26/1-2002

11:00 åkte vi från Yeshi. Jag hade sovit på soffan och Jimmy hade sovit på soffkuddar som han lagt ut på golvet då soffar var aningen för kort för honom.

Jimmy och jag dunkade raka vägen ner till San Diego där vi åt på Burger King, varpå vi tog en kaffe på Starbucks, samtidigt som vi gick en liten stadspromenad.

Gränsen mot Mexico passerades, liksom förra gången, väldigt smärtfritt. Det står inga tullkontrollanter och kontrollerar att man inte har med sig konstiga frukter och dylikt.

Vi var väl inte helt säkra på var vi ville stanna för kvällen. Kanske skulle vi ta oss till Rosarita, eller så skulle vi bara stanna i Tijuana helt enkelt. Efter lite övervägande prioriterades närheten, och möjligheten till ett par timmars sightseeing i dagsljus, varför vi försökte leta reda på Hotel America, samma hotell som jag bott på förra gången jag var där.

Nu ville det sig förstås inte bättre än att vi skulle ha oturen att bli förföljda av korrumperade poliser. Alla som har bott i Afrika ett par år kan föreställa sig vad jag menar, men för andra kan det te sig som en väldigt märklig upplevelse, och jag ska i ärlighetens namn inte påstå att jag var helt obereörd.

Det börjar alltså med att en polisbil kör efter oss, gata upp och gata ner medan vi letar efter Hotel America. Vi hade förstås sett polisbilen och kände på oss att de förföljde oss. Det dröjde inte heller allt för länge innan de körde upp jämsides och bad oss köra in till kanten. Där efter följde en märklig historia om att Jimmy inte använt blinkersen, vilket jag kan svära på att han gjort. Hur som helst ville vi inte tjafsa med snutarna så när de sa att vi var tvungna att böta frågade vi hur mycket det skulle kosta. Då blev vi upplysta om att vi inte kunde få en böteslapp på plats eftersom de inte hade några etiketter kvar, utan vi skulle få åka med till polisstationen. Förutom utbytet av meningsskiljaktigheter fick Jimmy presentera papper på bilen, papper på giftermål och sitt svenska körkort, som polisen för övrigt behöll ett tag. Jag gick inte helt lott lös ur det hela heller. Den andra polisen var vänlig nog att låta mig slänga upp handflaterna på biltaket och sära duktigt på benen så att han kunde muddra mig utan och innan. Han fick upp mitt card-case ur fickan, men lyckades inte få upp locket. När jag skulle hjälpa honom med detta fick jag vänligen höra att mina händer skulle vila mot biltaket. Att han inte sa ett ord om snuset är en gåta. Efter muddringen fick jag stå kvar i min fina pose medan snuten genomsökte bilen utan och innan. Jag trodde han skulle lägga in knark någonstans och säga, ”titta vad jag hittade”, så att de hade kunnat klämma oss på någon rejäl muta.

Med tanken på hur det skulle se ut på en mexikansk polisstation, om det överhuvudtaget var till ett sådant de hade tänkt ta oss, frågade jag snabbt vad det skulle kosta att avsluta ärendet på plats. Polisen frågade då vad 9 och 0 blir. Jimmy tittade väldigt funderat på polisen och frågade om det var ”nittio” han menade. ”Ja, ja, just det, nittio dollar”. I efterhand kan jag säga att det var en jäkla tur att vare sig Jimmy eller jag hade ett öre på oss. Jimmy hade tre dollar, så han var den rikare av oss. Då vi förklarat situationen för poliserna sa de att vi kunde få gå till en bank, eller, om vi så ville, följa med till polisstationen. Jimmy hade tappat tålamodet och sa att vi nog får ta och följa med till polisstationen. Som ni vill tyckte poliserna. Nu var jag lite smått irriterad på Jimmy, för jag hade en lite otäck känsla av att vi kanske inte skulle få komma till en ”riktig” polisstation.

Nåja, vi körde efter poliserna ett par kvarter, lite kringelkrokigt, utan att de En enda gång använt sin blinkers. De hade fortfarande Jimmys körkort i sin ägo. Så helt plötsligt stannar de utanför Hotel America, ger oss körkortet och hälsar att dem kommer förbi senare och hämtar pengar.

Om de överhuvudtaget kom senare så var inte vi hemma. Tack och lov.

Motellet tog förstås inte heller VISA, så vi var illa tvungna, att på en lördag klockan 16:00 i Mexico, försöka hitta en bank som fortfarande hade öppet. Det visade sig dock att inget ställe var öppet. Min idee var då att gå och dricka en öl, betala med kortet, och fråga om man kunde få ut lite pengar samtidigt på kortet. Sagt och gjort, en öl skulle det bli, 4 öl och ett antal tequila blev det.

Vi fick ut pengar ur en bankomat till slut, dock lokal valuta, pesos. Det var inte några problem med det, som vi hade trott innan, utan man betalade med pesos och fick växel i dollar, jättebra…..

Vi partajade satan och kom hem 04:00,.

~ av Aktievinst på 26 januari, 2002 @ 10:47.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: