1/10-2001

Kära dagbok!
Idag har jag varit första dagen på jobbet. Morgonen började med en bra mycket längre resa än jag hade förväntat mig. Det tog ca 1 timme och 10 minuter att komma fram. Pga vad som hänt den 11:e september släppte inte vakterna in mig på området. Jag fick vackert sitta och vänta till det att någon kunde verifera att min ankomst var väntad. När jag så till slut fick träffa Paul Fallon, min handledare och chef på institutionen, blev jag lite gladare. Jag var rädd för att mötas av antingen en slipsnisse eller en labbråtta, kanske tom en riktig nörd. Alla andra man såg på området verkade vara ärkenördar. Men det visade sig att jag hade helt fel. Paul Fallon var en supertrevlig engelsman. Han traskade omkring i surfarshorts och t-shirt, minst sagt casual clothing. Han gjorde verkligen ett bra intryck på mig med sin eleganta brittiska engelska, som var ett skönt avbrott från den väldigt utbredda amerikanska accenten man möts av dagligen.

Eget kontor med egen dator ordnades omgående. Mycket mer än så hände nog inte, inte på kontoret i alla fall. Vid lunch gick vi ner till matsalen. Ganska stor och ganska typisk personalmatsal skulle jag vilja påstå. Det som fascinerade mest var nog vägen till matsalen. Högst upp på en av kulltopparna i Berkeley ligger labbet, och utsikten härifrån var minst sagt magnifik. Jag måste verkligen passa på och ta lite kort nu medan vädret är bra.
Jag lärde känna en av mina blivande kolleger, Andreas från Tyskland. Han berättade att han hade bott i Berkeley hos en gammal tant när han, liksom jag, gjort sitt examensarbet. Han trodde nog att hon gärna skulle hyra ut ett rum åt mig, 400 dollar skulle det kosta ungefär. Mycket riktigt, tanten, kring de 80 åren, visade mig runt på stubben och verkade jättetrevlig. Dessutom visade det sig att hon, med familj, emigrerat till USA när hon var två år gammal, från Göttingen i Tyskland. Samma stad som jag bott en månad i. Hon tyckte i och för sig inte att jag såg ut som en blond och blåögd svensk, men det skulle nog gå bra ändå tyckte hon. Hon bodde i ett lite halvsjaskigt hus med 4 rum. Ett av rummen hade hon redan hyrt ut till en tjej i min ålder, kinesiska, som för övrigt bott i Täby tre månader. Nu läste hon datalogi på UC Berkeley.

Snabbt bestämde jag mig för att slå till på rummet då det innebär att jag sparar 350 dollar per månad. Detta då hyran är lägre samt att avståndet till labbet är på gångavstånd. Labbet har en personalbuss som kommer så fort man trycker på en knapp vid speciella busshållplatser, vilket är ganska bekvämt. Dessutom går BART fram till midnatt mellan Berkeley och SF, vilket är bra om man ska ta en bio nere i storstaden.
En liten promenad längs stadens huvudgator hann jag med, och jag lovar, jag har aldrig sett så många restauranger ligga så tätt bredvid varann. Jag förstår nu varför man inte går in på en restaurang som är tom, utan att man hellre tar en där folk trängs. Med så mycket folk i stan, och så mycket restauranger måste ju de med mest folk också vara de bästa, det säger ju sig själv, eller hur? Allt finns i Berkeley, stora biografer, teatrar, bibliotek, barer etc etc. Jag tror att det blir väldigt bra. I och för sig har jag en månads uppsägningstid för rummet jag bor i nu, men jag ser redan fram emot den dagen jag flyttar in hos tanten.

~ av Aktievinst på 1 oktober, 2001 @ 09:53.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: