Wednesday, March 10, 2004

Tis 9 Mar, Krabi, Thailand
Usch och tvi… det finns en sak som jag ar mer trott pa an manga andra just nu, och det ar att resa. Som ni kanske minns slutade sista dagboksinlagget med att jag var stressad for att hinna med bussen, till vilken nytta da? Forst fick vi sta och vanta pa bussen i flera timmar. Nar vi sen skulle pa bussen var det total forvirring, ingen visste vart bussarna gick, vare sig passagerare eller chaufforer. In med vaskorna, ut med vaskorna, in med dom igen, ut med dom, in i en annan buss, fan forsta bussen var ju ratt… Sa jag var inte pa nagot vidare humor nar vi antligen satt pa ratt buss. Hur som helst blev det lite battre stamning genom att vi drog igang ett litet party. Framfor oss hade vi tva glada svenskor som inte var sena med att hanga pa. Bakom oss hade vi ett helt gang galna japanska ungdomar som inte heller var sena att hanga pa. Sa det blev lite roligt framat kvallen, och slutligen somnade jag ratt skont.

07:00 vaknade man av att lamporna i bussen tandes, bussen saktade in och vips skulle alla av. Vi var framme vid staden vars namn jag redan fortrangt men dar vi i alla fall skulle byta buss. Val ute ur bussen blev man smatt forvanad over hur snabbt de hade lastat av alla vaskor, annu mer forvanad blev vi over att Evas vaska tycktes saknas. Samtidigt som jag holl pa att skalla ut chaufforen verkade hans polare insistera pa att chaffissen skulle hoppa pa bussen, varfor sa brattom tankte jag? Som tur var kom en annan tjej som verkade vara lite av en reseledare fram och pratade och tog anteckningar, samtidigt som den stora bussen forsvann. Sakta men sakert gick det ett sus genom passagerarna om saker som forsvunnit, stulits eller pa annat satt forskingrats. Mycket riktigt, vi hade blivit utsatta for en kupp. De javlarna har varit i nastan varenda vaska, tomt ut och in pa allt och tagit allt i form av pengar eller annat varde. En del hade fatt andras grejor i vaskan och forvirringen blev aningen total, om man kan uttrycka sig sa.

For min del hade jag en rejal portion tur. Jag reser ju numer med tva vaskor, stora ryggsackar dar jag har alla ren tvatt i den ena och all smutsig tvatt i den andra. Vardesakerna har jag i en liten vaska som inte lamnas under nagra omstandigheter. Tyvarr tanker inte alla som jag och darfor var det ratt manga som mer eller mindre fick sin resa forstord. For att vara pa den sakra sidan har jag pengar pa mig och i min vaska, samt har jag alltid pass och kreditkort i en dragkedjeficka pa mig, sjalv ar ju baste drang. Naja, latt att vara efterklok kanske. Man har ju last om dessa scams. Det ruggiga ar dock att en del blev av med saker som dom hade uppe pa bussen, pa golvet vid sina fotter. Snacka om tjuvar med nerver.

Eva gick i alla fall och polisanmalde handelsen, vilket markligt fa gjorde. Det var egentligen bara Eva och tva kanadensare till som gjorde det. For att gora en lang historia kort var det i alla fall en ”korvkioskgubbe” i Bangkok som sett Evas vaska sta kvar efter det att bussen akte och lamnat in den till polisstationen. Sa hon har nu fatt tillbaka den en dag senare. En passagerare hade noterat regnumret pa bussen varfor chaufforen nu formodligen inte far nagot mer jobb som chauffor. Dock ska jag bara saga att Eva stannade kvar i byhalan medan Martina och jag drog ner for att forsoka komma igang med dykningen. Jag har ju inte sa manga dagar kvar och maste stressa pa lite mer an de andra. Dagen darpa skulle Evas vaska skickas till polisstationen vafor hon var tvungen att vara kvar, och hade inte jag varit lite stressad tror jag att aven vi hade stannat kvar, vilket vi naturligtvis ocksa erbjod oss att gora.

Val framme i Krabi letade vi oss till en billig bungalow, sa billig att vi fick byta eftersom vi inte ville duscha tillsammans med grodan som hoppade upp ur avloppet… Pa det nya stallet sa jag att vi just stott pa en groda och helst ville slippa sadana, varpa killen sa att det inte var nagra problem. Tva minuter efter att vi stallt in grejorna hoppade en groda upp och satte sig pa toalettlocket… Naja, nan fick ta bort denna samtidigt som vi hoppades slippa traffa fler.

Stallet vi bodde pa var ett minst sagt flummigt Guest House med ambitionen att bilda familjestamning mellan de boende. Missforsta mig inte nu nar ni inte vet exakt hur det var, men den typen av familjestamning, samt grodorna, samt det extremt turistiga klimat som ar i Krabi var inget vi ville ha. Men en natt fick lov att ga bra i alla fall. Vi var trots allt ratt trotta efter 32 timmars resa och en hop problem pa vagen.

Vi gick ner pa stan, letade ratt pa Kon Tiki Divingcenter som det stod att lasa om i Lonely Planet (LP fran och med nu). Ett stalle som Eva dessutom tagit cert pa tva ar tidigare. Val dar anmalde vi oss for dykcert. Bade Martina och jag skall nu ta samma och det loste sig sa bra att vi fick en instruktor, Geoff (lustig stavning), att dela pa. Han ar inte svensk till skillnad fran alla andra pa stallet, vilket ocksa ar bra for mig da jag vill ha alla orden pa engelska. Jag har darfor ocksa valt en engelsk bok medan Martina hellre ville ha den svenska varianten.

Pa kvallen at vi en vardelos och smaklos buffet pa vart lite hemtrevliga Guest House. Det som daremot var bra ar att jag fick min, for dagen, nyinforskaffade gitarr stamd av en trubadur som naturligtvis kom dit pa kvallen. Gitarren ar ful och vardelos, men den kostade bara 400 bath. Tyvarr har jag fatt ont i fingrarna och darfor ar den, mina tva vaskor och min lilla vaska lite for mycket att bara pa just nu.

Naja det blev en tidig kvall for att orka med den tidiga morgonen som skulle inledas med att vi blev upphamtade 07:40 av dykskolan.

Ons 10 Mar, Railay Beach, Thailand
Vi bestamde redan igar att vi skulle forsoka hitta nagot lite mysigare an det extremt turistiga inne i Krabi, darfor hade vi med oss all var packning da dykbussen hamtade upp oss. Pa bussen fanns ocksa var instruktor Geoff. En medelalders fet engelsman som verkar ha dykerfarenhet sa det racker at ett helt kompani. Han ar inte alls som Tintin, mer om det senare, men han verkar i alla fall ratt trevlig.

Vi for direkt ner till beachen dar nagra long tail batar vantade pa oss. Val ute pa battre djup hoppade vi ombord pa dykbaten. Extremt stor och valutrustad bat med alla bekvamligheter man kunde onska sig. Jag satte mig pa soldack och pluggade in det sista som kunde vara bra for dagens tva dyk. Dessa var Peak Performance Boyancy och Vrakdykning. Ett vrak som knappast var nagot att se, dessutom var sikten ca 5 meter vilket inte ar sa bra for att vara i dessa vatten. Men det gar ju ut pa att beharska dykningen och da spelar det forstas ingen roll om det ar ett fint eller fult skepp.

Vi var nere pa 20 meter och dok i ungefar 35 minuter. Val uppe igen var det dags for lunch. Darefter ytterligare ett dyk dar man far visa sina fardigheter i flytformaga och avvagningskontroll. Under detta dyk sag instruktoren en leopardhaj. Undertecknad sag inte nagon haj… han maste ha varit snabb. Men vi har fler dyk. Det som daremot tog priset for dagen var en liten clownfisk och hans fru som simmade omkring i samma typ av golvmoppsmiljo som Nemo i filmen Finding Nemo. Jag kan darfor stolt saga att jag har funnit och honom och numer vet var han bor. Det var markligt nog roligare att titta pa Nemo an de lejonfiskar och skorpionfiskar vi annars sag.

Geoff ar trevlig men inte i narheten av Tintins kaliber. Markligt nog kanner jag mig inte alls lika bekvam med Geoff, det kanns bara inte som att han ar lika saker som Tintin. Visst finns det en risk att jag blaser upp Tintins betydelse, men kom igen, grabben hette trots allt Tintin, hur ballt var inte bara det? Skamt asido, Tintin var rolig, hade koll pa mig och verkade verkligen vilja att jag skulle lara mig allt som fanns att lara sig sa lange jag hade luft i tuberna. Den killen vi nu har verkar vara lite mer av den typen som ar lite trott pa att undervisa och egentligen bara vill bli av med kursen. Men som sagt, han ar i alla fall trevlig. Imorrn gor vi djupdyk, navigering under vatten och ett nattdyk, sen borde jag ha mitt andra cert, Advanced Open Water. Darefter far vi se om det blir nagot mer.

Nar vi kom tillbaka till dykcentret motte vi upp med Eva, varefter vi begav oss till Railay beach i jakten pa ett lite lugnare stalle. Val pa Railay beach var det inte sa lugnt. Daremot hittade vi vart stalle pa den ostra sidan. Det ar lugnare har da det ar en bit att ga fran stallet dar batarna kommer i land. Eftersom det inte finns nagra vagar och dyligt ar det forstas inte alla som orkar ga hit :o)

Enda lilla nackdelen med dagen ar att jag kanner mig sjuk. Sa fort vi kom till Railay borjade allt snurra och jag blev valdigt yr. Allt gungade och darfor trodde jag det berodde pa batturen som anda varat i nastan tre timmar totalt. Efter att ha duschat och lagt mig nagra timmar mar jag i alla fall mycket battre. Jag har inte matt dalligt pa sa satt att jag spytt eller sa, bara snurrigt och svettigt vilket i och for sig ar mer an jag tycker ar roligt just nu. Med anledning av detta blir det en tidig kvall for min del. Ska bara sova sova och sova. Imorrn blir det en stadig frukost till skillnad mot den tomma mage jag dok pa idag. Forhoppningsvis gor detta susen.

Avslutningsvis vill jag bara saga att jag saknar Tintin :o) Mannen som la sig pa rygg med handarna bakom nacken, tog ut regulatorn och blaste rokringar pa basta Clint Eastwood-maneer.

~ av Aktievinst på 10 mars, 2004 @ 22:02.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: