Alla helgons helg
Idag är kanske den mest besökta dagen på hela året på kyrkogården och det är självklart att även vi ville följa med pappa och Göran till farmor och farfars grav. Även Mia och Leonie följde med även om det kansket inte var så intressant för dem. Den stora gravstenen har ännu inte kommit, men det lär inte vara så långt kvar innan den är på plats.
Det känns både vemodigt och sorligt att stå vid någons grav. I synnerhet då man verkligen saknar den som ligger i graven. Det är många tankar som hinner passera medan man står där. Mest funderade jag på fina minnen från tiden då både farmor och farfar var kärnfriska och orkade röra på sig helt och hållet utan hinder eller besvär. Det var tider.
Lämna ett svar