Sittandes på Arlanda

Är för tillfället på väg till den vackra staden Pisa. Återigen för ett möte i jobbet. Då Mia, Sammy och Krypet känner sig ensamma när jag är borta har jag försökt att minimera min bortavaro så långt det varit möjligt. Detta resulterade i att flyget hem från Pisa åker redan 06:15 på morgonen.

På vägen till T-Centralen gick jag förbi vårt nya centrum, Fruängen Centrum, och blev smått förvånad över den uppståndelse som där rådde. Det hela liknade i det närmaste en loppmarknad med undantag för de högre priserna. Där såldes allehanda begagnade varor, nya blommor och cd-skivor. Ur högtalarna strömmde något jag inte hört tidigare, men som jag verkligen gillade, något med viss country-anknytning. Så jag frågade vad det var som spelades och bad sedan att få en likadan kopia av skivan. Tillfällig sinnesförvirring! Jag vet inte vad som flög i mig. Köpa en skiva för 60 kr när jag lika gärna kunde väntat och laddat hem den. Samtidigt är det lätt att tycka synd om sig själv när man ska iväg på en tråkig resa och därför unna sig något litet extra. I detta fall visste jag att jag skulle hinna rippa skivan på min bärbara dator för att sedan lägga över den på min iPhone.

Skivan då, jo, en viss John Denver har gjort den och den heter Goodbye Again. Några av låtarna känner man förstås igen, t.ex. Country Roads, men andra är för mig helt nya och ändå helt makalöst bra. Känns nu verkliegen kul att kunna lyssna på denna under resans gång. Jag har även med mig lite gammal skåpmat, Dolly Parton t.ex. som är en av mina utochresafavoriter :o).

Jasså, inte en rad om krypet? Jodå! Krypets dagar i magen känns mer och mer räknade vad det lider. Både mor och far längtar nog mer än rösterna gör gällande. Mor är dock redan orolig för den hårda värld som kommer att möta krypet utanför magen men kan visst tänka sig att låta krypet ge sig ut på någon resa så snart han/hon fyllt minst 30.

Själv tar jag nog mer dagen som den kommer. Ingen dag är den andra lik, förutom att Mia blir mer och mer orörlig. Snart kommer jag få ta på henne stövlarna om hon ska kunna komma hemmifrån över huvudtaget :o). Tur är då att Mia’s cykel just genomgått en ”extreme make over” och numer är körduglig. Häromdagen var vi ute och friluftade hela familjen. Mia och krypet på cykel, jag i löparskor och Sammy i koppel, stackarn. Dock, med Mia’s ringrostighet vad gäller cyklandet var det inte långt ifrån att kopplet hamnade runt henne istället. Men kul var det, kul att ha hela familjen med sig ut och springa för en gångs skull. Hoppas det blir fler turer framöver.

Usch, den här John Denver har några riktigt sorgliga, men bra, låtar som får en att tänka…

Det var inte länge sedan världens bästa farfar skulle ha fyllt 100 år. Den dagen gick passerad med många tankar i minnet. Märkvärdigt nog fylls man av lika delar välmående som sorg när man blickar tillbaka. Dagen hedrades alldeles särskilt genom att pappa och farbor samlade alla sina kusiner och åt middag hemma hos pappa. Eftersom jag fick hjälpa till att skriva ut släktträdet inför träffen fick jag även syn på en hel del jämnåriga sysslingar. Kanske läge för en riktig släktträff vad det lider…

På något sätt känns 2008 som ett stort år. Vi köper hus, får barn och börjar planera giftermål. Smolket i bägaren, att både farmor och farfar dött, gör att våra egna framsteg ter sig mer som ett led i en enda lång staffett. Pinnen vandrar från de äldre till de yngre. När några faller från stöts andra till. Krypet är den som får symboliser det nya, kommande, lovande. Lika mycket som det är lockande att tänka, tro, önska och hoppas för krypets alla framgångar känns det samtidigt kusligt och smått sorgligt att sätta någon man älskar så mycket till en värld som är rutten och ganska sur. Med så mycket elände som försiggår känns det inte som om det finns något hopp för en långvarig lycka. Smått deprimerande om man väljer att fundera i dessa banor. Jag har många gånger sagt att jorden kommer att gå under, men inte mänskligheten. Detta tror jag fortfarande på. Kommer vårt lilla kryp hinna leva hela sitt liv i lycka och fred? Vem vet, helt förgivet kan man knappt ta det. Undrar om våra föräldrar, och framförallt våra farföräldrar någonsin behövde fundera i dessa banor.

Alla känslor och tankar man har inom sig måste hela tiden brottas ner och hållas i schack. Hur klyschigt och gulligt det än må låta önskar man sig ju inget annat än fred och välmående för alla på jorden. Närmst står ens nära och kära, och så kommer det för alltid att förbli, men det hindar inte från att skicka en tanke till andra. Har man sett de stackars barnen som vandrar mellan bilar, tigger, bönar och ber om mat för att slippa känna hungern ytterligare en natt, de som inte har något tak över huvudet och de som inte har någon som kan eller vill ta hand om dem känner man sig oerhört lyckad när man sitter i sitt hus och funderar på vilka gardiner man verkligen ska ha, om den vita eller den benvita kappan verkligen är snyggast. Helt plötsligt blir alla prylar runtomkring inte lika viktiga. Några timmar senare är tanken på de små som fryser och skakar av hunger som bortblåst. Vart är världen påväg?

Finns det något man kan göra åt detta. Jag inbillar mig det. Men jag vet inte. Kan man dämpa jordens smärta, mildra den något, eller bara förskjuta den i tiden. Jag har ett fadderbarn, Namthip Sukumart. Hon är snart 13 år och bor i Thailand. Jag ser till att hon får gå i skola och får utbilda sig. Kanske ger detta henne ett jobb så småningom. Kanske inte. Och vad har jag då hjälpt till med? Är det att hjälpa världen när man ser till att ett barn får lära sig läsa och skriva, när de finns de som inte ens får mat? Man blir lätt deprimerad…

Fortsättning lär följa…

~ av Aktievinst på 5 september, 2008 @ 14:46.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: