15/12-2001

I jakten på lite souvernirer att ta med mig hem åkte Austin och jag idag ner till Fishermans Wharf. Vare sig han eller jag hade ätit, så det fick bli en lunch på ”Expo” som ligger precis vid pir 41. Jag åt fried calamari och fick till min stora förvåning en tallrik med jättemånga calamaris. Eftersom stället var billigt hade jag inte förväntat mig det.

Jag hittade lite saker som jag tyckte var intressanta nog att ta med mig tillbaka till Sverige, varefter vi försökte ta oss hem. Eftersom alla som åkt in till SF idag tydligen skulle hem exakt samtidigt tog det nästan en timme bara att komma ut ur SF. På vägen ut åkte vi genom China Town. Jag blir nästan lika förvånad varje gång jag är där. China Town här är ungefär som ett helt eget litet samhälle. Nästan ingen kan engelska eftersom dem inte behöver kunna det. Dem enda som kommer dit, som inte kan kinesiska, är turister, och dem vill mest titta på saker eller äta.

Hur som helst åkte vi förbi ”Sir Francis Drake”, ett fashionabelt hotell strax öster om Union Square mitt i centrala SF. Jag hade ingen aning om att dem hade en klubb högst upp i hotellet som hette Starlight Room, men efter att Austin beskrivit stället som ett rum med enorma fönster och fantastisk utsikt över hela SF ville jag förstås gå dit på kvällen. Det brukade tydligen vara alldeles fullsmockat med folk och så kostar det förstås 20 dollar i inträde. Nu blev det inte att vi åkte dit idag eftersom de tydligen hade liveband som spelade Motown och Funk, men det lämnar ju något att längta tillbaka till i alla fall.

Istället åkte vi hem. Jag tog en tupplur innan jag åkte över till Austin och svepte ett par snabba drinkar. Ikväll körde Austin, vilket var bra. Vi åkte ner till stammstället Holy Cow där vi träffade två killar vi brukar se där lite då och då. Av nån anledning verkar dessa två killar gilla att prata med oss. Vi brukar bjuda varann på drinkar och snacka lite skit, och jösses vad mycket skit det måste vara. Jag har som sagt träffat dem flera gånger tidigare, kanske tre eller fyra. Men jag har aldrig insett att ena killen knappt kan ett ord engelska. Det visade sig att de båda kom från Brasilien. Ena killen kunde som sagt ingen engelska, varför den andre fick agera tolk hela kvällen.

Nåja, de frågade om vi ville följa med till en bättre klubb, och det ville vi av nån anledning. Austin var lite tveksam, men jag tyckte att det lät som en bra idee, vilket det också var. Vi hoppade in i ena killens nya Land Rover, lämnade vår egen där vi ställt den under löftet att vi skulle bli skjutsade tillbaka till bilen senare. På vägen dit började killen som inte kunde någon engelska snorta kokain. Jupp. Ner med nyckel i en liten påse som han förvarade innanför strumplästen. Med nyckeltippen full av koks sa det bara ”snort” innan fått i sig pulvret. En procedur han upprepade minst fyra gånger bara på vägen till den andra klubben. Givetvis erbjöd han oss en snort, men av olika anledningar kändes det förstås inte direkt aktuellt.

Vi kom i alla fall till en klubb som var helt otroligt full. Full av skitsnygga tjejer. Ärligt talat så tror jag inte att jag sett så många snygga tjejer på en och samma gång. Austin trodde att det var modellerna för Victoria’s Secret som var där och partajade. Inträdet till klubben var en kontakt i dörren och 20 dollar. Den av killarna som kunde engelska insisterade på att betala för både Austin och mig vilket var jäkligt hyggligt.

Vi dansade och partajade rejält hela natten, fram till två vill säga. Därefter fick killarna för sig att vi skulle till 1015 Fulsom, stället jag varit på kvällen före Halloween. Jag visste att det kostade 20 dollar i inträde, men denna gång insisterade den icke engelskspråkiga killen att betala. Ja, vad säger man? Det är väl mest att tacka och ta emot. Austin och jag bjöd förstås tillbaka med dricka, men dyrt blev det.

1015 Fulsom var också fullknökat. Eftersom klockan var över 2 serverade dem inte alkohol, men väl red bull och andra energidrycker. 1015 Fulsom är det klart största diskot jag varit på någonsin. Fyra stora dansgolv med dansare på utåtstående platåer lite överallt. Otroligt coolt ställe. I rummet där de haft eldshowen helgen innan Halloween var det nu lasershow istället. Otroligt häftigt faktiskt. Olika färgade lasrar svepte fram och tillbaka över folket på dansgolvet i ett helt otroligt tempo. Jag kan förstå skylten utanför som varnar folk med epilepsi.

Klockan fyra på morgonen började jag krokna. Austin var också rejält trött. På vägen hem körde vi förbi Denny’s, som ligger precis vid IKEA, där vi åt en burgare var. Klockan fem kröp jag slutligen till kojs.

~ av Aktievinst på 15 december, 2001 @ 10:38.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: