Lugnet efter stormen

Nar jag vaknade imorse hade jag mer eller mindre avtalat att traffa en advokat fran barnhemmet som skulle ta med mig till sjukhuset dar min moster tydligen jobbat. Sa efter en hastig frukost bestaende av bara ett par tunna vita skivor brod och tva scrambled eggs motte jag upp denne advokat. Men istallet for att aka till sjukhuset tyckte han att det var en battre ide att aka till det stalle dar det stod att var moster bott. Det visade sig vara nara ett mycket stort tempel, ett viktigt tempel som jag inte kommer ihag namnet pa. For att gora en lang historia kort har jag agnat dagen at att prata med massor av folk som sager sig kanna igen mig, som sager att de kande mina foraldrar och sa vidare. Tyvarr verkar det alltid vara nagot i historierna som inte stammer. En kille, som jag fick mest fortroende for, sa att han kande var pappa. Han verkade veta valdigt mycket om denna pappa, men tyvarr kande han inte alls till var mamma. Och pa det sattet har ungefar alla historier varit, alltid ar det nagot som gor att fortroendet for berattelserna faller.

Man kan lugnt saga att mina fragor har vallat debatter… Det kommer folk fran har och var och lagger sig i. Anda ar det forvanandsvart fa som kanner till nagonting alls. Jag fick utpekat en plats som sags vara samma plats pa vilken jag ar fodd och dessutom var jag har bott mitt forsta ar. Om det sedan ar denna plats eller nagon annan stans far jag nog noja mig med att aldrig fa reda pa till hundra procent. Jag har forsokt fa svar angande mina andra syskon, men dessa ar det ingen som kanner till… sa historierna gar isar och jag kanner att jag kan lagga ner slaktforskandet for ett bra tag och agna mig mer at att se kulturen.

Nagot kul som hande idag skedde ocksa vid templet, som forresten hette ”Pashupathi Nath Temple”. Detta tempel ar for hinduerna vad Mecka ar for judarna. Asch, ha ha, jag bara skojar, jag vet att det ar muslimerna som vallfardar dit. Hur som helst. Hinduerna maste se detta tempel minst en gang i livet. Det lite speciella ar dock att folk kremeras vid floden precis bredvid. Jag ville ga dit och se nar de brande folk, men givetvis tar de hutlost mycket betalt for att lata turister komma in. Da kom jag pa den geniala ideen att visa upp mina adoptionspapper for vakterna, och efter att ha granskat dessa en stund fick de klart for sig att jag minsann var Hindu och till pa kopet fodd i Nepal… alltsa fritt intrade. Nagot jag utnyttjade flera ganger vid de andra sevardheterna. Tex finns har stallen dar bara hinduer far komma in, och eftersom det star i mina papper att mina foraldrar inte far byta min religion sa ar jag alltsa fortfarande hindu. Att jag dessutom inte ar dopt eller konfirmerad gor ju bara att jag har gatt samvete hela tiden. Jag lyckades aven ta mig in i ett litet offertempel for att be en bon.

Det fina med att forklara att man kommer harifran ar att folk blir sa glada. De ser nastan tacksamma ut for att jag atervant till mitt hemland efter alla dessa ar. En guide vid templet forklarade precis hur jag skulle gora for att fa tillbaka min goda karma, vad jag skulle be om, och vilket mantra jag skulle anvanda mig av. Folk ar sa himla gastvanliga och snalla har, man blir nastan rord ibland. Trots att det ar otroligt fattigt blir jag valkomnad overallt. De vill alla hora min historia. Pa barnhemmet ar de overlyckliga for att jag kommit tillabaka och halsat pa. De vill att jag staller upp pa lite PR och annat for dem, sa att de vanliga nepaleserna ska se att det inte ar sa hemskt for barnen som blir bortadopterade.

Naja, jag har forstas hunnit ata bade Dal Bat (ris och linser) och andra mer skumma saker. Jag ar inte radd for att bli sjuk utan ater nar jag kanner for det. En middag pa lite finare stalle har kan kosta sa mycket som 15 kronor. Men ater man mer pa gatan kan man komma undan med bara 5 kr. Lask ar billigt medan ol ar svindyrt. Olen kostar alltid mycket mer an all mat man ater.

Jag har spenderat ganska mycket tid i turistkvarteret Thamel idag. Imorgon ska jag inte ha nagot med barnhemmet att gora, och da tankte jag forsoka fa en skymt av alla andra turistattraktioner, fler tempel och buddhastatyer. Vissa saker hor ju till att man ser och upplever, vare sig dar ar flest turister eller ej.

Igar var jag forresten hembjuden pa middag till en lokal nepalesisk familj som haller i mycket av det volontarsarbete som Martina ar involverad i. Det var en grymt trevlig familj, och trots att de hade tva egna barn och inte speciellt valbestallt hade de adopterat ytterligare 8 stycken… jag sager da det.

Nu ar klockan 19 har och jag tror det blir en tidig kvall. Jag ska hem och vila upp batterierna. Jag vaknade imorse av att jag fros som en gris och hade ont i halsen. Om det beror pa att jag haller pa att bli sjuk eller for att luften ar sa fruktansvart skitig vet jag inte. I vilket fall som helst kan jag agna manga timmar at att titta pa alla de kort jag tagit. Jag knapper pa allt jag ser…

~ av Aktievinst på 6 mars, 2006 @ 09:17.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: