2/12-2001

Jag vaknade förstås lika sent idag igen. Kanske att klockan var 12, men nån större skillnad mot gårdagen var det inte. Lika dum i huvudet alltså. Jag kan vara lite snurrig i vanliga fall, och det är ingen hemlighet att jag är än mer snurrig dagen efter. Somliga får huvudvärk, men inte jag, jag blir bara dum i huvet. Tack för det min skapare.

Det första jag gjorde var förstås att titta ut för att se om det regnade. Detta var första beviset på min dumhet. Inte ens den gamla tanten jag bor med, och som är halvdöv, hade kunnat undgå att höra spöregnet utanför. När jag tänkte efter en gång till kom jag på att jag vaknat på grund av regnet. Alltså skulle inga stackars livlösa träd bli beskådade idag heller. Men vad skulle jag då ta mig till. Det var ju söndag, och jag måste ju uppleva saker. Min tid här är räknad, och jag måste skynda mig.

Givetvis, jag kom på det, jag skulle ta mig ut till det enorma möbelföretaget som ligger i Emeryville, bara 5 minuter härifrån. 2min om man är amerikan och inte kan köra bil. Vem kunde passa bättre som resesällskap än Jimmy må tro? Han hade som tur var inget planerat, och eftersom han bor nästan i Emeryville passade det ju som bilen i diket att svänga förbi och hämta upp honom på vägen.

Gissa om jag blev förvånad då jag kom hem till Jimmy, han hade varit på Starbucks precis innan och köpt Kaffe-latte med karamellsmak. Först trodde jag att jag skulle dö, men så insåg jag att det minsann inte var så dumt trots allt. Jag tror att jag börjar bli barnsligt amerikaniserad nu. Det är nästan pinsamt att erkänna att kaffe med karamellsmak är gott. Social security nummer har jag ju redan fått, så det enda som står mellan mig och ett amerikanskt medborgarskap måste ju vara att jag först ska köra ner bilen i diket.

Slutet på det goda kaffet var bara början på en härlig svenskdag på IKEA. Denna enorma byggnad hyste förstås bekvämligheter som ”Soffan Lisa”, ”Bokhyllan Billy” och allt vad de heter. Lisa hittade jag förresten bara på så låt bli att slå upp den i katalogen. Det som förvånade mig mest var dock att alla namnen stod kvar på svenska. Även de som innehöll å, ä och ö hette precis som de gör i Sverige. Fascinerande tyckte jag. Hur klarar jenkarna egentligen av att ens beställa från detta företag. Som tur var kunde man förstås gå ner på undervåningen och själv hämta det man behagade handla.

Jimmy och jag slog oss i alla fall ner för att avnjuta en helsvenk måltid. Köttbullar, potatis, lingonsylt och brunsås. Visste ni förresten att lingon heter ”lingonberry” på engelska? Det var mer än jag visste i alla fall.

Förutom att det serverades svensk mat kunde den kulinariskt intresserade förkovra sig i allehanda svenska chokladkakor. Kulinarisk upplevelse kanske var att överdriva, billigt vore däremot att underdriva. Det var billigt. Jag var sååå sugen på att köpa ett par chokladkakor, men eftersom en godissugen Nils kan få självaste kakmonstret att framstå som baby spice när han sätter igång var det nog bäst att inte köpa något över huvudtaget. Det fick bli en dubbeldajm som jag delade med Jimmy.

Så slutade den dagen. Jag hade framåt kvällen återfått lite av min vishet och kände mig ”…. både mätt och nöjd och glad”.

~ av Aktievinst på 2 december, 2001 @ 10:33.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: