2/2-2002

Jag vaknade vid 11-tiden efter att ha legat och slötittat på tv ungefär en timme. Inte för att det var något bra på tv, men jag kände inte heller för att somna om. Istället såg jag fram emot att åka till Compaq Center, San Jose.

Austin ringde och bad så mycket om ursäkt för fadäsen kvällen innan. Efter att ha försäkrat honom om att det var helt ok i nästan en halvtimme svalde han äntligen händelsen och la på luren. Fast jag måste säga att jag uppskattar att han i alla fall ringde och erbjöd sig att städa upp samt tvätta bilen. Det var kanske inte mer än rätt heller.

Strax innan tolv ringde jag till Jimmy, och vi bestämde oss för att åka och äta pasta på ett ställe som Kim rekommenderat, Pasta Pomodoro hette stället. Sagt och gjort, jag åke och hämtade upp dem båda två. Dock var jag tvungen att peta bort, och torka bort, lite spyor som jag tydligen inte sett i mörkret kvällen innan.

Väl på Pasta Pomodoro beställde vi alla in likadana rätter, pastaskruvar med soltorkade tomater och rökt kyckling. Det var lika gott som det låter. Än mer lyckad blev maten då det var ovanligt varmt här idag, 55 grader farenheit är faktiskt mer än vad det varit den senaste veckan.

Lite försenade kom i alla fall Jimmy och jag iväg till showen. Vi hittade utan problem till jättearenen, men blev ändå besvikna då vi insåg att biljetterna inte kostade 5 dollar som jag sagt, utan 20. Det var tydligen barnbiljetterna som kostade 5 dollar, men det sa dem inte på tv vill jag lova.

Det var en jättebra show som innehöll det mesta i uppvisningsväg. Helt otroliga motocrossåkare som visade upp sig i makalösa freestylehopp, en åkare som krashade in i kortsidan, monstertruckar som levde om så mycket att man fick hålla för öronen.

Senare på kvällen följde jag med Jimmy och Kim till Nicoles kompis som hade födelsedagsfest. Det var nog den mest tråkiga fest jag nånsin varit på. Jag vet inte varför, men det blev bara aldrig kul. Det var massor av folk i en lokal som var lagom stor, det serverades billig sprit, men ändå blev det inte kul. Det som dock livade upp stämningen en aning var att vi kom på att vi kunde nypa hål i de heliumuppfyllda ballongerna och leka smurfar. Det var faktiskt första gången jag provade på det.

Som tur var tyckte alla att det var en tråkig fest, varför vi drog vidare till en pub som hette Mc Nally’s, och som låg på College Ave.. Men jag kom aldrig in i partystämningen på den lilla, trånga och extremt volymhöga klubben, varför jag åkte hem strax innan midnatt och tittade lite på tv istället.

~ av Aktievinst på 2 februari, 2002 @ 10:51.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: