Lör, Jan 29, Addis Ababa och Bahir Dar

Vi hade bestämt med vår driver, Bessu, att han skulle komma och hämta upp oss klockan 09:00 vid hotellet för att vi skulle hinne med lite sight seeing innan vi lämnade stan. Vi var själva lite sena med att stiga upp och hastade därför i oss frukosten. Väl i restaurangen beställde Martina en traditionell frukost med toast och marmelad, medan jag kände mig lite mer vågad och beställde in en ”firr firr quanta”, som är den traditionella rätten injira sönderbruten till småbitar och sedan blandad med lite god sås och några köttbitar.

Lite senare än planerat dök drivern upp och vi började lite sight seeing från bilen. Först åkte vi genom stan och det var uppenbart att jag hade varit på platserna många gånger förr, även om jag aldrig hade hittat runt där på egen hand. Men det var kul att höra namn och annat på ställen som man nästan glömt existerade. För Martina för förstås allting nytt och minst lika spännande som för mig.

Vi tog en tur genom valda delar av stan, innefattande bland annat svenska ambassaden, en stor scen där man ska fira Bob Marleys 60:de födelsedag och lite annat smått och gott. Efter nån timme stannade vi och tog en kaffe på ett ställe som Bessu ansåg vara ett av de bättre i Addis. Väl i bilen igen fortsatte vi genom stan och kom så småningom till en kulle och ett vägskäl. Bessu stannade bilen och frågade om jag hade någon aning om var jag var, vilket jag på något sätt hade. Jag kunde förklara för både honom och Martina hur vägen fortsatte, att vi skulle svänga in på en väg man inte kunde se från platsen vi stannat på, att vi skulle åka ca 100 meter upp för en kulle och sedan skulle det ligga något välbekant på vänster sida. Men vad visste jag inte. När vi väl åkt precis som jag sa hade vi kommit till den gamla byggnaden som en gång i tiden var Svenska Skolan. Mycket märkligt att man kan känna sig så bekant med en omgivning utan att egentligen veta varför.

Nåja, vi for så vidare genom stan och jag bad Bessu ta oss till ”Old Airport”, varifrån jag trodde jag skulle kunna hitta vägen till det hus vi en gång bott i. Visserligen hade man byggt om väldigt mycket i området, men ändå var det enkelt att hitta huset. Trots att grindarna var omplacerade och muren höjd kändes allt väldigt bekant när vi kom dit. Ägarna var inte hemma, men efter att ha förklarat min historia gick det ändå bra att komma innanför grinden och ta några kort.

Vid 12-tiden bar det åter av mot flygplatsen. Nu var det dags att flyga upp till pappa i Bahir Dar. På flygplatsen gick allt bra, även om vi kom iväg en halvtimme försenat. Vi fick åka ett litet propellerplan som gjorde allt från skakningar till luftgropar hundra gånger värre än något man tidigare varit med om. Så det var inte för inte som man var lite halvnervös under en timmes tid i luften.

Väl framme kom pappa och mötte upp oss. Vi åkte hem med en gång. En kort sträcka, gjord av grus och sten, men så väl ett hus som ser lite halvt oanständligt ut på utsidan, men helt okej för att vara Afrika och bushen på insidan. Själv är jag van vid det mesta och tycker det är fint här. Martina är inte speciellt känslig heller och tycker också att det är fint. Pappa bor förmodligen i det enda tvåvåningshuset i stan. Visserligen finns det några högre byggnader, men dessa är uteslutande kontor.

Efter att ha ställt in väskor och annat for vi iväg på lite sight seeing. Först åkte vi en bro över nilen, blå nilen, upp till ett jättefint utkiksställe där Haile Selassie en gång haft ett palats. Palatset står förvisso kvar, men tillträde är strikt förbjudet. Utsikten och vyn över stan och Lake Tana, som är nilens ursprung, var väldigt imponerande. Bara tanken på hur mycket denna flod gjort för mänskligheten får det nästan att rysas i kroppen. En känsla som blandas när man ser att den lokala befolkningen tappar ut olja rätt i floden då som gör service på sina bilar.

Vi åkte så till ett hotell som, enligt pappa, skulle vara det flådigaste i Bahir Dar. Eftersom standarden på detta hotell var ganska låg insåg vi vad vi hade att förvänta oss av resten av vistelsen här. Dock var läget, precis bredvid Lake Tana, helt oslagbar. Dessutom fick vi för första gången njuta av lite varmare sol. Addis var inte så varmt som vi hade hoppats på, men här verkar det vara betyldigt bättre med den saken.

Efter att ha fixat till oss lite hemma, värmt upp med en öl och några whisky, åkte vi ner på stan och åt etiopisk mat. Martina hade förvisso fått äta lite sådan mat hemma i Stockholm, men det är ändå annorlunda på plats. Till skillnad från pappa och mig undvek Martina det mesta av det råa köttet. En annan glufsade i sig lite väl mycket. Senare på kvällen åkte vi till några lokala barer där vi kunde dricka kaffe och titta på traditionell etiopisk dans som inte liknar någon annan dans. Man skakar på axlarna på ett ganska obeskrivligt sätt.

Efter ytterligare öl och whisky tog kvällen slut vid 23-tiden och vi åkte hem… och tog en öl till innan vi somnade.

~ av Aktievinst på 29 januari, 2005 @ 09:09.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: