Barnsligt poem

För visst känns det väl ändå trist och ruttet, att födseln väljer en väg att gå,
för visst känns det väl ändå så, att alla, minst en chans, borde få.
Det är få förunnat att stötas och blötas,
de flesta har inget stöd, inget plank och ingen vattentank.
De flesta önskar de hade någon som rackade på det de gjorde,
men för stunden fanns där bara de som lädret smorde.
Undan, schas, stick och fly,
stackars barn, som sitter fast i en värld medan de drömmer om en ny.
Som gäster och boendes i en boll, med världens högsta hyra,
ser de på när alla i världen sparkar bollen runt, runt, medan de är de enda som blir yra.
Bollen blir smutsig och sliten, sällan fångad, och för en liten stund, upprätt hållen,
vem är du vem är jag, vi tappar nog alla kollen.
Inget kan stoppa dess rullning, inget får stoppa dess moment,
för ingen bryr sig, vi saknar sentiment.

Frågan är då vad den lille gjort,
som är så stort,
att den nu måste straffas, utan nåd och utan bröd,
bara död 

…för något den inte gjort…
…men för allt vi inte gjort…

Blodet spills, och du blir röd…

~ av Aktievinst på 12 september, 2008 @ 07:44.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: