1/12-2001

Det sista jag lovade Austin igår var att jag skulle ringa honom senast klockan 12 idag och fråga om han ville följa med och titta på Giant Redwood-träd. De ska vara helt enorma, så breda att man tom kan köra en stor bil genom stammen. Ja, de har förstås gröpt ur en tunnel som man kör igenom. Men det förstod nog alla som inte är lika snurriga i huvudet som jag, så här dagen efter.

Några träd blev det inte, inte mer än dem som ligger framför huset på gatan i alla fall. Nu vill jag inte säga att det stoppade mig från att åka, men stormvarningarna och skyfallet som pågår utomhus säger att det inte är riktigt läge att susa iväg till några livlösa träd. Vem behöver hundraårika ekar när det susar omkring ynglingar i luften precis runt knuten? Nej, nu överdrev jag givetvis. Mitt sinne för humor är onekligen väl tilltaget denna dag. Men det är storm ute, och det blåser och regnar rejält. Man ser inte speciellt långt framför sig och man skall nog hålla sig av vägen denna dag. Tokiga jenkare ute på motorvägar där man FÅR köra 65mph är inte att lita på. Trust me. Man har 5 meters sikt och ser knappt reflexerna i vägen, ändå ser dem ut som fån när polisen kommer och frågar vad dem gör med den nya bilen i diket. Rent bedrövligt.

Ja, hur blev det då idag. Jo, jag ringde Austin så snart jag vaknat, klockan ett på eftermiddagen alltså. Båda var rysligt överrens om att livlösa träd inte var värda energin som skulle åtgå för att ta sig dit. Eftersom jag behöver lite varma tjocka tröjor nu när ruskvädret har tagit sig hit begav vi oss till ett shoppingcenter som ligger inte mer än 10 minuter härifrån. Är man amerikan och det spöregnar utomhus tar det förstås bara 5 minuter. Nåväl, trots att det bara var 30 meter mellan parkeringen där vi ställt bilen och affären vi skulle till såg vi ut som två sjölejon som rymt från zoo då vi stegade fram längs gången på Mervnyn’s. Några tjocka tröjor blev det förstås inte. Däremot for vi tillbaka till Emeryville som inte ligger långt härifrån och spelade golf i en simulator. Fantastisk liten mojäng som räknar ut allt som det går att skapa statistik av. Jenkarna älskar statistik. Trots detta verkar ingen veta hur många som kör av vägen när det spöregnar.

Golfsimulatorn var i alla fall jäkligt rolig. Pron, som även gav lektioner vid duken tyckte att jag spelade som en kratta. Jag försökte få honom att förstå att det var hans usla simulator som uppskattade mina slag fel, men det trodde han inte på. Å andra sidan trodde han inte heller på att Austin och jag kört förbi 5 bilar i dikena på vägen till affären. Det säger väl allt om honom. Trots att man blev förklarad som inkompetent och gissad till att ha handikapp 18 hade jag på det stora hela ganska kul.

Eftersom det inte hade slutat regna bestämde vi oss för att åka till Starbucks och dricka en kaffe. Jag är fullkomligt tokig i Starbucks. Det beror givetvis på att det är det enda stället i hela USA där man kan få riktigt kaffe. Trodde jag. Jag vågade förstås inte ta upp mitt nya lilla bekymmer med personalen, så jag fick nöja mig med att klaga för Austin. Dock kunde han inte alls förstå varför jag inte tyckte att kanel och pepparkakssmak snarare försämrade smaken på kaffet än förhöjde den. Enligt honom är det ju jul nu, och det är bra att komma i julstämning. Jo tacka fan för det, men ge fan i mitt kaffe dumma amerikaner. Jo, det visade sig förstås att den dummaste av dem alla var jag själv som beställt christmas coffee, det säger sig själv att det är kanel och ”ginger bread spice” i den.

Oj oj oj, tror ni det hade slutat regna efter min lilla kaffediskussion som säkert hade varat i nästan en timme? Nej just det. Nu hade vi nästan hunni bli helt torra, bara för att inse att vi gått runt i alla affärer, så att vi nu hade minst fyra gånger så långt till bilen som då vi steg ur den. Blöt, blöt och blöt blev jag. Jag måste nästan köpa mig ett sånt där paraply som dem hade på Safeway. Faktum är att jag hade tänkt fråga på golfshoppen, men en äldre herre hann före mig och svaret var ekande. ”No, now that it’s raining they sell extremely fast”. Jo tacka f-n för det gubbe lilla.

Austin och jag bestämde i alla fall att vi skulle köra en lugn kväll, kanske hyra en rulle och bara slappa. Det var precis innan Jeff ringde. Han som fixade biljetterna till fotbollsmatchen. Han ville gå ut och ta ett par öl, och jag ville inte säga nej då han frågat så många gånger redan och jag aldrig har kunnat. Så det var bara till att dra på sig galoscherna och ge sig ut i stormen igen. Jag lyckades i alla fall övertala Austin att följa med också.

Jag vet inte hur vi kom in på det, men helt plötsligt tyckte tydligen Nils att det var läge att fråga Jeff om han är homosexuell. Av nån outgrundlig anledning fick jag för mig att jag skulle fråga. Av nån outgrundlig anledning fick vi svaret, ”Nej”. Av nån anledning skulle det senare visa sig att både Austin och jag betvivlade svaret. Men det får mig ju bara att känna mig dum, att han inte ville berätta det. Vilket i sin tur fick mig att ångra att jag överhuvudtaget frågade, för det spelar ju ingen roll. Och eftersom det inte spelar nån roll borde jag väl inte ha frågat? Nåja, dum var ordet. Nu hoppas jag verkligen att han inte är homosexuell och att det kommer fram på något jobbigt sätt, jobbigt för honom alltså.

Allt snackande gjorde förstås att man blev torr i strupen, och på en pub åtgärdar man det genom att beställa dricka. Att Austin och jag for ner på stan efter att Jeff dragit hem skyller jag helt på Austin. Han lurade mig, som så många gånger förr. Vi hade förstås jättekul och kom hem klockan tre på morgonen.

~ av Aktievinst på 1 december, 2001 @ 10:30.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: