5/10-2001

Idag har jag varit med om mer än jag hade hoppats på faktiskt. Det började bra med en vanlig dag på jobbet, mycket läsa och en del surfande också förstås. Bland annat laddade jag ner ett par filmer från internet så att jag har något att göra i helgen.

Efter den gamla vanliga lunchsvängen med kollegorna hade jag fått besked från min handläggare på CSN att att var fixat, och att jag ”bara” behöver gå in pa internet imorrn och lämna en studieförsäkran. Det är ju förstås bra att jag snart får lite pengar av dem.

Efter jobbet mötte jag upp med en kille från Labbet. Han heter Andreas och är 29 år, kommer från Tyskland. Verkligen trevlig även om han, liksom de andra på labbet, är lite speciellt. Vi hade snackat om att gå och sätta oss på nån bar och dricka lite öl ihop. Han liksom jag tycker inte att den amerikanska ölen är speciellt god. Ni som har varit här vet att nästan allt smakar socker, honung eller kanel, så även ölen förstås.

Men vi gick till ett ställe som heter ”Tripple Rock” i Berkeley, väldigt charmigt litet ställe med ungdomar i vår egen ålder. Baren har dessutom sin egen öl, ”Titanium”, som faktiskt är klart godkänd. Det slutade i alla fall med att vi drack en hel del öl samtidigt som vi följde Barry Bonds försök att slå rekordet i antal homeruns under en säsong. Mark Maguire hade det tidigare. Hur som helst, ni kanske kan tänka er att hela taket lyfte när han inte bara tog rekordet utan slog ytterligare en.

Vi åt en hamburgare var och drack alldeles för mycket öl. 24:00 gick sista tåget hem för min del, och det var precis att jag hann med den. Av okänd anledning tyckte jag att tåget inte gick rakt fram, utan det snurrade runt runt runt i väldig fart. Lätt åksjuk som jag alltså var kom jag fram till att jag, trots att det var det sista tåget, inte skulle fullfölja resan, utan ta bussen sista biten istället.

Det kom förstås att visa sig att jag tog fel buss…. tyckte jag följde skyltarna, men icke. Busschauffören var i alla fall vänlig nog att stanna vid en korsning, och pekade klart och tydligt vid vilken busshållplats jag skulle stå vid för att komma hem till Hayward. Glad i hågen hoppade jag av, men tror ni att jag kom ihåg vilket bussnummer jag skulle ta? Tror ni jag visste var jag var någonstans? Hade jag haft lite mer förstånd i skallen hade jag aldrig hoppat av, inte just där i alla fall.

Helt plötsligt stod jag i nåt slumkvarter. Lite här och var fanns stökiga ungdomar som jag lätt associerade till gängmedlemmar. Med en dator i handen och en digitalkamera i väskan blev jag förstås lite skraj och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Jag gick i alla fall därifrån i hopp om att nån form av civilisation skulle dyka upp. På väg mot mitt nya mål, civilisationen, låg en mack. Jag kommer ihåg att jag förklarade för butikschefen att jag var otroligt vilsen. Ingen hade varit mer vilsen än den här sorgliga skepnaden från Sverige som nu stod framför honom.

Nåja, allt slutade väl, killen på macken ringde efter en taxi, och efter att ha varit lite uppjagad kom jag i alla fall hem, en läxa rikare. Nu tänker ni förstås att jag säkert kommer att ta det lite lugnare i framtiden, men där har ni fel. Jag ska ju flytta till Berkeley, dvs närmare krogen. Därifrån kan jag ju alltid gå hem, *SMILE*.

Jag tog förresten lite bilder från kvällens begynnelse som jag ska lägga upp på hemsidan också.

~ av Aktievinst på 5 oktober, 2001 @ 09:55.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: