Krypet kommer

Vi var på ultraljud i vecka 11 och 18. Vid det förstnämnda ultraljudet sa man att beräknat födelsedatum var den 16:e november, och vid det senare tillfället flyttades detta datum till den 19:e. Då vi fick reda på detta kändes det som om det var något sent beräknat. Med facit nästan i hand kan vi konstatera att slemproppen gick den 16:e och vattnet den 19:e.

På morgonen den 16:e kom Mia in och väckte mig och sa att proppen hade gått. Glada ihågen förstod vi att det inte var någon brådska, men visste började man hoppas lite. Dock gick jag till jobbet som vanligt och visst var det tråkigt att konstatera att det fortfarande inte hänt något kvällen den 18:e. Men så, på morgonen den 19:e gick vattnet hemma i Älvsjö. Samma morgon hade vi faktiskt en mödravårdsträff med vår barnmorska Helena klockan 09:00. Efter ett samtal till BB konstaterade man att det var bäst att vi åkte in till Helena som planerat men att det säkert inte var dags ännu då värkarna fortfarande inte kommit igång på allvar.

Sagt och gjort kom vi fram och fick konstaterat att det var vattnet som hade gått, om det nu var någon som faktiskt tvivlade på detta. Efter ett CTG konstaterades att krypets hjärtljud var helt oberörda av de mjukare värkarna som ändå kunde registreras.

Efter att ha varit ca en timme hos Helena åkte vi hem igen. Efter att ha varit hemma dryga timmen bestämde jag mig för att åka och köpa lite godis – choklad – åt Mia. Eftersom Mia hade svårt att äta köpte jag med mig ett Happy Meal till henne från Mc Donalds. Happy Meal går alltid ner…

På vägen hem noterade jag vilket underbart väder det var. Solen sken och luften var alldeles klar och krispig. Ca 1 grad celcius, men ändå var de små vattenpölarna här och var fortfarande frusna.

Hade det inte varit för att syrran varit över och hämtat Sammy hade jag för en gångs skull sett fram mot att få gå ut med honom, så fint var det. Själv vill jag gärna tro att det var gudarnas sätt att hälsa krypet välkommen.

Väl hemma igen hade Mia knappt matlust. Tiden tycktes stå stilla och det var svårt att hålla sig aktiverad. I synnerhet då värkarna började bli både starkare och uppstå mer frekvent. Jag lade mig på soffan för att försöka vila upp så mycket ork som möjligt, men tröttnade snart på att ligga där. Istället tände vi en jättefin brasa i den öppna spisen, men inte heller denna var speciellt entusiasmerande. Efter ett tag var vi så uttråkade att vi försökte lägga oss i sängen och se på film istället.

Framåt 17-tiden hade Mia erfarit några väldigt starka värkar och tyckte det var bäst att vi åt något för att vara så väl förberedda man kunde tänka sig. Dessutom är det ju inte lätt att veta om man kan äta när det gör ännu mer ont. Vi beslutade oss för att äta Thai-take-away, som jag åkte och köpte. Vi det här laget hade det underbara soliga vädrets förbytts mot ett fantastiskt snöande vinterlandskap

Nu är klockan 20:30 på kvällen och värkarbetet börjar ta fart på allvar. Frekvensen ligger på ca 6 minuter och längden på ca 1 minut. När frekvensen kryper ner till ca 5 minuter mellan två starter, eller då tre värkar hinner starta inom loppet av 10 minuter, är det dags att bege sig mot BB. Vi har hittat ett datoriserat program som håller koll på värkarna. Det enda man behöver göra är att trycka på start och stopp. Jag håller som bäst på att kopiera alla värden och ska eposta dem till mitt gmail-konto. Vitsen med detta är förstås att ha de kvar för evigt, vad man nu ska med dessa till, men ändå.

Vad det verkar just nu kommer vi att ta en taxi. Om det blir snart kanske Mia’s föräldrar kan skjutsa in oss. Själv har jag inte vinterdäcken på bilen ännu samt vore det onödigt dyrt att parkera på SÖS i flera dagar.

Så…. vi avvaktar alltså att få fara in till BB just nu. Spänningen är fullkomligt olidlig och bara tanken på att jag snart är farsa känns sjukt skrämmande. Snart är dessutom gissningarnas tid vad gäller barnets kön förbi. Just i skrivande stund gissar jag att det är en pojke medan Mia gissar att det är en tjej.

Tänk, detta kanske är sista inlägget jag skriver innan jag blir en pappsen. Helt crazy. Nästa gång kan jag titulera mig som ”blogg-farsan” :o)

~ av Aktievinst på 19 november, 2008 @ 20:46.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: