19/1-2002

Jag hade ställt mobilen på väckning 05:30. Givetvis var jag svintrött. Jag hade somnat 02:00 kvällen innan. Austin såg inte mycket piggare ut när vi hämtade upp honom. Både Austin och jag somnade fortare än kvickt, stackars Andreas fick köra ”utan sällskap” i nästan två timmar.

Till slut kom vi i alla fall fram till Northstar, Lake Tahoe. Austin som inte skulle åka skidor for till hotellet och checkade in. Andreas köpte liftkorten som kostade 54 dollar styck, ja, för en dag. Själv gick jag och ställde mig i kö för att hyra skidor. Vi hade kommit till Northstar klockan 09:00, klockan 12:00 var jag redo för att ge mig ut i backen. Mao var det lång kö vid uthyrningen. Det hade nästan lönat sig att köpa ett halvdagskort för egen del.

Nåja, det var superkul att få åka lite skidor. Tyvärr missade Jimmy och jag varann då dem lämnat kvar sin mobil i stugan.

Jag hade nog förväntat mig lite längre, brantare och svårare backar, samt fler liftar, så jag blev lite besviken. Speciellt också med tanke på att liftkorten var ganska dyra. För att överhuvud taget ha lite kul var man tvungen att hålla sig till de svarta backarna. Jag som inte är någon stor stjärna på skidor brukar ju tycka att röda backen är kul att åka i den med, men inte på det här stället.

Amerikanerna verkade vara lite halvtaskiga på skidor. Detta innebar att de allra flesta höll sig borta från de svarta backarna, varför liftköerna till dessa ofta var betydligt kortare än till övriga backar.

16:40 kom Austin och hämtade oss. Det blev bara en snabb dush innan det var dags att bege sig ner på stan i Reno och partaja. Vi började med att äta ”Lobster & Steak”. Jag vet, det låter inte så gott. Kombinationen kändes en aning udda, men är tydligen vanlig här i USA. Billigt var det i alla fall. Något annat som var superbilligt var spriten. 3 sexor tequila kostade 4.50, det kan man ju faktiskt kalla riktigt billigt för ovanlighetens skull.

Till en början vann jag pengar, men i slutändan var jag förstås en förlorare, liksom Austin, Jimmy och Andreas. Istället för att spela bort vartenda korvöre bestämde vi oss för att partaja lite också. Sagt och gjort. Vi gick till Casino Eldorado som hade en nattklubb som skulle vara det mest intressanta i den lilla spelstaden. BiBubbit, som stället hette, var inte direkt märkvärdigt trots den långa kön utanför. Vi blev erbjudna att få slippa kön om killen längst fram, han som bestämde vilka som fick komma in, fick lite dricks. Austin frågade hur mycket det rörde sig om, och då svaret var, ”Ni får avgöra själva vad det är värt”, bestämde vi oss för att vackert vänta till vår tur, vilket inte dröjde så förskräckligt länge. Till skillnad från Kalifornien får klubbarna i Nevada hålla öppet hur länge som helst.

Vi började turas om att köpa rundor, och det blev den ena efter den andra. Till slut var jag så full att jag bara var tvungen att ta en taxi och åka hem, vilket är ovanligt för mig. De andra stannade kvar och kom hem en timme senare, dvs klockan fem på morgonen. Då låg undertecknad och sov som en gris.

Rummet vi hade hyrt hade bara två sängar, och enligt överrenskommelse tidigare på kvällen skulle den som vann pengar, eller förlorade minst sova på golvet. Jag sov i säng, Andreas sov på golvet.

~ av Aktievinst på 19 januari, 2002 @ 10:45.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: