Wednesday, February 25, 2004

Tis 24 Feb, Siem Reap, Kambodja
Det som borjade som en lugn resa visade sig vara rena mardommen. Inget har gatt som planerat och allt oforutsett som hade varit negativt for bussresan till Siam Reap slog in. Visserligen borjade det ratt hyggligt. Klockan 07:00 kom var chauffor och hamtade upp oss utanfor resebyran jag kopt min biljett pa. Efter sig hade han ett lammeltag av turister. Alla gick vi nagra hundra meter till var buss. Tyvarr fick vi inte stiga pa bussen utan var tvugna att sta utanfor nastan en timme och vanta. Jag har annu ingen aning om vad det var vi vantade pa.

Det som daremot var hyggligt var bussens skick. Det var en stor buss som man utan problem hade kunnat aka genom USA i. Till och med en toalett fanns ombord, aven om man var tvungen att spola manuellt med hjalp av en hink vatten som stod vid sidan om.

Val pa bussen slog jag mig ner ratt langt fram pa ovre deck. Bredvid mig satte sig ett gang danska tjejer som verkade ha hysteriskt roligt, atminstone till en borjan. Bredvid mig fick jag en amerikan vid namn Henry. Henry visade sig vara 55 ar, arbetslos oljeborrare pa vift genom asien i vantan pa battre tider vad galler arbetsmarknaden. Givetvis var Henry en san dar pratgalen manniska som man helst av allt vill slippa. Jag som dessutom inte kunnat sova natten innan var inte direkt pa humor heller. Men jag gjorde mitt basta och det visade sig att det funkade ratt hyggligt. Efter lite drygt fyra timmar kom vi fram till en liten by strax innan gransen dar vi skulle stanna och ata. Samtidigt passade chaufforerna pa att hjalpa oss med visumansokningsblanketter.

Jag slog mig ner med Henry och bestallde en fried rice with shrimps, en favorit vid det har laget. Samtidigt som jag satt och at sag jag ett av paren som varit med pa bussen busa med en otroligt sot thailandsk pojke som inte kan ha varit mer an fem ar gammal. Tjejen visade pojken hur digitalkameran fungerade och hur man kunde videofilma med den. Visserligen tror jag inte att han forstod riktigt vad han sag eller hur den funkade, men det gjorde inget, att bara se hans leende var otroligt kul. Det som gjorde att jag verkligen fastnade for hela situationen var att tjejen var sa genuint glad over att fa leka lite med honom. De flesta hyser av barnen ratt snabbt, men inte hon, hon verkade trivas varje minut. Samtidigt satt hennes kille och skrattade hogljutt med en cigg i handen.

Efter maten kan man saga att mardromsresan borjade. Forst transporterades vi fram till gransstationen Poipet, darifran vandrade vi ganska lange i den otroligt stekande solen. Val framme vid uttradesstationen fran Thailand fick vi sta och koa. Da kon var otrligt lang var det langt ifran alla som fick sta inne i rummet med air condition. Efter en lang vantan fick vi ga vidare till visumkontroll pa Kambodjasidan av gransen. Hela tiden fick vi vanta pa att samtiliga som varit pa bussen skulle bli klara, alltsa hela 54 personer. Nasta anhalt blev intradesstationen i Kambodja dar vi spenderade ytterligare en timme i ko. Allt som allt stod vi i ko och vantade pa meningslos pappersexercis i nastan tva och en halv timme. Detta under stekane sol. Gissa om man dricker mycket vatten. En hint ar att det sakert ar minst 50 grader i solen har.

I vantan bland dessa koer fragade jag en tjej och en kille var dom kom ifran. Jag sag namligen att tjejen hade en Everest-vaska och tankte att dom kanske var fran Sverige. Mycket riktigt. Teresa och Toby kommer fran Norrkoping och har en extremt intressant historia bakom sig. Nu ar dom pa en 4 manaders resa och har avverkat den forsta i Thailand. Jag gillade dom bada nastan pa en gang. De ar otroligt enkla och odmjuka och roliga att vara med.

Val over gransens skulle vi fa byta till tva minibussar, vilka vi fick vanta ratt lange pa. Efter nagon timme kom den forsta, varfor alla rusade dit prompt ville folja med den. Ingen kunde ju helt sakert veta nar den andra skulle komma. Det slutade med att halften av oss, daribland Teresa, Toby och jag stannade kvar och vantade pa nasta buss. Tydligen var den forsenad pa grund av att man holl pa att laga dess air condition. Nar bussen till slut kom, ytterligare en timme senare, var man helt slut av vantandet och varmen. Gissa da om man blev glad nar man insag att det forsta vi gjorde var att stanna pa en mack for att laga AC:n? Ytterligare en halvtimme senare var vi pa vag igen, och det drojde val hogst fem minuter innan AC:n pajade igen. Denna gang var det ingen som ville laga den. Holl nastan pa att glomma beratta att vi hade en plats for lite pa bussen. Dett resulterade i att tva passagerare fick dela pa ett sate…

Med en timme kvar till malet stannade vi och at lite mat. Undertecknad at fried rice with pork, ha ha, inte shrimps. Samtidigt snackade jag mycket och lange med Teresa och Toby. Vi har verkligen mycket gemensamt och manga roliga reseberattelser att beratta for varann om. Dessutom kan vi prata om en massa vardagliga saker ocksa. Det visade sig att dom skulle se Angkor Wat och sen dra sig ner soderut mot de ororda kambodjanska stranderna. Forvisso ar dessa inte lika fina att dyka och snorkla i som den Thailandska kusten, men visst ar det val lockande att ha en hel strand for sig sjalv?

Val framme vid Siam Reap, som forovrigt betyder ”Thailand Besegrat” och har en historisk innebord, stannade bussen utanfor ett guest house vid namn ”Happy Backpacker”. Ett mycket bra stalle som tar 300 Bath natten och erbjuder rena och frascha rum. Ingen lyx nanstans, men helt okay for en ex-afrikan och tva lortiga svenskar pa resa genom Asien.

Sedan flera timmar tillbaka hade vi kommit overrens om att det forsta vi skulle gora var att ta en dush nar vi kom fram, vilket vi ocksa gjorde. Vi aven overrens om att ses utanfor rummen vid baren efterat och snacka lite mer. Jojjoman, snackades gjordes det och ol dracks det. Jag var forst fardig med dushen och hade saledes bestallt in kalla Angkor Beer at hela sallskapet. Tre extremt stora ol senare knarrade det i kistan igen. Fried rice with pork please…

Vi bestamde att ta det lugn nasta dag. Stiga upp och se for frukost vid 11 och darefter ta oss en tur ner pa stan. Kanske se solnedgangen over Angkor Wat och bara softa. Jag somnade som en stock.

Ons 25 Feb, Siem Reap, Kambodja
Jag har haft en otroligt skon och lugn dag idag. Steg upp strax efter tio, duschade och gick ner till frukosten. Strax efter kom Toby och Teresa dit ocksa. Vid tolv mitt pa dagen borjade vi knata ner mot stan. En ytterst liten stad med valdigt fa turister, atminstone i de omraden vi gick i. Anda ar det slaende att Kambodja ar markbart dyrare an Thailand. Vi gick runt en hel del och kikade pa de lokala affarerna, forsokte ta ut dollar pa visa-korten (men vi hade inte pass med oss), kollade vad bat till Phnom Penh skulle kosta, at lunch for en dollar pa ett stalle dar besticken serverades i ett glas med kokande vatten och kikade annu mer pa souvernirer. Jag kopte till slut en fin silverring med elefanter pa for ynka fem dollar. Ett kap!

Nar Teresa och Toby snackar om de sodra oarna som ska vara extremt fina blir jag verkligen sugen pa att aka dit. I sa fall skulle vi ta bat till Phnom Penh och ytterligare en bat genom floderna och ut till oarna. Det lockar faktiskt langt mer an jag kunnat tro och det skulle inte forvana mig om jag snart befinner mig pa en skon strand i sodra Kambodja. Kanske kan man ta dykarcert dar istallet…

Naja, efter promenaden och lunchen gick vi hem igen. Efter nagon timme bestamde vi oss for att se Angkor Wat i solnedgangen. Till Angkor Wat kom vi pa mopeder med chaufforer som vi hyrde for 2 dollar. Detta tackte alltsa resan tur och retur. Kora sjalva kan vi inte gora da vi kommer att bli stoppade av polisen och tvingas muta oss ur nan soppa som inte alls skulle ha varit sann.

Val framme fick vi nastan klattra upp for en otroligt brant backe, hyggligt lang var den ocksa. Val uppe pa toppen sag man ett maktigt tempel, inte Angkor Wat men ett annat tempel. Harnast fick vi klattra upp langs trappsteg som var otroligt smala och extremt hoga, svindelkanslan hade infunnit sig hos den hojdradde utan tvekan. Men det var modan vart. Val pa toppen av templet, tillsammans med hundratals turister, hade vi en maktig utsikt over det Kambodjanska landskapet och solnedgangen som sprakade i roda kulorer. Fran templet kunde vi ocksa se Angkor Wat som kommer att bli var huvudattraktion under de kommande tva dagarna. Da ska man veta att vi kommer att ta den lilla turen pa 17 kilometer och inte den langa pa 26 kilometer. Vi hade tankt ta ett tredagarspass for 40 dollar, men det blev istallet tva dagspass.

Pa vagen tillbaka tankte vi stanna pa Elephant Bar, en bar som sjalvaste Charlie Chaplin lar ha besokt. Men vi andrade oss och bestamde oss for att ta detta en annan dag. Istallet aker vi tillbaka till Happy Backpacker och ater lite middag. Kanske tar vi en ol ocksa for att liva upp stamningen ocksa…

~ av Aktievinst på 25 februari, 2004 @ 18:44.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: