En förälders betraktelse

I takt med att veckorna går märker man hur snabbt ett barn utvecklas. Det är små, extremt små, subtila framsteg som bara ett tränat öga eller en närvarande förälder kan uppfatta. Stundtals kan jag nästan själv känna mig distansierad av mamman som tycks ha klart bättre uppfattningsförmåga vad gäller Leonie’s behov och uttryck för dessa. När det kommer till att skilja på skrik och skrik är det klart lättare om man får göra en samlad helhetsbedömning: förutom röst, volym och intensitet kan ögonform, pannveck, mängden sprattel och inte minst mängden tårar ge en hel del avslöjande ledtrådar om vad som fattas den lilla.

På tal om tårar är det sannerligen inte roligt att se hur snabbt tårkanalerna och dess funktion utvecklas. På bara ett par månader, från att inte ha kunnat utsöndra tårvätska över huvudtaget, är det nu stora krokodiltårar som allt som oftast rinner ner för kinderna. Smärtsamt, extremt smärtsamt, att se, men vad göra? För det mesta, måste jag erkänna, vilar jag mig mot det faktum att saker och ting trots allt inte kan vara så illa som de framställs av den lilla. Hon har fått mat, torr blöja, rena kläder, varma kläder, mer varma kläder av mamma, mindre varma kläder av pappa, och där, någonstans där, mitt i allt detta virrvarr var gissningar, måste ju en mer eller mindre optimal tillvaro finnas, trots att den porträtteras som ett likblekt, skräckslaget inferno av helvete och misär i den lilles ögon. ”Ack ja, ack ja, sade lappflickan”, för att citera min avlidne farmor. På tal om farmor väntar jag bara på rätt tillfälle för att dra till med den stora klichékängan, ”Man ska inte känna efter”. Även detta ett utnött uttryck från min barndoms tid med farmor. Men det får kanske dröja 5-6 år innan uppmaningen kan uttalas med något som helst hopp om eftertänksamhet och förståelse.

Vem kunde tro att det skulle vara så roligt att ha ett alldeles eget barn. Ett barn som ingen kan ta ifrån en, en människa som oavsett hur olika man är fortfarande är ens spegelbild, åtminstone till hälften. På något sätt känns det betydligt roligare än vad jag någonsin kunde föreställa mig att vara förälder. De nätter som är som allra värst känns det nästan olidligt. Men bara några timmar senare känns det redan fantastiskt igen. Innan Leonie hade fötts pratade Mia och jag ofta om hur det skulle vara den dagen vi hade en liten bebis mellan oss i sängen som låg och jollrade och bara såg gullig ut. Nu vet vi, för vi upplever det mest hela tiden. Förvisso jollras det inte så mycket ännu, men stunderna då hon ligger bredvid, mellan oss, väger upp för så mycket mer än vad ord kan beskriva. Att få smeka hennes huvud, medhårs, och bara känna hur hennes lena, mjuka hjässhuden smälter ihop med min hand är alldelels underbart.

Numer är det markant enklare att framkalla reaktioner hos Leonie. Att hon svarar på olika stimuli har tydligast märkts genom hennes förmåga att fokusera sin blick på både stillastående och rörliga objekt. Något hon faktiskt började med efter bara någon vecka. Och detta är inget jag hittar på. Numer är uttrycksmönstret klart mer varierat. Det kan t.ex. röra sig om skrik, skratt, leenden, fäktande med armar etc. Allra roligast är förstås möjligheten att kunna locka fram små leenden. När man lyckas är det svårt att låta bli att försöka få fram ett till, och ett till och ytterligare ett. Abrupt upphör denna lek med ett starkt vrål!!

Jag förstår nu bättre vad det innebär att försöka ta vara på varje tid. Även om man upplever att ”varje tid” ständigt är nu. Förlåt, det jag menar är: man ska alltså uppskatta den tid man har här och nu med sitt barn, för även om det bara blir bättre och bättre, så är ju detta en tid som aldrig kommer åter. Och hur självklart och enkelt det än kan låta så är det kanske samtidigt en av livets största läxor också…!?

~ av Aktievinst på 12 januari, 2009 @ 22:02.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: