Sista timmarna i Kathmandu

Väl framme i Kathmandu hade jag checkat in på Hotell Marshyangdi. Ett mycket fint hotell som jag sedan tidigare rekommenderat åt min syster och mor.

Efter att ha vaknat tidigt, i vanlig ordning, inledde jag jakten på rismåtten åt pappa. Dessa rismått är aningen speciella och härstammar från den tid då Nepal inte använde sig av kilo-vikter då man handlade bland annat ris och kryddor. Dessa mått kommer därför i olika storlekar, och för att verifiera att alla mått innehöll lika mycket pryds de av kungens sigill. Eftersom varje kung har ett eget sigill vill det till att man hittar en serie med samma, vilket inte är så lätt, speciellt inte om man är ute efter ett 30 år gammalt sigill. Anledningen till att jag ville ha tag på detta lite äldre sigill är att det vore kul att ha en serie som härstammar från den tid då jag själv bodde i Nepal, även om det var för pappas räkning som måtten skulle inhandlas. Efter mycket prutande och letande fick jag i alla fall tag på fem av sex mått med samma sigill. Detta krävde dock ordentligt letande och prutande hos flera försäljare. Det verkar som om även dessa försäljare har förstått värdet av dessa gamla mått. Att de är gjorda av brons förhöjer värdet ytterligare i jämförelse med de trämått somverkar vara betydligt enklare att få tag på.

Efter detta var det bara att bege sig tillbaka till hotellet, packa ihop hela packningen och bege sig mot flygplatsen. Jag hade kommit överrens med en taxichaufför jag träffat dagen innan att han skulle hämta upp oss halv fem på eftermiddagen, vilket han gjorde, ihop med sin bror. Tydligen skulle brorsan köra oss till flygplatsen, varför vet jag inte.

Dock ville chaffissen inte köra med taxameter, vilket jag kommit överrens om dagen innan, och när han till slut gått med på detta verkade det vara en taxameter som gick väldigt fort… Så han fick stänga av den och köra på ett billigt fast pris i alla fall. Min stigande irritation, ihop med det faktum att det var många små väskor att hålla reda på när vi kom fram till flygplatsen, gjorde att jag måste ha klantat mig å det grövsta. På något sätt glömde jag kvar mina svindyra Oakley solglasögon i taxin… och det känns gryyymt just nu. Det blev den dyraste taxiresan någonsin… Jag försökte ringa till hotellet och kolla om jag glömt dem där, men det verkade inte så, varför jag bara antar att de ligger kvar i taxin. Ett mycket tråkigt slut på en annars så fin resa.

~ av Aktievinst på 30 mars, 2006 @ 09:22.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: