2/11-2001

Idag var en ganska äventyrsfull dag, dock inte på jobbet. Det har gått lite halvtrögt idag, och jag har mest suttit och stirrat på papper med en massa kod på. Jag hade en gång ett fungerande program, sen gjorde jag en liten ändring, och vips så hade jag inget fungerande program längre. Sen tog det mig flera timmar att hitta vad det var för ändringar jag gjort.

Jag kunde ju i alla fall trösta mig med att det är fredag idag. Austin hade, liksom jag, inga planer för kvällen, så vi bestämde oss för att gå ut och äta för att sen gå på bio. Båda ville vi se K-PAX med Kevin Spacey. Först skulle jag träna, sen skulle jag hämta upp Austin.

Träningen gick bra. Jag hade parkerat vid rödmarkerad trottoar vilket innebär att dem bogserar bort bilen om dem ser den. Lite nervös var jag, men det visade sig att jag klarade mig även denna gång. Men det var en annan incident som väckte mer uppmärksamhet. När jag skulle parkera bilen vid den röda trottoaren tänkte jag att jag skulle backa upp så nära bakomvarande bil som möjligt för att åtminstone visa min goda vilja till parkeringshänsyn. Som vanligt när jag backar och jag vet att det är riktigt riktigt tajt om utrymme brukar jag backa tills jag känner att bilen fjäderlätt stöter mot bakomvarande bils kofångare. Så även denna gång, men ack sånt misstag. Biljäveln hade förstås ett larm som gick av. Jag for ut ur bilen, massor av folk stirrade. För att återigen visa min goda vilja började jag leta fram ett papper och en penna för att på något sätt visa alla som sett mig att jag skulle låta bilens ägare veta varför hans larm gått igång. Som tur var hann jag inte ens få fram papper och penna innan larmet slog av sig självt. Phu, svettigt värre, och än värre när man ser hur folk verkligen glädjer sig åt ens misslyckande.

Denna incident var förstås något uppjagande för undertecknad, men det skulle visa sig att mer skulle hända denna kväll.

Efter träningen hämtade jag upp Austin, vi skulle äta Etiopisk mat hade vi bestämt oss för. Eftersom han aldrig provat det tyckte han att det skulle bli kul. Som vanligt när man befinner sig inom fem kvarter från stället man ska började vi leta parkeringsplats. Vi cirkulerade och cirkulerade och cirkulerade än mer. Det var då det hände. Givetvis lyckade jag svänga in på en enkelriktad gata, och som från ingenstans kom det massor av bilar mot oss. De var dock vänliga och tutade inte ens. Killen i bilen rakt mitt emot mig hade dock ganska starka strålkastare och bländade mig rejält. Min enda tanke var förstås att köra upp mot trottoarsidan, låta alla bilar passera, för att sedan snurra runt och fortsätta som om inget hade hänt. Men killen i bilen med de starka strålkastarna var inte av samma uppfattning, han var polis och satt i en polisbil, bara det att hans ljus var så starka och riktade rätt mot oss att vi inte insåg att det faktiskt var en polisbil. Holy cow, tänkte jag. Snacka om oflyt, eller flyt. Hade det varit nån annan kanske dem kört rätt in i oss. Polisen körde i alla fall fram och vevade ner sin ruta. För att verka tillmötesgående gjorde jag förstås det samma. Eftersom bilarna stod i motsatt riktning kändes det som om polismannen var kusligt nära mig trots att han satt i sin bil, och jag i min. Han tittade lite smått funderat innan han sa, ”Hi, what’s going on man”? Jag svarade så artigt jag kunde, ”Oh sir, nothing. I just happend to make a wrong turn, I’m so sorry”. Ungefär som om jag trodde att det skulle göra saken bättre smilade jag mot honom och försökte se helt oförstående ut. Varpå han frågar, ”Have you been drinking”? Jag blev rejält frestad att svara, ja det är klart, hur fan skulle jag annars ha hamnat mot strömmen på en enkelriktad gata? Men i ett som förmodligen hyser de mest brutala polismännen i världen vill man inte moppsa sig allt för mycket, så jag svarade raskt och prompt, ”No”. Polismannen säger totalt tre meningar, den sista är, ”Okay, I think you’ll be safe to turn around now”. Vilken pärs.

Nåja, den etiopiska restaurangen visade sig vara lite dyr, så det fick bli koreanskgrillad bbq-kyckling istället. Inte så jättegott kanske, men väl så billigt. Vi åt på Durant Food Court.

Efter middagen fick jag för mig att jag ville ta några kort över SF från Grizzly Peak, så vi for upp dit, bara för att finna massa fulla ungdomar och hånglande par. Nåja, jag fick mina kort och vi drog vidare till bion.

Biograferna här har fri sittning, först till kvarn. Jag köpte en large coke och lite chocolate duds. Dyrt som tusan förstås. Biljetten kostade 9 dollar, en cola 3,50 dollar och mina duds ytterligare 3 dollar. Som hittat.

~ av Aktievinst på 2 november, 2001 @ 10:09.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: