Monday, March 15, 2004

Son Mar 14, Railay Beach, Thailand
Det blev dessvarre ingen liveaboard dykning. Tydligen var det lite for kort om tid for att dykfirman skulle hinna arrangera en sadan tripp. Istallet har vi bestamt oss for att kora tre dyk idag, tre dyk pa mandag och ytterligare tre dyk pa tisdag. Onsdagen flyger jag sedan tillbaka till Bangkok och sen vidare mot Sverige. Sa med nio dyk framfor oss ar ju forvantingarna ratt stora att antligen fa se en liten haj. Men det blev dessvarre inte idag.

Imorse steg vi upp 06:30 i vanlig ordning. 07:00 at vi frukost och 07:30 var vi pa vag ut med baten. For att komma till de lite djupare vattnen med storre chans att se roliga fiskar aker vi ratt langt ut med baten. Ungefar 2,5 timme tar det att komma till oarna runt Phi Phi dar chansen att se haj ar som storst. Idag skulle vi dock till tre stallen som vi alla varit pa tidigare. Martina och jag var dar nar vi tog dykcertet. King Cruiser var forsta stallet. Det ar ett vrak som sjonk 1995. Sa fort vi gjort oss i ordnign och paborjat nedstigningen i vattnet sag jag en enorm fisk mellan alla andra. I min iver vanda jag mig om och pekade at de andra som var bakom mig. Alla nickade att de sag fisken och att det var helt okej sa att saga. Jag tyckte det var en riktigt stor barracuda, men var inte saker. Sikten i vattnet var betydligt battre an gangen innan, vilket gjorde att man klart och tydligt kunde se nastan hela vraket. Utan specialistutbildning far man inte penetrera vraket hur som helst, eller snarare sagt sa bor man inte gora det. Men var divemaster tog med oss genom bryggan, vilket var lite kul. Massor av stenfisk och lionfish sag vi. Bada ar ratt giftiga om det vill sig illa.

Val uppe pa baten fragade jag dom som jag trodde hade varit bakom mig vid nedstigningen om dom sett den stora fisken, men ingen hade sett att jag pekade pa nagon fisk. Det visade sig att jag tydligen pekat pa fisken at nagra helt frammande manniskor. Men vad gor val det. Lustigt bara att jag i min iver inte kan se skillnad pa folk och folk.

Vi akte vidare till de andra tva stallena men fick minsann inte se nagon haj idag heller. Dess battre fick vi se en jattestor green sea turtle ligga och sova under en stor sten. Tyvarr var det otroligt stromt just dar, sa njuttiden blev inte speciellt langvarig. Viktigast var i alla fall att man fick se en.

Vi kom tillbaka vid 18-tiden och tog en ol det forsta vi gjorde. Sen var det bara upp att duscha, en vin pa terassen och ner for att ata middag. Val efter middagen satt Inge och jag och drack nagra ol till medan tjejerna gick bort och snackade tjejsnack. Gudarna vet vad dom snackade om. Sjalv tyckte jag bara det var trevligt att sitta och snacka lite grabbsnack igen. Det kanns trots allt som om det var valdigt lange sedan senast. Jattesent blev det dock inte eftersom en tidig morgon vantade oss ater.

Man Mar 15, Railay Beach, Thailand
Jaha, som vanligt steg vi upp tidigt for att ge oss ut och dyka. Dessvarre var det for dagen extremt blasigt och mulet, vilket paverkar dykforhallandena mycket negativt. Det slutade med att tjejerna fick ga ner for att avboka hela trippen. Mycket trakigt tyckte jag eftersom jag sett fram emot att dyka sa mycket som mojligt, dessutom vill jag ju saaaa garna fa se en liten skymt av en haj. Men vad gora. Jag somnade om och vantade pa att Martina skulle komma tillbaka.

Val tillbaka blev det mer stahej an vanligt. ”Upp och hoppa, nu ar det brattom”, var val ungefar orden jag fick vakna till. Vadret skiftar snabbt i detta land och helt plotsligt var det stralande sol och nastan helt vindstilla.

Till skillnad mot dagen innan, da vi haft hela stora baten helt for oss sjalva, var det idag nio dykare totalt pa baten och ytterligare ett par snorklare som skulle med. Det som daremot var bra var att vi fyra fick dyka ihop och dessutom skulle vi fa en annan divemaster an dagen innan. Detta var bra eftersom vi alla tyckte att var tidigare divemaster var en aning stressig och hetsig, vilket ar ungefar det sista man vill ha nar man dyker. Istallet skulle vi idag ha en thai-kille, som enligt var tidigare divemaster var grym pa att hitta hajar… Mycket snack och lite verkstad kanske, eller vad skulle man tro.

Hur som helst begav vi oss ut pa baten, samma 2,5 timmars resa och sen ner och dyka. Idag var det till skillnad mot tidigare dykdagar och tidigare dykplatser jatteklart i vattnet. 20m fri sikt hade man vilket skanker en helt ny dimension till dykningen. Visserligen sag vi inte sa mycket mer intressant. Bara nagon liten skraj murana och en hel del vanliga akvariefiskar som man nastan hunnit bli lite trott pa. Men som sagt, den fria sikten gjorde dyket sa man var ratt nojd anda.

Vid andra dyket, da jaklar small det till. Var divemaster visade snabbt som tusan hajtecken och jag kunde verkligen kanna hur varje lem i kroppen spandes till. Man far liksom en adrenalinrush ratt upp i hjarnan och kroppens alla muskler star standby for att kunna utfora minsta direktiv som kravs for att fa en skymt av hajen. Dessbattre var det inte sa brattom. Leopardhajen vi fick se var ungefar 2m lang och sov pa havsbotten. Vi kunde i princip ha kommit hur nara som helst. Det finns dom som har klappat leopardhajar som sover, men i regelratt anda ala Tintin ska man interagera med djurlivet sa lite som mojligt. Men visst kunde man sta dar hur lange som helst och bara njuta av detta havets konung som bara lag dar och inte verkade bry sig ett dugg om var narvaro.

Naja, vi simmade vidare och tror ni inte att det hinner ga mindre an nagon minut innan var divemaster ater visar hajtecken. Adrenalinet pumpar, blodet trycker upp varenda blodader man har och musklerna ar ater redo. Jag vande mig snabbt som tusan i riktingen som var divemaster pekar at och hinner natt och jamnt se skuggan av en black tip reef shark. Tyvarr kan det inte raknas som om jag sett den sjalv eftersom jag sjalv knappt forstod att det vara en haj och an mindre hade kunnat identifiera den som en haj. Lite ledsen var jag ett tag, men bara ett litet tag. Det drojde namligen inte speciellt lange innan ytterligare en leopardhaj kom simmandes mot oss. Rakt mot oss. Det ar en san jakla haftiga kansla att bara frysa till i sin viktloshet och beakta det storsta skadespelet man kan tanka sig pa 15 meters djup. En leopardhaj som susar forbi oss mindre an tva meter ifran oss. Snacka om att fa uppleva dykning som dykning skall upplevas.

Lunchen intogs fast forankrade utanfor samma strand som The Beach spelades in.

Tredje dyket blev inte samre. Visserligen akte vi till ett stalle dar det inte fanns manga hajar, men darmot en och annan skoldpadda. Var utomordentligt suverana divemaster sa att han hoppades vi skulle fa sen an skoldpadda, men att han naturligtvis inte kunde lova nagot. Efter den tidigare upplevelsen med hajarna var det ingen som hade kunnat bli besviken i vilket fall som helst. Som tur var behovde ingen bli besviken. Ratt som det var stog man pa led och tittade pa en skoldpadda, stor grann och praktig, som bara njot av sitt fridfulla och bekymmerslosa lilla liv. Efter ett tag tyckte han nog att vi blev lite for glapiga och borjade simma uppat mot ytan i sakta tempo. Tank att dessa djur som upplevs som lite klumpiga och aningen langsamma kan rora sig sa fruktansvart graciost under ytan. Det ar knappt man skulle ha en chans att hanga med i deras tempo om dom satte fart.

Som ni forstar har den har dagen varit den basta pa lange. Jag har sett nastan allt jag ville se. Allt som motiverat att betala for tva cert har jag fatt njuta av idag, och det ar en extremt harlig kansla.

Val pa land igen skulle vi ha akt till Ao Nang och atit lite middag. Dessvarre ville dom ha 100 bath for att kora oss dit till skillnad mot de 50 det kostar under dagtid. Vi bestamde oss darfor for att ata pa Railay Beach, pa den vastra sidan, dar jag ocksa sprang pa en kompis fran Sverige. Bettan, eller Elisabeth, som var mitt ex basta kompis var tydligen ocksa har.

I ovrigt har kvallen varit extremt lugn. Vi har ytterligare en dags dykande kvar innan man far vila. Forvantningarna pa den dagen ar av naturliga skal ganska hogt uppskruvade. Totalt kommer jag ha gjort 18 dyk pa 10 dagar, vilket kanns otroligt bra, aven om man blir lite trott av sa mycket dykande. Pa onsdag kan jag inte dyka eftersom jag ska flyga pa kvallen, men man far vara nojd med 18 dyk i alla fall.

~ av Aktievinst på 15 mars, 2004 @ 20:03.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: