Eftersom vi lagt barnen lite tidigare i går så vaknade också de båda lite tidigare i morse. Ingen nackdel med det givet att både Mia och jag lade oss ganska tidigt också. Tvärtom är det en fördel om barnen kan få leka lite innan det är dags att bege sig mot dagis. Enda nackdelen med Viggo är att han då är lite tröttare vid lämning och lättare somnar.

I morse var Leonie spralligare än vanligt. Man kan kanske misstänka att det nu börjar bli en ”vana” att pappa är hemma och hon kan fjanta sig bäst hon önskar även med mig. Men det går inte. För jag applicerar hot. Det funkar i Singapore och Kina och kommer säkert funka med tiden även i Casa Sjöholm. Det är små hot, men de tar där de ska. I dag hotade jag med att det inte blir några sagor vid läggning om hon inte hjälpte till vid påklädningen. Nästa steg är att även iPad:en ryker och sista steget är att det inte blir någon glass på eftermiddagen. Nu introducerar jag alltså något som egentligen inte fanns. Så sköter hon sig måste jag alltså ge henne en isglass på eftermiddagen. Men som sagt, det funkar ganska bra. Än så länge, skall tilläggas.

Väl påklädda åkte vi faktiskt bil till dagis i dag. Detta då Viggo och jag är tvugna att åka till verkstaden och försöka få handbromsen fixad. Väl på dagis var Leonie lite tveksam till att lämna mig. Som vanligt. Men efter att ha lekt lite med henne i pulkabacken kom hon snabbt in i leken med de andra barnen och hade inget emot att kramas och pussas hejdå.

Viggo och jag for vidare till verkstaden. Det tog väl ungefär 32 sekunder i bilen innan Viggo somnade. När vi väl lämnat bilen fick vi åka buss tillbaka. Jag hade tänkt att Viggo skulle tycka det vore roligt att åka buss, men han sov som sagt…

Väl hemma har det varit full rulle på Viggo hela förmiddagen. Han leker och sprattlar mest hela tiden. Jag måste inte nödvändigtvis hålla i honom hela tiden, men han uppskattar onekligen att jag befinner mig på golvet i närheten av honom. För stunden leker vi mest med de leksaker som finns i hans lilla korg på golvet, och då skiner han förstås upp extra mycket om jag hämtar någon leksak som han inte är så van vid.

Efter någon timme började jag förbereda middagen. Det blir paprikabåtar med köttfärsfyllning, gratinerade i ugn och toppade med lite god ost. Till det serveras en fräsch sallad och lite mogna grönsaker. Vi får se hur det tas emot av familjen i kväll.

Just nu sover Viggo och förmodligen håller det någon timme så att jag kan diska och städa upp under tiden.

Viggo sov så länge att jag till slut var tvungen att väcka honom för att hinna till dagis i tid. Eftersom vi var lite sena fick jag springa hela vägen till dagis och det tyckte Viggo var roligare än mycket annat. Han skrattade i princip non-stop från dörren till dagis.

Väl framme blev Nåni superglad när hon såg att jag hade hennes nya pulka med mig. Jag hörde hur hon ropade pappa från insidan av dörren redan när jag låste upp grinden till dagis. I dag blev det ingen match att klä på henne.

På vägen hem sprang jag lite och hade nöjet av att höra hur både Viggo och Leonie stortjöt av glädje. Leonie ville att jag skulle springa hela vägen och blev lite besviken över att jag ville stanna och vila lite emellanåt. För att göra henne glad frågade jag om vi inte skulle gå till parken och åka pulka, och det ville hon förstås.

Väl i parken gick vi till de lite större backarna. Men efter ett åk ville Leonie hellre åka i en mindre backe, så vi bytte. På vägen dit mötte vi Anneli från mitt jobb. Hon var ute med Yosef och Nora. Då hon också är föräldrarledig med Nora bestämde vi att vi skulle höras framöver. Vi bor ju väldigt nära varandra.

Efter en dryg timme hade Nåni givit upp. I dag fick hon ju gå både upp och ner för backen själv, med pulkan i handen, så det var inte konstigt att det tog lite på krafterna. Istället åkte vi hem och lekte.

Till middag fick vi besök av farfar som också erbjöd sig att leka lite med Leonie. Det blev både kurragömma, affär och fiske…

Det enda tråkiga med denna dag var att verkstaden ringde och sa att både bromsbackar till handbromsen, bromsklossar och bromsskivor behöver bytas på bilen. Allt som allt går det på 10.000 kr, vilket skall adderas till de 25.000 kr jag redan lagt ut för styrbox och givare. Nu blir å andra sidan vårt eget bruksvärde av bilen desto högre. Sen gäller det förstås att skramla ihop till de 13.000 kr som nästa service, om 1000 mil, kommer att kosta. Nåväl, bilen blir klar under morgondagen och då kan vi kanske börja hitta på lite saker utanför hemmet igen.

Innan vi kom till dagis ville Leonie göra snöänglar i trädgården. Jag tyckte det var gulligt att se hennes glada min. Så gulligt att jag var tvungen att ta några kort. Att lämna Leonie gick betydligt bättre än häromdagen. Nu var det massor av snö och barnen åkte pulka på gården. Jag lekte lite med Leonie innan jag gick hem med Viggo. Jag har fått för mig att det underlättar lämningen en aning.

När vi kom hem provade jag att laga middagen medan Viggo var glad och lekte på golvet. Det gick också väldigt bra. Eftersom det blev mycket mat passade jag på att äta en del av det till lunch också. Därefter sov Viggo mellan 11 och 13 och jag kunde ta det lugnt och gå igenom en massa mail jag inte haft tid att svara på.

När Viggo vaknat åkte vi till lite olika affärer och strosade. Bland annat köpte vi ett par nya handskar till honom och en ny pulka åt Leonie. Så när jag hämtade Leonie på dagis kunde jag locka med en ”överraskning” vilket snabbade på påklädningen enormt.

När Leonie väl fått syn på pulkan fick jag dra henne upp och ner på gatan ett par gånger. Allt medan Viggo satt i vagnen och tittade på. Båda barnen verkade skratta rätt gott när jag sprang för glatta livet upp och ner. Efter ett par vändor var jag helt slut.

Väl hemma blev det en halvtimmes lek med Pussmonstret innan vi alla tre började bygga med klossar. Leonie tycker fortfarande att det är roligt att bygga för att sedan rasa. Viggo rullar under tiden runt på golvet mellan de olika leksakerna och ser rätt nöjd ut, åtminstone första halvtimmen. Därefter brukar han vilja bli hållen och buren betydligt mer än tidigare under dagen.

På eftermiddagen när jag lekte med Viggo satte jag honom på golvet i vardagsrummet och försökte locka honom framåt med min telefon liggandes på golvet. Han vill ju HEMSKT gärna leka med min telefon, vilket förklarar val av lockbete. Då lutade han sig rejält framåt och hasade sedan på rumpan den halvmeter som behövdes.

Efter detta vittnesmål försökte jag även filma hans framsteg, men efter 10 försök gav jag upp.

När sedan Mia kom hem och lekte med Viggo på hallmattan såg hon också att han hasade sig framåt. Så vi kanske inte kan säga att han ”kryper” med gott samvete, men det börjar onekligen se ut som om han hittat ytterligare ett förflyttningssätt, förutom rullningen.

På tal om rullningen så skall det tilläggas att Viggo satt det i system att rulla sig runt till det han vill åt. Han tar sikte på något, lägger sig på mage och börjar sedan rulla några varv. Då tittar han upp och ser vart han hamnat. Har han inte kommit till målet snurrar han lite på sig och snurrar några ytterligare varv. Otroligt nog hamnar han där han vill till slut.

Det går riktigt fort när han rullar sig fram. Det går inte att ta miste på att han är väl medveten om att detta är ett gott sätt att transportera sig på.

När vi väl steg upp gick mormor och morfar även ut med barnen och Sammy. Leonie fick åka massor av pulka och Viggo somnade visst i vagnen.

På eftermiddagen åkte jag och Leonie och storhandlade inför veckan som kommer. Min receptapp är kanske inte den allra bästa, enligt Mia, men jag tycker ändå den är oerhört smidig. Recepten är korta och maten går ganska snabbt att laga. Dessutom är det kul att äta helt nya rätter som vi aldrig lagat tidigare. Så jag ska ge den ett par veckor till.

Strax innan kvällen kom ett par från Mias mammagrupp över på fika, Jessica och Johan, samt deras barn Livia och Iris. De visade sig vara väldigt trevliga samt att vi även verkar ha en hel del gemensamt, inte minst beträffande inredning och foto. Så förhoppningsvis kommer vi att träffa dem fler gånger framöver.

Dock blev det ganska sent och Leonie blev rejält hungrig. För att göra processen kort åkte Leonie och jag till McDonalds och köpte mat. Leonie var vaken när vi fick maten, men när vi kom hem sov hon djupt. Så djupt att det var nästintill omöjligt att väcka henne. Ändå var klockan bara 18. Hon blev arg när vi försökte väcka henne och ville hellre gå och sova. Vilket hon också gjorde. På mattan i hallen. Hon ville inte ligga i sovrummet. Förmodligen för att det var för långt bort, och hon ville kanske även att vi skulle vara i närheten. Dock lyckades jag locka upp henne till slut och vi kunde genomföra middagen innan vår trötta prinsessa valde att falla ihop i sängen.

Viggo om fått mat i bruklig tid vid 17-rycket var däremot pigg och glad som vanligt.

Även om jag tycker jag är duktig på att få saker gjorda när jag är ensam med barnen på vardagar, så är det ju framförallt när jag är ensam med Viggo som det blir något gjort. På helgerna blir det andra saker gjorda. Leonie är så lätt att ta med sig att hon ofta får följa med på saker och ting. Eller ska jag kanske säga att jag tvingas ta med henne eftersom hon blir skitsur om hon inte skulle få följa med. Än så länge kan jag faktiskt inte komma på en enda gång som jag nekat henne att följa med, oavsett vad som skall göras. Jag tycker det är så roligt att hon vill vara med och hjälpa till att jag ser det som min skyldighet att låta henne vara med. Alltid lär det lära henne något.

Viggo sover som bekant middag och eftersom Mia var jättetrött efter en lång veckas slit passade det bra att hon passade på att vila sig lite inför kvällens stora fest. Dessutom var hon uppe med barnen i morse medan jag sussade gott…

På kvällen kom mormor över. Det var i kväll som Laia och Daniel hade sin bröllopsfest/avskedsfest. Vi får tacka mormor och morfar för att vi kunde gå på festen. Och det skall tilläggas att även Laia och Daniel blev glada över att så många gäster ville vara med och fira deras händelser.

Det visade sig, när vi kom hem, att allt hade gått jättebra. Leonie och Viggo hade somnat i tid och inte heller vaknat fram tills vi kom hem.

Jag tog inte med mig min kamera, men väl min telefon som också tar rätt roliga kort med Hipstamatic-appen.

Det är rent av otroligt hur snäll Viggo är. Man ger honom något att leka med så håller han sig själv sysselsatt rätt länge. Ibland gnyr eller skriker han till, men då räcker det oftast med att byta leksak eller bara ge honom lite uppmärksamhet så har man köpt sig lite ytterligare tid.

När vi väl spelat en serie, som jag för övrigt förlorade stort, tänkte vi att det var barnens tur att få leka. Så vi gick till Andys Lekland, som egentligen är för lite större barn, men där de också har små hagar för 0-3 åringar. Där fick barnen minst sagt leka av sig. Det fanns bollhav och små mjuka rutschkanor som de kunde roa sig med. Viggo jonglerade lite med ett par bollar men föredrog framförallt att suga och slicka på dem.

När vi väl åkt hem och hämtat Leonie på dagis var det åter dags för Pussmonstret att göra entré. Leonie låter inte Pussmonstret vila. Så fort vi kommit innanför dörren börjas det tjatas om att Pussmonstret ska vara med. Stackars Viggo får inte mycket uppmärksamhet så snart Leonie är hemma. I dag fick pussmonstret äran att spela fiskespelet med Leonie. Eftersom Pussmonstret i princip bara har en mun att fiska med så fick spöt hamna just där, och då ville förstås även Leonie fiska på samma sätt.

Efter ett litet tag sa Leonie att hon måste få vindruvor, för hon var väldigt ”sugen på vindruvor”. Det går inte att beskriva hur kul det är att höra när barnen (läs: Leonie) använder sig av nya ord och uttryck.

Dagen började dock med att jag lämnade Leonie på dagis. I dag blev hon faktiskt lite ledsen när jag skulle gå och ville inte riktigt släppa mig. Linda kom dock till undsättning. Viggo och jag for då hem till Fredrik Lane och hans dotter Juni på en lunch och lång promenad. Juni är ca 13 månader, alltså inte så värst mycket äldre än Viggo. Fredrik skall vara pappaledig fram till och med april, så det kanske kan bli så att vi ses många gånger framöver.

I vilket fall bjöd Fredrik på lunch samtidigt som barnen lekte väldigt bra på golvet. De leker ju inte riktigt ”med” varandra ännu, men det är helt klart så att vardera barns närvaro fascinerade det andra barnet. Så visst utbyte har de allt. Viggo lekte otroligt snällt på golvet och såg ut att ha det ganska roligt, som alltid. Den lille mannen fick lasagne till lunch med puré till efterrätt. Det enda missödet var att han vid ett tillfälle, då jag satt honom på golvet, sträckte sig så långt efter en leksak att han for med näsan först i golvet. Jag tror att chocken fick honom att gråta en liten skvätt, men med tanke på att skriken upphörde fortare än en någon av oss kunnat ropa ”lasagne” så var det nog inte så farligt.

Förutom att det var trevligt att träffas och få se hur fam Lane bor var det kul att få komma ut till Vaxholm på vintern. Jag är oftast bara där på somrarna men kan nu konstatera att vinterlandskapet nästan är lika fint som sommarens dito. Jag fick nämligen uppleva det på relativt nära håll då vi efter lunchen begav oss ut på en längre promenad. Eftersom jag inte tagit med någon ”promenadoverall” till Viggo fick han låna en uttjänt sådan av Juni. Det dröjde inte många meter, på sin höjt ett par hundra, innan båda barnen sussade sött.

Dock gäller det ju att passa dagistider så jag fick bryta upp vid 14-tiden för att hinna till dagis. Leonie följde gärna med hem men struttade som vanligt runt lite ohjälpsamt vid påklädningen. Jag förstår inte att det ska vara så kul att tramsa runt vid just denna händelse, men det hör nog åldern till och jag vill ju inte för evigt förknippas som den som förvägrade vår dotter denna fas i livet som ur något psykodynamiskt perspektiv säkert är alldeles särskilt viktig.

När vi kom hem fick båda barnen ”mellis”. Viggo fick ånyo en fruktpuré samt kex, medan Leonie fick ett äpple. Leonie älskar att se när jag skalar äpplet i ett enda tag sådant att äppelskalet blir långt och serpentinformat. Jag tror hon tycker det ser ganska vackert ut.

Efter mellis är det numer standard att leka med ”Pussmonstret”, dvs det burriga och långhåriga monstret som Mia köpte åt Leonie när vi var i London för över ett år sedan. Dock har Leonie varit rätt för monstret under all denna tid, tills nyligen då Mia började kalla den för just pussmonstret.

Mia kom hem strax innan 17 så vi skulle hinna till Tims födelsedagskalas. Även nu skötte sig barnen med bravur. Viggo åt en burk samt puré medan Leonie åt lite av grytan som serverades. Därefter åt Leonie tårta. Det var knappt så hon kunde bärga sig länge nog för att låta födelsedagsbarnet få första biten.

Förutseende nog hade Mia tagit med sig pyjamas åt båda barnen och tur var väl det, för vi hann inte mer än att stoppa in Viggo i bilen förrän han sov. Han sover lätt i bilen om han bara är det minsta trött. Leonie höll sig förvånansvärt nog vaken trots att hon inte sovit en blund på dagis i dag.

Efter att Viggo och jag lämnat Leonie på dagis for vi tillbaka till Coop för att returnera den värdelösa potatispressen jag köpte häromdagen. Kassörskan och jag var båda rörande överrens om att husgeråd som man fått ärva av mormor håller 100 ggr bättre än dagens skit.

Därefter bar det av mot Alvik och WC. Viggo somnade och jag var lite orolig för hur han skulle reagera över att vakna i Signes famn efter djup sömn. Men oron var förstås överdriven, som alltid med Viggo. Han hade varit såååååå snäll och gullig. När han vaknat hade Signe bara mötts av jordens största smajl! Hon påstod att det varit så gulligt att hon nästan hade smält fullständigt. Bra jobbat Viggo! Därefter fick han turas om att vara i Signes, Jossans och Johannas famn. Alla vill hålla lite i vår kära ”Guldkanin”.

Efter träning for vi hem för att äta lunch och laga middag. Lille mannen äter en burk mat som om det vore en majskrok och lätt slinker sedan en dessert ner i magen också.

Medan Viggo sov passade jag på att förbereda det sista inför middagen och dammsuga huset. För så snart Viggo vaknat var det bråttom att komma i väg och besiktiga bilen. Jag var lite nervös för att han skulle tycka det var tråkigt att sitta och vänta medan bilen blev besiktigad, men han satt så snällt bredvid och följde processen. Tyvärr blev bilen underkänd för att handbromsen inte var tillräckligt spänd. Så det blev att fara till Speedys och boka tid för detta.

Efter Speedys fick Viggo följa med och hämta ut min kemtvätt för att sedan åka hem och hämta Sammy samt byta till overall och mindre vagn. Svisch i väg och hämta lilla Nåni.

När vi väl kom hem var maten redan förberedd vilket gjorde att vi kunde leka allihop i över två timmar tills Mia kom hem.

Trots att jag tycker det här livet är betydligt enklare och behagligare än att jobba varje dag är jag ändå helt slut på kvällarna. Så tidigt som jag lägger mig nu (ca 22:00) har jag inte gått och lagt mig sedan jag jobbade som postiljon.

Väl framme körde vi lite pulkaåkning ned för lilla backen på dagis. Slående nog var det inga av barnen som fick hjälp att gå upp för backen med pulkan. Bra att veta till det är dags att åka pulka igen. Å andra sidan var det inte någon speciellt brant eller lång backe.

Så fort vi sagt adjö till Leonie for Viggo och jag med Christian och Axel, samt Björn och Hugo på Vasa-museét. Inte så mycket för barnens skull, utan kanske snarare för att vi grabbar skulle ha något kul att ägna oss åt medan vagnen rullades. Först kom jag på den brillianta idén att vi kunde samåka i vår bil för att spara pengar och miljö, men det visade sig lite knöligt i och med att Leonies stol fortfarande var monterad i bilen. Istället fick det bli två bilar in till stan.

Som ni ser på bilden har jag också hittat en utmärkt akutlösning för var jag ska förvara Viggo medan jag plockar ut saker ur bilen som jag behöver. T.ex. använder jag bara Bugaboon, och den är ju förvarad i bilen för jämnan…

Vi hade i alla fall väldigt trevligt och det var också kul att få träffa och lära känna Björn och Hugo lite bättre.

Väl hemma somnade Viggo rätt snabbt och jag passade på att laga middagen. I dag blev det fisksoppa gjord på morötter, squash och lök, samt torsk. Helt okej och kul som omväxling. Jag är stennöjd med appens recept och framförallt tilltalar receptbeskrivningarna mig väldigt bra då de är precis lagom långa och krångliga. I morgon blir det kycklinggryta.

När Viggo vaknat hämtade vi upp Leonie från dagis. Vi skojade och tjoade hela vägen hem. Väl hemma har vi kunnat leka allihop i de dryga två timmarna tills Mia kom hem eftersom maten redan var färdig.

Jag kan konstatera att Viggo stundtals faktiskt kommer ”frammåt” genom att sprattla sig fram. Inget klockrent krypande, men det är inte långt borta nu. Leonie lekte med bilbanan och pussmonstret. Det var rätt kul när hon ville lägga pussel ihop med Pussmonstret. Så fort jag tog av Pussmonstret från handen så blev hon besviken och sa att jag måste stoppa tillbaka handen.

Återigen har vi alltså haft en väldigt behaglig och skön dag. Viggo har varit utomordentligt snäll och allt annat man kan önska sig. Han gör mitt liv väldigt mycket enklare än jag trodde det skulle vara.

För morgondagens middag är allt förberett och portionerat på diskbänken. Fileérna är stekta och grytan framtagen. Bara att blanda ihop allt och låta puttra en halvtimme. I morgon ska Viggo och jag besiktiga Volvon vid halv två, mitt i sovtimmen… Vi får hoppas att han sover skönt i sin bilstol om inte annat.

I övrigt har jag haft fokus på att det inte skall hinna bli allt för stökigt innan Leonie går på dagis, samt att det ska vara helt städat och undanplockat i köket så att jag i lugn och ro kan fokusera på matlagningen senare. Handla mat gjorde jag i går, och då handlade jag för hela veckan. Jag misstänker att planering kommer att vara a och o för mig om jag ska ha en chans att överleva första veckan… Planering och ordning och reda är nog också den enda ”edge” jag kommer ha mot mina barn. De kan sina tricks och knep, men jag kan planera, förebygga och förekomma, om jag gör det rätt.

När väl Mia gått ut genom dörren började jag så smått att klä på de små. Enligt Mias schema (rutiner som jag fick i går kväll) börjar påklädning omkring halv nio. Men det gick fort. Så fort att jag hann köra förbi macken och både tanka och returnera gamla batterier innan vi åkte till dagis. Väl på dagis packades båda barnen ur och vi gick ner på gården för avlämning. Rosa princess-blöjor i facket, Kompis i lådan…. skiiiiiiit… ”Jag har glömt Kompis”. Efter några desperata försök att skämta bort det hela med att pappa är en ”klantig tokstolle”, men Leonie är ju en stor och förlåtande flicka… så packade jag alltså in barnen och for hem och hämtade Kompis.

Väl tillbaka gick det bättre. Tuula mötte upp och Leonie smet i väg och lekte. Johan (Märtas pappa) är också pappaledig nu och vi tjitt-tjattade lite och bytte nummer. Jag lovade att bjuda över dem på middag någon dag framöver. Han verkar väldigt trevlig och likaså hans fru Ulrika, så det vore enbart roligt att lära känna dem lite bättre.

När väl Leonie var lämnad åkte jag förbi kemtvätten och lämnade in några skjortor, därefter fick vi sitta i långa bilköer på vägen till WorldClass. WC har nämligen WC Junior, vilket betyder att någon snäll fröken åtar sig att passa honom medan jag tränar. För bra för att inte utnyttjas. Väl framme, strax före tio, fick jag lära mig att barnpassningen gäller mån-tors mellan 10:00-13:00. Men ingen fara på taket. Det kom snart en ung trevlig tjej och tog hand om Viggo, och av Viggos min att döma så hade han inte mycket emot detta. Själv joggade jag på i 30 minuter och tog sedan en dusch. Hämtade upp Viggo och försäkrade mig om att allt gått bra. Nu var den en annan tjej som tagit över och hon öppnade med, ”Guuuuuuuuud, vad söt han är”. Jisses, tänkte jag, nu kör vi samma rejs som med Leonie. Bara att tacka och ta emot och jag tröttnar aldrig.

Genast for vi i väg till ”Boink” som sålt en barbapappa-lampa åt mig med en defekt laddare. Det tog några minuter, men jag fick snabbt en ny. Därefter hade jag tänkt åka hem, men fick feeling för att åka till Bromma Blocks och gjorde följdaktligen det. Nu var det dags att äta och jag visste sedan i helgen att det fanns bra sådana möjligheter där. Stället var tomt, vilket var härligt. Jag åt en mumsig stor räksallad medan Viggo fick nöja sig med en burk lasagne. Men han såg inte speciellt besviken ut för det inte. Efter ett kort tag och en snabb titt på rean for vi hemmåt.

Viggo somnade i bilen och jag kunde smidigt lyfta över honom till hans säng. Där han nu sover. Jag har därför just passat på att skala 25 potatisar och skivat upp en falukorv. Det blir nämligen falukorv med pressad potatis och ostsås till kvällen. Jag kör helt efter ”Vardagsmaten-appen” på min iPhone. Bra med prylar i bland… Nu har jag dessutom lyckats hinna med att uppdatera en massa liggande inlägg på denna blogg, vilket också känns skönt. Bland annat kan ni nu se uppdaterade versioner av Leonies tandläkarbesök och även en liten filmsnutt med Viggo där han rullar omkring på golvet. Det som förstås är väldigt slående för den här dagen, hittills, är att det går så himla bra med Viggo. Han är verkligen världens snällaste och följsammaste barn. Det är tur för mig att han är snäll mot mig, annars hade det här kanske blivit en lång och jobbig tid. Nu har den i alla fall börjat extremt mysigt.

Nu har det hunnit gå ett par timmar till och jag kan konstatera att Leonie varit som en dröm ända sedan jag hämtade henne från dagis. Trots att de firade Filip genom att äta glass avbröt hon bums och hoppade upp i mina armar. Väl hemma har Leonie varit jättesnäll och hjälpt till att underhålla Viggo. Däremot har Viggo varit betydligt gnälligare än tidigare och inte alls speciellt lätt att ha hand om samtidigt som Leonie kräver viss uppmärksamhet och middagen ska fixas. Dessutom kom Mia hem nästan halv sju vilket gjorde att jag även hann byta om till pyjamas på den lille mannen. När hon väl kom hem kändes det rätt skönt att vara två på barnen…

Viggo har blivit en riktig liten charmör. Var vi än går tycker folk att han är så söt och det händer, precis som med Leonie, att man måste utväxla några ord med någon gammal tant i kön på ICA, av artighetsskäl eftersom hon just berömt vårt barns utseende.

Viggo går inte än, men rullar överallt. Han har uppfunnit en egen teknik som faktiskt gör jobbet i alla fall. Någonstans kommer han och förvånansvärt ofta hamnar han där han vill till slut. Han reser sig också och kan nästan stå på alla fyra. Jag tycker fortfarande inte att jag hört honom säga vare sig mamma eller pappa, och verkligen mena det, men det kommer nog snart givet hur mycket och ofta han jollrar.

Efter ett FB-inlägg jag gjorde där jag i princip bara skrev, ”7 mån pappaledighet börjar NU!!”, fick jag över 24 likes och en drös med kommentarer. Det är onekligen så att det är många som tycker att det är bra gjort av en man att vara hemma så länge med sina barn. Jag har aldrig riktigt sett det på det viset. Jag tycker det ska bli skönt för Mia att komma ut i arbetslivet och nu fick hon ju en chans som hon inte få missa. Dessutom ska det bli riktigt mysigt och gosigt att få spendera mycket mer tid med Viggo, men också en massa mer tid med Leonie. Förhoppningsvis är detta min chans att få bonda ordentligt med barnen.

Det ska bli kul att se hur det kommer att bli. Men NU är det middag och sedan lite TV som gäller. Ska bli skönt att få inleda med lite mys…

Med lite iPhone-fu har jag lyckats sätta ihop denna film från besöket.

Efter ett tag började hon göra lite konstiga ljud och jag fick lite farhågor om att det kunde vara något jobbigt på gång. Jag tog med henne till badrummet och sa att hon gärna fick kräkas i toaletten om hon nu skulle kräkas. Men då blev hon vansinnig och började yla om att hon minsann skulle kräkas i en handduk. Rätt märklig unge tänkte jag medan jag fiskade fram en handduk. Men sen slog det mig att hon ju alltid kräktes i en handduk när hon var liten eftersom hon ofta sov i vår säng och vi bunkrade med just handdukar utifall det skulle ske något obehagligt. Lite lustigt att det nu har blivit en norm att kräkas i en handduk. På något sätt måste vi åtminstone introducera hinken så småningom.

Det har gått lite magsjuka på dagis, så jag var förstås lite orolig för att det var något mycket värre på gång.

Senare på kvällen skulle jag ha bowlat, men efter allt som varit hemma började jag känna mig lite krassig och tänkte att det nog ändå var bäst att åka hem. Lite synd, men man chansar inte gärna med magsjukan… Det visade sig dock inte vara några problem, för några timmar senare mådde jag lite bättre.

Det kinesiska nyåret inträffar alltid någon gång mellan slutet på januari och början på februari. I år går vi in i drakens år och det råkar också vara just mitt tecken.

Nils: Eld-drake
Mia: Jord-häst
Leonie: Jord-råtta
Viggo: Metall (guld)-kanin

Utan att direkt veta om något djur är finare än något annat så måste jag ju säga att jag är mycket nöjd över att vara ”eld-drake”. Det låter mäktigt och fint. Att Mia är ”jord-häst” känns också passande: jordnära, djurvän och gillar dessutom hästar. Sen har vi lilla Nåni som är ”jord-råtta”. Jag berättade för henne häromdagen att hon var jord-råtta och hon blev jättearg och hävdade vänligen, men oerhört bestämt, att hon minsann var, ”Nåni, Nåni heter jag. Inte råtta”!! Sen har vi förstås den lille mannen som visar sig vara en ”guld-kanin”. Och det var ju verkligen gulligt och passande på honom.

Nedan ser ni betydelserna för respektive djur, och för den som är intresserad kan jag berätta att jag knyckt alla data här, där ni också själva kan ta reda på vilka tecken ni tillhör.

 Råttan : Charmig, social, rastlös.
 Oxen : Viljestark, bestämd, ambitiös, envis.
 Tigern : Modig, äventyrlig, generös, impulsiv.
 Kaninen : Freds-älskande, listig, förståndig, perceptiv.
 Draken : Aktiv, trygg, ärlig, turlig.
 Ormen : Klok, tankfull, vaktande, långsamt-gående.
 Hästen : Aktiv, allert, social, själv-centrerad.
 Geten : Kreativ, snäll, problemfri, känslosam.
 Apan : Talför, charmig, social, klurig.
 Tuppen : Metodisk, effektiv, stolt, uppriktig.
 Hunden : Ärlig, pålitlig, perceptiv, cynisk.
 Grisen : Uppriktig, social, driftig, envis.

 Jord : Beslutsam, driftig, tålmodig.
 Guld : Stark, dygdfull, krävande.
 Vatten : Kreativ, problemfri, förstående.
 Trä : Solid, omtänksam, generös.
 Eld : Energisk, dynamisk, självsäker.

Tyvärr hade dem inga små golfklubbor som passade lilla Nåni. Jag hade tänkt att vi kunde lånat en klubba och i sista hand köpt något. Men nu gick det inte ens att köpa en klubba. Lite besviken var jag allt, och det var ändå inget emot vad Nåni var när vi var tvugna att åka därifrån utan att få ”spela golf”. Men upp med hakan, vi drog iväg till Barkarby och Dormys istället. På vägen plockade vi upp farfar som sällan har något emot att spendera lite tid i en golfaffär.

När vi kom fram såg vi direkt ett set som skulle passa Nåni som handen i handsken. 3-5 år. Perfekt! Dagens klubbor för barn liknar inte alls den avsågade herrklubba jag en gång fick hålla i. Dessutom av värsta sortens blad-modell. Nej, numer är det häl-vikt, grafitskaft och lättmetall i klubbhuvudet, och visst gör det skillnad.

Vi tog med oss puttern till putt-tränings-området och puttade lite. Nåni tyckte det var jättekul men ville gärna att både farfar och jag skulle hålla oss högst någon meter från henne. Jag som hade sett min chans att få strosa omkring lite… Men icke. Vi puttade, och puttade och puttade, och jag tror att Nåni tyckte det var rätt kul även om det på slutet verkade roligare att räkna och rada upp bollarna än att faktiskt putta ner dem i hålet.

När vi puttat länge nog gick vi bort till klubb-provar-båset. Där tejpade de upp en av de nya klubborna och lät Nåni testslå.

Självklart blir det inte träff varje gång, men förvånansvärt många gånger. Jag måste säga att jag tycker hon har en solklar fallenhet för det mesta som har med bollsporter att göra, och golf är inget undantag. Här nedan ser ni ett bevis.

Den skarpögde ser att Nåni håller klubban med något felaktigt grepp, men idén fick jag av Jesper Parnevik som nyligen lät Carina Berg slå lite på en driving range med just ”base-ball-greppet”. Dessutom var det inte läge att gå in på allt för mycket detaljer. Nåni gillade inte det och tyckte snarare att ”jag kan själv”. Och det kunde hon ju.

Rätt snabbt efter att jag och och barnen stigit upp klev Mia upp. Det visade sig att hon och Viggo varit vakna flera timmar under natten, och att han ganska nyligen åter gått och lagt sig. Så fick man förklaringen till detta.

Icke desto mindre hade vi tre det ganska mysigt ihop när vi åt frukost. Leonie var snäll mot Viggo och underhöll honom under hela frukosten.

Jag undrar om hon någonsin kommer att vilja gå tillbaka till böcker och sagor vid nattning eller om det är ett beslut som Mia och jag måste fatta. Det vore synd om hon inte ville läsa sagor alls på kvällarna och jag måste erkänna att det inte är helt lätt att veta vad som är bäst/nyttigast för henne. I huvudsak tycker jag det viktigaste är att hon får en chans att varva ner lite. Samtidigt är ju nattningen och sagorna ett sätt att få lite historieberättande tillfört fantasin. Samtidigt ska man kanske också vara lyhörd för att det är en ny tid numer och det kanske inte är så att böcker och sagor är det viktigaste för framtiden heller. Nåväl, detta är tack och lov inget beslut vi måste ta just nu. En balans är väl bäst och den etableras över tid, inte över en natt.

Viggo sov inte så mycket tidigare i dag, så han var rätt trött och lite halvgnällig under kvällen. Det var svårt för oss att få lugn vid matbordet. Samtidigt är det inte så konstigt då han just nu håller på att övergå från att sova minst två gånger per dag till en gång per dag. När Mia skulle ge honom lite gröt vid 18-tiden höll han bokstavligen på att somna sittande. Då fick han gå och lägga sig istället. Väl lagd i sängen skrek han till två gånger, sedan var det knäpptyst från rummet.

Tyvärr somnade Viggo inte om och jag fick istället klä på mig och gå upp med honom.

Efter en ganska kort stund kom Mia och Leonie upp, samtidigt.

En del av förberedelserna inför kvällens middag med Mats, Jenny och Emma gick ut på att baka en kladdkaka till desert. Medan Mia och Leonie gjorde den lekte Viggo och jag framför Viasat Golf. När kakan sedan ställdes in i ugnen tittade två kakmonster fram. Den ena var något mer kladdig med choklad, i hela ansiktet, än den andra. Vem kan ni ju gissa… Det känns i alla fall skönt att den fina Tommy Hilfiger-tröjan jag köpte åt Leonie äntligen har kommit till användning…