Resan ner till Nairobi

Resan ner till Nairobi har gått över förväntan. Redan på Arlanda mötte jag Ove och Inga-Lisa Jonsson som sovit över i någon form av underjordiska alkover vid Arlanda. De stod och checkade in ”specialbaggage”, precis som jag. Till skillnad från deras specialbaggage var mitt fullproppat med Helosankräm och Kalles Kaviar, beställningsvaror från Anders och Rose-Marie i Kenya.

I vanlig ordning var jag inställd på att sitta som en packad sill hela vägen ner till Kenya. Dagens flygplan klämmer ju ihop så många att man snart knappt får plats med några nödutgångar på planen . Bedrövligt!! När tom jag som bara mäter 180 cm över havsytan har problem att få plats med knäna, då är det illa ställt.

Resan till Amsterdam avklarades med hjälp av lite mat och några bra avsnitt av 24 och Heroes.

Nästa etapp, som gick direkt till Nairobi, visade sig bli den mest behagliga på hela resan. Det ville sig nämligen så väl att jag fick hela 3 säten alldeles för mig själv. Fantastiskt!! Äntligen tillräckligt med benutrymme att sova gott på. Att jag kunde sova så mycket gjorde att de 8 timmarna till Kenya passerade som i ett nafs.

Väl framme fick vi stå rätt länge i immigrations i väntan på att få visum till det fascila priset om 50 USD. För länge sedan, då jag bodde i Kenya och då det svenska biståndet till Kenya var betydligt högre, behövde man inte betala för visum. Men tiderna förändras.

Något som dock inte förändras är den tid det tar att få ut väskorna på flygplatsen. Tiden gick, och gick, och gick… så länge att jag trodde att baggaget nästan var borta. Men till slut kom det. Ove och Inga-Lisa som jag skulle åka med hade då fått vänta rätt länge. Men väl ute på flygplatsen stod Phyllis och Mike med en minibuss som tog oss direkt till Windsor. Trafiken i Kenya har blivit någon alldeles fruktansvärd. Det tog oss nästan 2 timmar att komma fram till hotellet. En resa som i normala fall borde ta ca 30 minuter. Dammigt och jävligt och nästintill stillastående trafik…

Väl framme stötte vi givetvis på Rolf och Marie-Louise Bohlin som satt och väntade på oss alla i baren. Det blev ett par öl och sedan godnatt…

~ av Aktievinst på 27 februari, 2009 @ 23:40.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: