4/10-2001

Jaha, då var det dags igen. Nu har det gått ett par dagar sedan jag senast skrev, och det bevisar kanske att det inte händer så mycket när man jobbar, inte så mycket som man kanske skulle vilja i alla fall. I tisdags (2/10) satt jag på jobbet hela dagen fram till 18:50. Sista bussen från området går då, och missar man den får man en lång promenad. Visserligen i brant nerförsbacke, men ändå. Det finns dem som ger ett hurtigt intryck genom att stiga på bussen med cykelhjälmen på. Först undrade jag vad som försiggick, men det visade sig att backen upp är så brant att dem flesta väljer att lasta cykeln på bussen och åka snålskjuts hela vägen upp.

Det finns lite olika bussar att välja på. En buss är till för dem som studerar på UC Berkeley, och en annan är till för dem som jobbar på labbet. Skolbussen kostar pengar, medan labbussen är gratis. Det är inte mycket som är gratis i den här stan, så man får vara glad för det lilla som ges.

Under de första dagarna på jobbet har jag försökt få lite rätsida på vissa saker. Bland annat har jag försökt få CSN att betala ut lite pengar till mig. Något som så många andra gånger visar sig svårare än man kan tro. Jag läste nån stans att CSN är sveriges mest hatade myndighet. Ibland undrar man vad som skulle hänt med dem om det vore en privat bank som lånade ut pengar. Hur som helst behöver jag hälsoförsäkringen som man kan teckna genom dem. I och med attackerna den 11:e september har säkerheten höjts markant på labbet, och ingen utan speciella passerkort får komma in. Detta betyder att jag varje morgon får åka med bussen upp till grinden, sen ringer samma vakt, varje morgon, till min handledare och får ett ok på att jag ska in och jobba. Det spelar ingen roll att jag börjar bli bundis med vakterna. Regler är till för att hållas. För att få passerkort måste jag ha hälsoförsäkringen i ordning och det är därför jag strular med CSN.

Jonas har i alla fall hört av sig. Han kommer till LA den 13:e oktober, och jag funderar starkt på om jag inte ska ta mig dit. Vi har talat om att åtminstone hinna med Universal Studios. Min plan är att sedan lura med honom till SF och visa honom runt i ”min” stad ett par dagar.

Igår satte jag mig ned med min handledare och funderade på ett par saker som vi gemensamt trodde att jag skulle kunna utföra. Jag trodde att mitt ex-jobb var bestämt, men det visade sig att kretsen jag skulle ha testat inte är färdig ännu. Handledaren la fram ett par bra förslag, enligt honom. Själv tyckte jag mest att det lät oerhört svårt. Alla på labbet är genier. Dem kan inte bara sin atomfysik, kärnfysik, nukleärmedicin och reaktorfysik, dem kan ta mig tusan allt om allt annat som är värt att veta inom fysiken också. Nu tyckte Paul Fallon att jag skulle implementera nån funktion i Linux som gjorde att en processor, just det, en processor med något eget slags konstigt minne, fick ett eget operativsystem. Hey, do I really look like the kind of guy who would know how to do that!!??? Tror inte det va?

Efter massor av övertalning lyckades jag få en annan uppgift. Nu ska jag tydligen undersöka om man kan få fram en snabbare metod att detektera tidpunkten för interaktion i en segmenterad halvledardetektor. Jag säger då det. Bara uppgiftens definition får mig att fundera över om jag inte kan få nobelpriset samtidigt som examen. För fan, hela ideen med segmenterade halvledardetektorer bygger på att man har snabba detektioner, och nu när dem (genierna) nästan är färdiga med sin prototyp undrar dem om jag kan komma på en bättre metod än deras. Vad tror ni? De senaste dagarna har jag suttit och läst böcker. Nuclear physics hit och nuclear physics dit. Mitt huvud spricker snart  i miljarder atomer.

Nåja, idag hände ju faktiskt ett par bra saker. Till att börja med fick jag svar av CSN, dem har beviljat mina studiemedel, flygbiljett och försäkring. Men grädden på moset var nog att jag även fick beskedet att jag får det andra stipendiet jag har sökt. Jag sökte 20.000 kronor och fick 15.000. Där ser man, det lönar sig att söka. Med tanke på hur dyrt allting är kommer nog pengarna extremt väl till pass.

Nu ska jag kila iväg till det lilla lilla gymmet här i huset. Det är inte så stort, men med lite fantasi kan man träna de flesta muskelgrupperna. Jag vill ju inte komma hem överviktig.
En sak till. På vägen hem från labbet gick jag förbi restaurangen Buffalo Bills här i Hayward. Eftersom jag fått stipendiet tänkte jag att jag skulle fira genom att äta ute. Givetvis har dem en tv som konstant visar sport. Faktum är att dem har två stycken på. Tre sporter dominerar, amerikansk fotboll, baseball och basket. I viss mån även hockeyn som just börjat. Hur som helst skrevs historia idag. Barry Bond, San Fransisco Giants, tangerade McGuire’s ca 40 år gamla rekord med 70 homeruns under en säsong. Det är dock 3 omgångar kvar, och det sporttokiga amerikanska folket hoppas att Barry Bond ska slå rekordet och därmed bli ensam rekordhållare. Denna nyhet toppar nyhetssändningarna. Glöm terrorister och nedskjutna plan i Ukraina. Baseballhistoria håller på att skrivas.

~ av Aktievinst på 4 oktober, 2001 @ 09:54.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: