Forsta och andra dagen i Nepal

Jaha, da sitter man har och ska forsoka skriva ner sina forsta intryck.

Flygresan gick over forvantan. Tyvarr kom mina vandringsstavar bort, men jag har goda forhoppningar att aterfa dem innan trekkingen tar fart. Inflygningen over Kathamandu ar nagot av det maktigaste jag varit med om. Hyfsad god sikt gjorde att man sag berg, dalar och klippor ganska hyfsat. Att sedan se att folk bor pa dessa stallen gor en annu mer begeistrad.

Jag tog in pa ett litet guest house som heter Nirvana Peace Guesthouse, mycket trevligt och charmigt litet stalle som ligger precis utanfor de mest kaotiska turistfallorna. Miljon ar inte mycket att hurra for. Extremt skitigt och mycket trafik pa extremt smala gator. Jag har sett mycket trafik, men inte ens i Kenya kor man pa detta satt. Det sags att det rader vanstertrafik har, men jag skulle vilja pasta att man gor som man vill. Kanner man for hoger sa kor man hoger, kanske bara for spanningen. Sedan tutas det nagot forfarligt. Man tutar inte for att folk ska flytta sig, man tutar for att tala om att man kommer…

Kvallen blev lugn, at lite mat pa ett enkelt stalle, mycket enkelt och mycket billigt. Nar man ser kok och sa vidare ar det latt att tro att man ska bli sjuk, men det verkar helt okej an sa lange i kistan. Enda besvikelsen var val att jag at indiskt… Efter detta traffade jag pa en bartender pa en irlands bar som kande en man som var ansvarig for samtliga adoptioner pa det barnhem jag kommer fran. I ovrigt blev det nagra drinkar dar, men annars en lugn och trevlig kvall.

Imorse var jag rejalt jetlaggad, sov til nastan 12 innan jag gjorde ett ryck for att ta mig ut. Pa agendan stod att leta reda pa barnhemmet och vart gamala hus. Forst akte jag till barnhemmet som visade sig vara ett av de storsta i Nepal med ca 300 barn. Mannen jag fick namn pa kvallen innan var ute for lunch, men skulle komma tillbaka lite senare. Under tiden fick jag en visning pa barnhemmet av en tjej som jobbade dar. Det visade sig senare att nastan alla som jobbade dar hade varit foraldralosa tidigare och dessutom vuxit upp pa samma barnhem.

Det blev en relativt kanslosam vandring genom det gigantiska barnhemmet (det ligger i ett gammalt palats). Dar fanns allt fran nastan nyfodda barn till lite aldre barn. Men det basta av rundturen var att fa se att de allra flesta hade det sa bra man kan forvanta sig. Visserligen inte svensk standard, men bra mycket battre an att ga foraldralosa pa gatan.

Efter rundturen letade jag reda pa vart gamla hus. Just vart hus har ett mycket speciellt fonster gjort av tra, och eftersom jag fick en mindre skiss av pappa var det inga problem att hitta huset. Det visade sig att mannen som bodde dar var agaren till huset, och ocksa samma man som hyrde ut huset till mamma och pappa. Han kom mycket val ihag mina foraldrar, och kanske an battre, han mindes mig mycket val. En gang i manaden kom han till huset for att fa hyran, och da brukade han dricka te och leka med oss barn. Det ar faktiskt lite svart att veta vem av oss som var gladast. Jag for att jag fick ta sa mycket kort jag ville, bada utvandigt och invandigt, och dricka te med honom, men ocksa han sjalv som uppskattade att jag kom tillbaka for att se var jag vaxte upp. Han sag det nastan som ett mirakel att jag atervant.

Hur som helst begav jag mig ater till barnhemmet for att traffa Robin Sherestha, mannen som ansvarar for adoptionerna. Det enda han behovde veta var mitt orginalnamn. Sen slog han upp det i en dator och sa, ”I’m sure I have all your documents on file…”. Jag visste nog inte hur jag skulle reagera eftersom det mycket val kunde vara papper jag redan hade. Men men… bland alla papper, och aven de jag har kopior pa hemma, finns en hel del dokument skrivna pa Nepali, som for mig ar rena hieroglyfer. Robin var vanlig nog att lasa och oversatta det mesta pa staende fot. Han tar det hela pa ett satt som verkar ganska avslappnat och formodligen pga att han dels gjort detta for manga andra, men ocksa for att han inte vet hur mycket jag vet heller. Men nar han sager att jag har tre systrar och en lillebror sa vet jag inte riktigt hur jag ska reagera. Det ar mycket information pa en gang. Tydligen ville min moster lamna in de tre yngsta barnen till barnhemmet, men det aldsta av dessa tre syskon blev avvisat av myndigheten. Kvar blev alltsa, savitt jag visste for nagra timmar sedan, min enda syster och jag… Nu visar det sig att det finns namn pa min moster och en tidigare arbetsgivare. Det finns sma mojligheter att hon finns kvar pa det sjukhus hon sags jobba pa, och imorrn kommer barnhemmet att hjalpa mig fa reda pa mer information fran sjukhuset.

Vad som borjade som en ren semester verkar urarta i en slaktforskning, men bara till det battre… Jag vet annu inte hur jag ska hantera all information jag fatt pa sistone, men jag ar saker pa att det loser sig sjalvt med tiden. Nu ar klockan halv sju pa kvallen och det hander anda inget mer forran imorrn. Sa det blir en del att sova pa…

~ av Aktievinst på 5 mars, 2006 @ 09:16.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: