Närkontakt med Skalman

Idag har vi spenderat i stort sett hela dagen ombord på en båt. Det började med att vi blev upphämtade klockan 08:00. Därefter spenderade vi en timme på ett pickupflak för att hämta ytterligare ett par som bodde på ett hotell som måste ha legat absolut allra längst ut på spetsen av Phuket. När vi väl kom fram till båten var klockan rean nio och vi begav oss direkt mot Phi Phi. Resan tog lite drygt 3 timmar, varav Mia sov bort 2,5 timme, delvis beroende på graviditetsillamående och framförallt beroende på sjösjuka. Sjögången var något gungigare, och framförallt längre, än senast vilket förmodligen bidrog till illamåendet. I ärlighetens namn gungar det väl fortfarande en liten aning. Väl ute på Phi Phi gjorde vi ett första, högst mediokert dyk. Maxdjup landade på ca 24m, dyktid om ca 45 minuter och vi såg inte speciellt mycket. Det var förvisso fina koraller, men inte mycket mer. När vi kom tillbaka till båten sov Mia fortfarande och verkade av allt att döma alltjämt må ganska illa. Efter lunch och transport till grannön hoppade vi i ytterligare en gång. Denna gång var sikten något bättre. Det som gjorde detta till ett höjdardyk var dock den nära kontakt jag fick med en sköldpadda. Jag har bara sett sköldpadda en gång, och den gången var den så rädd att den stack omedelbart. Den här sköldpaddan var dock hur cool som helst, precis som australiensaren i ”Hitta Nemo”. Jag simmade bredvid den jättelänge, så nära att jag kunde se varenda rynka i hans ansikte. Hade jag velat hade jag kunnat greppa runt honom och åka snålskjuts, men det får/ska man inte göra. Det var dock hur härligt som helst att simma upp och ner alldeles bredvid sköldpaddan och se hur våra blickar möttes gång på gång. Dykintruktören, som för övrigt var ryska, hade inte sett sköldpaddan, utan jag var tvungen att dyka ner och dra henne i simfötterna. Det är möten som denna som gör dykningen helt fantastiskt och något man kommer ihåg en lång tid framöver.

 

Väl tillbaka på båten hittade jag Mia, fortfarande illamående. Hon hade mått så illa att hon bestämt sig för att hoppa över snorklingen helt och hållet. Det vanliga är att sjösjuka går över direkt när man hoppar i vattnet, men tydligen hade det varit ytterligare strul med snorklar och cyklop som inte passade och som hade gjort det hela ännu krångligare.

 

Resan tillbaka till Phuket tog nästan 4 timmar, varav Mia sov minst tre. Vi fick bevittna solnedgången och med den fantastiska färger, från båten på vägen in mot Phuket. Det var så himla vackert att det nästan allena var värt den långa resan.

 

Under hela dagen har krypet levt om, sparkat och slagits. Själv känner jag förstås inget, men jag tycker ändå det låter häftigt och kul. Som blivande pappa längtar jag tills jag också kan känna de små fossingarna sparka. Jag tror att vi både längtar tills krypet kommer ut väldigt mycket, även om det är jääääätelångt kvar till den dagen.

 

Nu har vi just kommit hem efter att ha ätit i ”stan”, som i vårt fall betyder centrala Kata och det är också där vi har ätit varje kväll hittills. I morgon blir det åter lite shopping, kanske på ett nytt shoppingcenter, kanske på samma som innan. Vi får se helt enkelt.

~ av Aktievinst på 7 juni, 2008 @ 16:17.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: