Vi har fortsatt att fira fars dag hemma hos mormor och morfar. Mormor hade lagat slottsstek med kokt potatis och brunsås, något som vi försökte mosa ihop till Leonie också. Dock verkade det som om hon föredrog sin burkmat då det kanske blev för många nya smaker på en gång. Mia hade köpt ett ”head cover” till Hans i skepnaden av ett lejon, och gissa vem som gick loss på lejonet… Lejonie förstås! Även mamma som är maskottokig såg sin chans att kramas lite med både fejkmaskoten och Lejonie.
Idag är det andra söndagen i november, dvs Fars Dag. För första gången blev jag därför också firad som pappa med en liten present från både Mia och Leonie. Som om barnet inte redan var ett konstaterat geni lyckades hon åter bevisa det genom att ha skaffat fram ett par skinnhandskar åt pappa, just sådana som jag önskat mig en längre tid. Fantastiskt Leonie. Stort tack! Jag är så överväldigad att jag bara måste publicera detta kort trots att jag ser ut som en tvättäkta hottentott på det.
All uppståndelse som den tidiga morgonen innebar gjorde förstås att den lilla damen blev trött och efter några timmar ville ta sig en powernap. Precis som om hon förstod att det var fars dag bjöd hon till med att somna på min mage. Det är så otroligt gossigt när hon somnar så, på min mage, med huvudet inborrat i min hals. Tyvärr är det inte ofta hon har ro att somna så, men då och då händer det ju bevisligen. Jag lyckades i alla fall sjunga henne till sömns, och jag tror faktiskt att det var första gången som hon ”sjöng med” till Imse Vimse Spindel. Det lät i alla fall som om hon försökte sjunga med, eller ”nynna med” ska jag säga.
Eftersom den här bloggen, sitt namn till trots, inte längre tycks ha ett minsta dugg med mig själv att göra så passar jag nu på att lägga upp ett par idokort till på den lilla sötnosen. Bilderna togs idag medan Mia var på gymmet och jag gjorde Leonie redo för natten. Just innan vi skulle gå och lägga oss försökte den lilla sötnosen leka kurragömma en sista gång. Men den gick jag förstås inte på. Marsch pannkaka till sängen med Leonie i ena handen och vällingen i andra. Smask och godnatt!
Eftersom det verkar som om pannkakor är det bästa Leonie vet tänkte vi att det var bäst att hon får lära sig hur man gör dessa. I synnerhet om hon ska kunna göra dem själv till sin ettårsdag. Leonie var en extremt duktig elev och visade mycket stort intresse för 
i synnerhet gräddningen, men också vispningen. Allra roligast var det tydligen när pappa tappade ett helt ägg i skålen istället för att kläcka det mot kanten. Eller kanske var det inte Leoni som skrattade högst… kanske var det Mia… Oavsett hur kul det nu än var att titta på när pannkakorna blev till verkade ändå höjpunkten för Leonie vara att få smaska i sig dem.
För mig var det första gången att se Leonie dricka ur glas, men tydligen har det hänt vid ett tidigare tillfälle, för ca en vecka sedan, då Mia glömt ta med Leonie’s mugg. Det var hur som helst kul att se Leonie’s reaktioner. Det känns som om det var mer spännande att få uppleva drickandet än vad det faktiskt var gott med vatten. Varje gång hon druckit tittade hon upp med en alldeles konfunderad, men jätteglad min och hon ville absolut dricka både igen och mer. Jag fick slita glaset från henne innan hon släppte taget om det.
Släpper man lös den lilla sötnosen strax innan läggdags så får man räkna med att det ska lekas en sista gång också. Idag blev det rusning till leksakslådan, i vanlig ordning. Fram med allt, för att inte leka med något. Så går det ofta till. Vi måste snart skaffa ytterligare en låda med leksaker som vi då och då kan skifta leksakerna mellan. Ett trick jag förstått fungerar mycket väl på barn.
Efter att ha varit på kyrkogården var Mia och jag hembjudna till pappa och Azeb, så även Leonie förstås. Enligt etiopisk tradition skall släktingar till de nygifta turas om att bjuda brudparet på middag en hel vecka efter brölloppet. Eftersom vi reste bort mer eller mindre direkt efter brölloppet fick vi en chans att ta igen på traditionen i efterhand. Leonie har som vanligt svårt att sitta still och vill hellre slita ut alla farfars böcker ur bokhyllan. Det slog mig efterhand att jag tror vi åkte därifrån på kvällen utan att ha plockat upp böckerna efter oss: Aja baja!
Idag är kanske den mest besökta dagen på hela året på kyrkogården och det är självklart att även vi ville följa med pappa och Göran till farmor och farfars grav. Även Mia och Leonie följde med även om det kansket inte var så intressant för dem. Den stora gravstenen har ännu inte kommit, men det lär inte vara så långt kvar innan den är på plats.
Det känns både vemodigt och sorligt att stå vid någons grav. I synnerhet då man verkligen saknar den som ligger i graven. Det är många tankar som hinner passera medan man står där. Mest funderade jag på fina minnen från tiden då både farmor och farfar var kärnfriska och orkade röra på sig helt och hållet utan hinder eller besvär. Det var tider.
Idag kom jag hem. Jag hann dock inte mer än landa innan vi om på att vi bokat frukost med Sofie idag. Sofie själv hade också glömt och bokat frukost med Jocke. Jocke visste inte om att vi hade bokat med Sofie, men blev glad för det. Sagt och gjort, alla möttes upp på Xoco på Rörstrandsgatan för lite god frukost, om än rätt dyr. Mia blev imponerad av chokladen som gjordes genom att smälta ”riktig” choklad. Leonie var dock inte speciellt imponerad över frukosten och verkade mest vilja åka hem igen. Sagt och gjort, Sofie följde också med en sväng.
Åter är detta bilder som Mia tagit medan jag var borta. När man springer omkring för att släcka de bränder Leonie tänder är det lätt att glömma de dagar då man inte kunde lägga henne ifrån sig, de dagar då man inte ens fick sätta sig ner med henne, även om hon låg i famnen. De dagarna är nu sedan länge förbi och självklart är det numer mycket roligare när hon får krypa omkring på egen hand och utforska hemmet. Det underlättar ju dessutom att man faktiskt kan sätta ner henne och låta henne leka på egen hand också.
Jag har förstått att Leonie och Ivar har fått en chans att leka med varandra idag. Dessa kort tog Mia och jag måste säga att färgschemat blivit alldeles perfekt. Det är roligt att Ivar och Leonie verkar gå så bra ihop, även om jag har hört ryktas om att min dotter kan vara ganska ivrig, temperamentsfull och viftande med sina leksaker. Hon är bestämd och visar minst sagt vad hon vill och vad hon inte vill. Hur som helst är det i alla fall kul att barnen nu börjar se ut som om de faktiskt uppskattar varandras sällskap. Skillnaden de båda emellean, två månader, känns snart helt obefintlig. Tänk om de båda kommer att hålla kontakt hela livet… man vet aldrig. De verkar åtminstone ha klädstilen gemensamt, även om Leonie tycks klä sig aningen mer hipp-hopp-mässigt.
Idag har jag passat på att se en del av Florida. Eftersom jag tänkte åka runt lite var det lika bra att hyra en bil, en Mitsubishi Galant, med GPS. Förvisso har jag ju en GPS på min iPhone, men det kräver också att man köper kartorna för USA, vilket jag nu ångrar att jag inte gjorde.
Hur som helst åkte jag runt bland lite affärer, i synnerhet golfaffärer, men avslutade dagen med att åka till EPCOT Center. Epcot tillhör också Disney World men är mer en attraktion för vuxna. Disney World verkar vara sanslöst stort. Var jag än åkte i området var det skyltat till olika disneyattraktioner. Man får lätt intrycket av att man måste vara här minst en hel vecka för att hinna utforska hela området.
Just nu är Leonie självklart för liten för att uppskatta detta, men jag kan ändå se att vi någon gång i framtiden måste ta oss hit så hon får uppleva allt detta. Det måste vara ett himmelrike för små barn, medan jag gott kan se det som en mardröm för vuxna. Fast vad gör man inte för sina barn. Det ska faktiskt bli riktigt, riktigt, kul att få ta med henne hit någon dag. Dock tror jag man måste vara minst 6-7 år innan man har full glädje av det. Om man inte är minst 140 cm finns det dessutom begränsningar för rätt många av attraktionerna.
Jag var som sagt på Epcot center, en liten miniatyrvärld där många länder har egna små områden uppbyggda med för varje land specifika saker. Sverige fanns inte med, men likväl
Norge, som hade en viking utanför ett stort trähus. Vid vissa av dessa länder kunde man även åka några attraktioner. I Kina kunde man t.ex. åka en virtual reality tur på gula floden etc. Just detta gjorde dock inte jag. Jag valde istället att utbilda mig till austronaut på ett annat ställe och fick sedan följa med på en raketavfyrning ut i rymden. Jag kunde sväva och se jorden från flera mils avstånd innan det var dags att landa på Mars.
Just denna månad var det ”Food and Wine Festival” på Epcot center, vilket betyder att varje land serverar mat och dryck från just det landet. Själv åt jag middag i Japan. Chicken Terriyaki fick det bli.
När dagen sedan summerades kändes det roligt att ha upplevt allt, samtidigt som jag känner att jag gärna hade velat vara här med Mia och Leonie.
Det är söndag den 25:e oktober idag och det är nu bara en dag innan jag åker till Orlando, Florida, USA i jobbet. Det ska självklart bli tråkigt att åka ifrån guldklimparna, men det kan ju inte hjälpas. Idag hade Mia tagit på Leonie så otroligt söta ”preppy clothes” att jag bara var tvungen att fånga ett kort på bild. Åter blev det vår fina fotograferingsstudio: Soffan !!
Det ryktas om att man på ”Stängda Förskolan” gärna sjunger en sång som går i stil med:
Leonie i lådan, Leonie i lådan
Vad har du för dig, sover du
och så fortsätter den med en massa olika teman. Och det var förstås svårt att inte associera till den sången när jag hittade den lilla sötnosen i just en låda: Hennes egen leksakslåda…
I kväll har vi haft Saga, Christian och lilla Ivar på middag. Både Ivar och Leonie verkade föredra att sitta på golvet och leka framför att sitta snälla som små ljus vid middagsbordet och de vuxna, så konstigt då? Nej, de båda verkar komma exemplariskt väl överrens i alla fall, även om de är för små för att förstå hur de ska utnyttja varandras sällskap maximalt. Innan Englunds kom över lyckades Leonie greppa tag om två cigarrer som låg i kylen. Hon har blivit ganska snabb på sistone måste man säga. Får hon en chans är det lätt hänt att hon greppar tag om precis vad som helst. Lådor och luckor i allmänhet är av intresse, medan kylen och diskmaskinen i synnerhet är vad som triggar henne mest.
Det var länge sedan vi träffade Sofie på tu man hand, men i kväll blev det av. Tyvärr jobbar Craig på båt varför hon kom själv. Leonie uppskattade i alla fall att hon fick dra, 
slita, bita och tugga på halsbandet. Vi får hoppas att inget smycke blev deformerat. Strax innan Sofie kom över höll Leonie som bäst på att öva sig att gå med sin nya gå-vagn. På bilden är hon dock på väg bort från vagnen snarare än på väg frammåt med den.
Idag har Mia varit med Leonie på 11-månaders-kontroll. Där framgick bland annat att Leonie väger 8.2 kg och är 73 cm lång. En liten ”Pluttis” alltså !!
Idag är ingen vanlig dag, för idag är det Leonie’s 11-månaders-dag, hurra hurra hurra…..
Idag har vår lilla Pluttis fyllt 11 månader. Tiden går sannerligen fort. Men om man tänker på allt som har hunnits med att göras under dessa månader så är sannerligen rätt mycket. På så sätt är det extra kul nu när man har ett barn, för tiden som bara försvinner får helt plötsligt en mening i alla fall. Även om det är tungt att se dagar, veckor, månader och år försvinna så inser man nu att andra, alltså småfolket, faktiskt hinner utvecklas och lära sig en fruktansvärt massa saker.
Det kan nu inte vara långt kvar innan lilla Leonie går omkring på egen hand. Hon går bättre och bättre och vi har blivit tvugna att köpa ytterligare en grind (idag) för att spärra av utgången från köket in till hallen. Det händer nämligen, titt som tätt, att hon rusar ut i hallen och leker med allt från skitiga skor till Sammy’s matskål. Häromdagen hittade jag henne bitandes på Sammy’s skål. Det kändes sådär, men hon var nöjd.
Nåja, 11-månaders-dagen firade vi med pappas hemgjorda pannkakor. Åter åt Leonie nästan två pannkakor. Dvs, en som hon åt och en som hon kastade på golvet. Men det gör inget. Det är så kul att se henne glad att det kan kvitta att det flyger matslamsor lite var stans. Så säger jag givetvis bara sålänge det är pannkakor vi pratar om.
Idag har jag köpt en liten prinsesstårta. Tyvärr blev både Mia och jag så mätta efter alla pannkakor att vi inte orkade med någon tårta. Men på kvällen, efter att Leonie somnat, då kom suget… Kändes lite elakt att mumsa på tårtan när Leonie sov, men vad göra. Det blir ju dålig annars.
I morse gick jag till gymmet mycket tidigt. Så tidigt att lilla Leonie ännu inte börjat skruva på sig i sängen.
Det är faktiskt lite tråkigt när jag går till jobbet innan hon vaknar. Även om jag måste gå till jobbet är det i alla fall lite roligare att få kramas och gosa lite med henne innan jag åker. Annars känns det som om det är så lång tid mellan det att vi ses.
Oftast är hon jätteglad när jag kommer hem. Häromdagen fick jag applåter, långa applåder. Men allt som oftast är den initiala euforin ganska kortvarig och det är snabbt mamma som gäller igen. Lite tråkigt kan jag tycka, men fullt förståeligt då hon numer spenderar hela dagarna med Mia.
När jag kom hem försökte jag i alla fall mata Leonie med avocado, och det gick ju rätt åt skogen. Det var tydligen roligare att leka med den gröna sörjan än att äta den.
Av någon anledning hade Leonie väldigt svårt att somna. Hon var vaken länge och bökade på klassiskt Leonie-manér runt i sängen likt en mullvad. I och för sig otroligt gulligt och charmigt.
Imorgon fyller Leonie 11 månader och det planerar jag att fira med en liten prinsesstårta, mums !!
Shopping i Sickla, promenad med Saga och Ivar, middag med syrran och Stefan
Den här dagen har vi inte gjort så många knop. Eftersom jag förtärde en del vin och whisky under middagen igår har jag varit lite ”trött” idag. Men vi började i alla fall med att åka till Sickla där vi shoppade ett par byxor åt både Mia och Leonie. Leonie fick dessutom ett par mockasiner som hon kan ha på sig hemma. Efter att ha tröttnat på shoppingen bjöd vi hem oss själva till Gabriel och Ingrid som ju bor väldigt nära shoppingcentret. Där träffade vi bland andra Tove som var på mycket gott humör.
Som om detta umgänge inte räckte plockade vi upp Saga på vägen hem. Hon och Ivar följde sedan med oss på en promenad runtom i Älsvjö. Vi gick bort till Coop och handlade lite svamp och annat jag tänkte laga till middagen. Till middagen hade vi förövrigt bjudit över syrran och Stefan.
Efter promenaden stannade Saga och Ivar kvar hos oss en liten stund tills Christian kom och hämtade dem. Ungefär samtidigt kom Leonie’s faster och Stefan över. Middagen blev dock lugn och Leonie kunde läggas i lugn och ro vid normal sovtid, dvs runt 20:00.
Idag passade vi på att bjuda över lite vänner på middag. Mats och Edvin skulle springa ”Tjurruset” på dagen och det passade bra att de, med barn och fruar, kom över efter loppet. Även Jocke kom förbi. Idag hade vi fyra små barn i huset, Vilhelm, Leonie, Cornelia och Emma (i den storleksordningen också). Även om det är ovant för Leonie att leka med så pass små barn tror jag hon tycker det är rätt kul, även om de större barnen ger henne klart mer uppmärksamhet.
Idag har vi haft stormiddag hemma. Förutom pappa och Mimmie var även syrran och Stefan med barn över hos oss. Det blir givetvis lite extra stimmigt när det är så många samlade, men samtidigt tror jag det är rätt kul för Leonie som får så mycket uppmärksamhet. Hennes ”stora” kusiner verkar alla tycka att det är rätt kul att prata och leka med henne. På kortet är det bara Julia som inte syns bakom Mimmie.
Helt seriöst, vad ska man säga? Jag gick upp först, duschade, drog på mig en struken skjorta, letade fram ett par jeans, hittade efter mycket om och men en sliten tröja att dra över skjortan som ändå fick mig att se lite mer ”preppy” ut än utan och gick sedan ut för att äta frukost. Under tiden hade förstås Mia och Leonie vaknat och hunnit sätta sig för att spisa frukost. Efter ett litet tag då även jag hunnit slänga i mig min muslifrukost tittade jag upp och möttes av denna syn. Så j–la underbart! Man får inte svära i Leonie’s närhet och så inte heller på denna idol-blogg, men det är inte lätt alla gånger. Tänk att livet kan vara så underbart? När jag ser henne och inser vad jag har varit med om att skapa känner jag mig fruktansvärt stolt och lycklig. Det går inte en enda dag utan att jag ser på mitt barn och undrar vad jag gjort för att förtjäna att vara så lycklig som jag är just nu. Självklart hänger det också ihop med att jag har världens finaste fru också. Det är som ett helhetskoncept, helt enkelt. Man kan inte få den ena utan den andre och när man väl har båda inser man hur fruktansvärt lyckligt lottad man är. Till och med jag kan tydligen bli lite blödig från och till.
Idag har mamma gjort köttbullar och makaroner till Leonie. Som ni ser på bilden (köttbullarna rullade direkt ur förpackningen) så är det ”a-la naturelle” som gäller för Leonie. Och gissa om hon blev glad när hon fick se sin överfulla skål med makaroner och köttbullar. Ja, ni ser ju på bilden hur glad hon blev. Tyvärr var visst bitarna från köttbullarna lite för stora för att hon skulle tycka det var gott att äta . Så jag fick plocka fram en liten burk ur kylen med spaghetti och köttfärssås istället. Men annars är förstås både Leonie och jag glada över att Mia lagar mat åt oss. Mums!
Vanligen somnar Leonie mellan Mia och mig i sängen. När hon somnat brukar Mia lyfta över henne och som genom ett trollslag ligger hon bredvid mig igen när jag vaknar på morgonen. Faktum är att hon allt som oftast vrider sig och ligger med fötterna på Mia’s hals och huvudet bredvid mitt, mysigt !! Idag var undantaget som bekräftade regeln. Vi vaknade nämligen alla av att Leonie ropade högt och ljudligt på ”Mamma”. Det var omöjligt att ta miste på ordet då det var väldigt tydligt artikulerat. Ett tag försökte jag inbilla mig att jag skulle kunna låtsas som om jag inte hört något då Mia stirrade storögt och glatt på mig, men det höll inte länge. Jag var ju trots allt tvungen att berömma flickan för att hon uppenbarligen är ett geni.
(Rubriken har jag lånat från en travhäst med ett av de bästa namnen jag sett). Som jag nämnt tidigare går Leonie allt oftare. För min del innebär det en hel del ont i den redan sargade ryggen. De långa framåtlutande stunderna kräver minst sagt en stadig rygg, något jag inte har. Mia däremot är ”lagom lång” för att kunna gå helt upprätt samtidigt som hon håller Leonie i händerna… Det finns uppenbarligen fördelar med att vara strax under meddellängd också. Som ni ser på bilden spelar det i alla fall ingen roll om det är läggdags eller inte, Leonie ska gå omkring hela tiden. Eftersom hon går så mycket behöver vi mockasiner åt henne (HHalkstrumporna blir snabbt dåliga i tvätten). Och som av en händelse fick vi just mockasiner av Jocke och Lena i födelsepresent, rosa dessutom.
I helgen har det varit premiär för Leonie vad gäller att ”äta själv”. Det började med att hon fick äta pannkakor hos mormor, vilket blev en stor succé även om halva den uppskurna pannkakan hamnade på golvet. Pannkakorna åt hon med fingrarna då de var skurna i något större bitar än vad hon är van vid. Men det gick bra ändå. Av aptiten att glömma verkade hon tycka det var riktigt smaskigt. Kanske kan det bli en favoriträtt så småningom. Turligt nog tycker ju både Mia och jag om att äta pannkakor.
Av någon anledning lyckades jag klippa bort det mest intressanta med denna bild, nämligen de fina raggsockorna som Leonie fått av Agneta Jannesson. Jag får skylla på ljuset på displayen helt enkelt. Sockorna är i alla fall perfekta i storlek och kommer att tjäna Leonie mycket väl under den vinter som står för dörren. Mia har också köpt en ny mössa som inte heller den görs rättivisa av bilden. Den är i alla fall väldigt söt med tre stora tofs-bollar.Vi får helt enkelt hoppas att det kommer fler bilder vad det lider.
Idag har vi varit hembjudna till Peter och Sa på middag. Det började dock med att vi spelade golf på Riksten först, Peter, Hans och jag. Eftersom Peter förlorade fick han bjuda på middag (precis som i Thailand). Väl hemma hos Peter och Sa träffade vi förstås även Jai som lovat att ta hand om Leonie om vi skulle behöva hjälp med detta någon dag. Jai är väldigt, lugn, snäll och verkar väldigt gullig med Leonie, så det blir säkert tillfälle till barnvaktning vad det lider. Just ikväll krånglade Leonie lite vid middagen varför Jai ryckte in och tog hand om henne så att Mia och jag fick äta middag i lugn och ro. Peter hade stekt upp väldigt god entrcoté som serverades med klyftpotatis och ett av mina favoritviner, Montecillo – Gran Reserva. Mums !! Förutom den goda maten slank det ner både en cigarr och lite konjak. Röd Larsen, den var ny för mig men definitivt inte sista gången.
Framåt 22-tiden var Leonie väldigt trött och vi bestämde oss för att åka hem. Det blev Mia’s första gång att köra nya Volvo:n och som hon köre… som en biltjuv. Det roligaste var att hon satt och skrattade hela vägen hem och tyckte det var superkul att köra den. Jag säger bara: 90 knyck över Tranebergsbron !?
Det blir bara vanligare och vanligare att Leonie ställer sig upp, helt sonika, utan att hålla i sig i något. Efter att ha stått ett tag sätt hon sig och kryper raskt vidare. Förutom att hon reser sig spontant, mitt på golvet, händer det att hon gräver i korgar och andra saker och mer eller mindre glömmer bort att hon släpper taget med båda händer för att kunna gräva upp sina leksaker bättre. Förut kunde man lämna henne på golvet med vetskapen om att man ändå hinner fånga upp henne om hon väljer att traska iväg någonstans, men det kan man absolut inte vara säker på längre. Favoritmålen är hittills spisen och diskmaskinen. Som ni ser dröjer det inte länge innan vi måste skaffa spisskydd för att inte Leonie ska nå upp till stekpannor och kastruller vars handtag pekar ut. Förutom att han tar sig långa sträckor på egen hand älskar hon att gå när hon håller någon i händerna. Hon har tagit några stapplande steg på egen hand redan och det känns som om hon kommer att börja gå rätt snart. Vem vet, kanske går hon före sin 1-års-dag.
[Kommentarer]