21/2-2002

Vi lämnade Days Inn strax efter tio-tiden imorse, och begav oss mot New Smyrna Beach där vi hämtade upp en förgasare till en Packard 54:a, allt på pappas begäran. Som tur var låg verkstaden, Daytona Parts, precis på vägen. Därmed blev det en knapp omväg med avseende på vår resa. Vi hade även planerat att gå på Kennedy Space Center, och eftersom vi inte skulle kunna vara vid Cape Canaveral innan 16:00 hur vi än bar oss åt gjorde den extra vägen ingen skillnad, vi skulle ju ändå vara tvungna att ta in på ett motell någonstans i närheten av Cape Canaveral.

När vi så kom fram till Daytona Parts vid New Smyrna Beach blev jag först smått överraskad. Verkstaden påminde mer om ett förfallet ruckel snarare än en av de få verkstäder i världen som fortfarande kan restaurera en orginalpackardförgasare med orginaldelar.

Ron Hewitt, som ägaren hette, lät meddela att han just varit i kontakt med pappa över e-mail, och att pappa minsann hade ett par rader att hälsa till mig. Dessa rader löd ungefär, ”Bra att du kom fram välbehållen. Läs dina mejl oftare”. Det får mig att misstänka att jag har ett mejl som väntar från pappa. Men eftersom det har varit nästan omöjligt att hitta en internetanslutning på vägen så har det bara inte blivit av hittills.

Ron Hewitt, en medelåldersman i t-shirt och hästsvans, visade sig vara en hyvens amerikan som mer än gärna visade oss runt i verkstaden. När man hörde vad denna man kunde och visste om bilderlar till gamla bilar blev man minst sagt imponerad. Inte för att jag personligen förstod så mycket av vad han sa, men jag antar att det inte sken igenom allt för väl eftersom han gav oss den longa touren på dryga timmen. Lika entusiastisk inför varje förgasare som han höll upp förklarade han till vilket bilmärke och årsmodell den tillhörde. Han presenterade oss även för sin son och fru (jag vet inte om det var hans fru, men det lät som om han och den här damen åkte på motorcykelsemestrar tillsammans, varför jag drog den slutsatsen). Vi fick även se en otrolig samling av orginalritningar för alla möjliga typer av förgasare gjorda för så gott som samtliga bilar som tillverkats mellan 20- och 80-talet.

Efter en grundlig genomgång av diverse förgasare och tekniska orginalritningar fick vi se ett par av hans hobbyprojekt. Det visade sig att vår hästsvansburne nye vän hade en minst sagt väl utvecklad fetish för Moto Guzzi-motorcyklar.

Ron avslutade med att tipsa oss om hur vi skulle gå till väga med köp av biljetter till KSC och framförallt var vi skulle äta middag. Han rekommenderade en krog som hette Dixie Crossroads, och nu är det min tur att rekommendera dig som läser detta samma krog. På rekommendation åt jag 2 dussin Rock Shrimps. En unik rätt för centrala Florida då det bara är i dessa regioner man kan få tag på dessa räkor med stenhårt skal. Faktum är att skalet är så hårt att det är nästan omöjligt att själva skala räkorna. Istället serverades de kluvna genom skalet. Man fick dock själv kämpa med att få räkköttet att lossna från skalet. Gott var det i alla fall.

Vi hade tänkt att kanske gå ut och dricka lite öl på någon lokal pub, men så blev det inte. Efter middagen ville jag mest hem och ta det lite lugnt, något som Jocke inte hade ett dugg emot.

Vi har tagit in på ett ställe i Titusville, där även restaurangen låg. Det är en liten stad som ligger väldigt nära KSC dit vi ska åka imorrn.

Åkt vägsträcka dag 6: 303 miles. Åkt vägsträcka totalt: 3139 miles.

~ av Aktievinst på 21 februari, 2002 @ 10:58.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: