18/2-2002

Denna vår tredje dag på resan har flutit på som bara den. Även om det började en aning tveksamt då jag glömt att ställa om klockan till New Mexico tid, vilket innebar att vi steg upp en timme senare än tänkt. Dock inget som min vän Jocke hade något emot.

Klockan tio kom vi i alla fall iväg, efter att ha ätit frukosten som ingick i hotellhyran. Väl på vägen körde vi via Roswell, alien-staden, till Snyder. Snyder, med sina 11.000 invånare var inte direkt en storstad, utan liknade mest en liten spökstad, till skillnad från Albuquerque, som vi nu fick köra igenom i dagsljus. Albuquerque såg nämligen ut som en gigantisk spökstad. Staden som ingen ville röra efter vildavästernepokens slut.

Oändligt antal mil senare, genom spikraka ökenvägar och röda jordbruksfält, började vi närma oss Fort Worth, som ligger strax väster om Dallas. Vi hade tänkt sova där, för att imorrn glida ner till storstaden i hyfsad tid. Dvs tidigt på morgonen så att vi skulle hinna med att gå omkring någon timme eller två innan det är dags att bege sig mot det stora delmålet, New Orleans. Vi hamnad dock aldrig i Fort Worth, utan på ett Motel 6 precis i utkanten av Dallas. Förhoppningsvis innebär detta att vi inte behöver stöta på så mycket morgontrafik imorrn, även om jag misstänker att så visst kommer att vara fallet. Positivt är i alla fall att det är 60F här nattetid, och fuktigt värre. Detta gör förstås att Nils känner sig hemma igen. Äntligen börjar det bli lite varmare och lite skönare.

Den enda nackdelan jag kan se med värmen är att det kommer att bli ganska varmt i bilen. I övrigt kan jag inte direkt påstå att jag ogillar situationen. Jocke förstår inte riktigt min förtjusning över värmen, även om jag starkt misstänker att han inte direkt längtar hem till snö, regn och slask.

Förvisso har vi läst i tidningen att det kanske inte kommer att bli så fint väder under vår resa mellan just Dallas och Miami. Samtidigt känns det som om det kan kvitta. Just nu upplever och ser man så många nya saker att man knappt har tid att tänka på vädret i alla fall. All tid på vägen gör att man också får massor av tid på sig att fundera över massa småsaker som man kanske inte funderar så mycket på annars.

Åkt vägsträcka dag 3: 697 miles. Åkt vägsträcka totalt: 1937 miles.

~ av Aktievinst på 18 februari, 2002 @ 10:56.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: