Muthaiga Club

Efter golfen idag skulle vi alla åka iväg och äta på Muthaiga Club. Detta är en klubb, eller kanske relik, som är kvar efter det gamla brittiska kolonialemperiet. Alla som sett filmen ”Mitt Afrika” vet vilken betydelse denna klubb hade vid sekelskiftet. Idag är det en klubb för inbördes beundran och ett solkart nekat inträde för den som bär jeans. Undertecknad hade förstås inga finbyxor med sig och chansade därför på att komma in. Det dröjde dock inte länge innan kyparna kom fram och beklagade sig över min eländiga klädsel. Att jag sedan hade skjorta, manchettknappar, slips och kavaj spelade ingen som helst roll. Rolf Bohlin, som är medlem på klubben, lyckades dock lösa situationen genom att skaffa oss ett ”privat” bord där övrigt folk på klubben inte skulle behöva drabbas av mitt näst intill förargelseväckande beteende.

Jag överdriver lite. Innerst inne vet jag precis hur det går till på dessa klubbar och det var inget annat än klantigt att inte ta med sig ett enda par finbyxor.

Under middagen, som var väldigt trevlig och påkostad, började jag må rikigt pyton. Osäker på om det berodde på skaldjuren från dagen innan eller för mycket sol fann jag ingen annan utväg än att ta det säkra före det osäkra och bara göra som kroppen ville, alldeles oavsett anledning. Detta var förstås att lätta på trycket. Uttrycket, ”spruta ur alla hål” har aldrig haft en mer sann innebörd. Infernot var igång. Det skulle visa sig dröja flera dagar till innan denna matförgiftning skulle släppa. Det var inte mycket annat att göra än att tacka för mig, hoppa in i en taxi och bädda ner mig på Windsor.

Den obeskrivliga frossa, magkramp, svettning och ångest som sedan följde var nog det värsta jag varit med om. Denn natt går helt klart till historien som en av de värsta tänkbara. Ett tag trodde jag nästan att jag skulle dö, på riktigt. Tänk er en magkörare som får vinterkräksjukan att blekna i jämförelse…

Pappa mådde inte heller så bra. Han hade spelat golf tidigare under dagen men fått väldigt on i armen. Tydligen är det över hela överarmen som smärtorna kommer, samt ett par fingrar som domnar bort från och till. Jag tyckte inte det lät bra och rekommenderade honom att kolla upp det, samt se om han kunde få göra en MR-scan hos Dr Saio. Dr Saio var familjens läkare under åren i Kenya. En riktigt bra fransk allmänläkare som bosatt sig för gott i Kenya.

~ av Aktievinst på 3 mars, 2009 @ 23:11.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: