Gårdagen

p_1600_1200_087E7254-A44B-416A-856F-70EFD1BB20A8.jpegGårdagen blev en bra dag till slut. Den började med att jag bestämde mig för att äta en bufféfrukost för 28 dollar. Visserligen känns det extremt lyxigt att äta en så dyr frukost, samtidigt ger det en klart bättre start på dagen än en 7/11-macka och kaffe. Dessutom är väl traktamentet till för att ätas upp. Och visst är det väl överflödigt att belysa kvalitén på Hiltons frukost?

Efter frukost kilade jag ner till SNM (Society of Nuclear Medicine) konferensen. På plats fick jag reda på att det skulle kosta 200 dollar för ett endagspass, medan jag kunde bli inskriven av medlem för endast 50 dollar. Så jakten på en medlem började. Jag hittade ingen medlem, men väl en firma som jag känner, Mediso. Dessa har en utställningsmonter och kunde också skriva in mig som deras gäst för 50 dollar. Dock strulade systemen och allt slutade med att jag fick gå in gratis.

Efter ett par timmar i utställningshallen hade jag fått nog och ringde Maggie. Hon kom ner till stan vid 13-tiden och vi promenerade ner till vattnet där vi satte oss och åt lunch. Det var otroligt fint väder även idag, ca 25 grader varmt, skulle jag gissa, och strålande solsken. Jag tog inte med mig några solglasögon hit och det var synd, för de hade verkligen behövts igår. Jag har faktiskt provat ut ett par grymma Oakley’s, men det känns lite onödigt med tanke på hur många par jag har hemma.

Strax innan fyra traskade vi tillbaka till stan där jag sa hejdå till Maggie. Hon skulle äta söndagmiddag med sin familj och jag passade på att fönstershoppa i Eaton Center igen. Väl där hittade jag ett par Asics Kayano på rea. Hemma kostar de ca 1700 kr medan jag nu fick dem för 1300 kr. Jag passade även på att köpa ett par sulor med extra stöd för hålfötterna, vilket var väldigt skönt att gå omkring med. Som vanligt, med nya skor, känns det som om man svävar och gungar fram. Asics Kayano är väl dessutom de näst bästa skorna som finns på marknaden efter Asics Kinetics.

Jag passade även på att köpa två par shorts på rea då jag tror att de kan bli perfekta till både vanlig sommaranvändning men också på golfbanan.

p_1600_1200_6DFA59DF-9F5E-494B-BAB8-05C24A7C058C.jpegPå kvällen gjorde jag dock bort mig fullständigt. Maggie hade tidigare på dagen sagt att hon verkligen gillade en steakhouse-restaurang som låg inne i Hilton, fast en våning ner, och hette Ruth’s Crhis Steakhouse. Jag tänkte att det säkert var ett dyrt ställe, men kollade ändå menyn som satt en våning upp också. Dock verkade priserna ligga relativt humant, kring 23-25 dollar för en huvudrätt. Visst, inte billigt men heller inte dyrt. När jag gick förbi menyn var klockan 18 och jag var inte alls hungrig. Jag tänkte att jag kanske bara skulle köpa en macka på 7/11. Dock, efter ca 2 timmar på rummet blev jag väldigt hungrig och bestämde mig för att lyxa till det hela lite och äta en stek på Ruth’s Chris Steakhouse.

När jag kom till restaurangen möttes jag av en dam som bad mig sitta ner några minuter medan de fixade ett bord. Efter att ha suttit ner några minuter fick jag komma till mitt bord. Väl där serverades jag först vinlistan och sedan menyn. Det första jag såg i vinlistan var att restaurangen fått utmärkelser för sitt sortiment. Utmärkelsen sade dessutom att just denna restaurang hade en av världens bästa utbud av olika viner. Flådigt värre tänkte jag.

Sen slog jag upp menyn och började leta efter 23-dollar-stekar. De fanns ingenstans. Däremot fanns det gott om stekar för 50 dollar. Shit, vad göra. Jag hade dessutom redan börjat nalla på ett vattenglas och några torra brödbitar jag fått in. Pinsamt! Nåja, alternativet, att bara gå därifrån, kändes ännu pinsammare. Med andra ord bestämde jag mig för att beställa en stek och sedan blunda. Men när jag väl hade beställt steken frågade kyparen om jag inte ville ha någon ”side order”. Åh fan tänkte jag, ingick intepotatisen. Undrar vad den kan kosta? Nåja, sååå mycket kan det väl inte kosta. Jag beställde några pommes till min köttbit.

l_1600_1200_B4B12F38-1E50-481E-B1F0-6E4EB2E4320F.jpeg

När maten sedan kom in måste jag erkänna att det var den absolut möraste och kanske godaste steken jag någonsin ätit. Visserligen kändes mina pommes och ketchup rätt fel i sammanhanget, men gott var det. Steken var den tjockaste klump kött jag någonsin sett. Hur de hade lyckats att få den varm men ändå ”medium rare” förstår jag inte. Dessutom var den fruktansvärt mör. Världens tjockaste köttbit bara smälte bort i gommen. Fantastiskt! Ett gott vin för 600 dollar hade säkert suttit som en smäck i jämförelse med mitt trista isvatten.

När notan sen kom in visade det sig att potatisen kostat nästan 10 dollar och att hela kalaset slutat på precis 70 dollar inklusive driks. Fy bubblan vad dyrt. Sammantaget med frukosten rök hela traktamentet idag, och det är inte ofta jag lyckas med det. Men men, som sagt, man ska väl äta bra mat när man är på resande fot. Dessutom var det kul att få äta en sån god stek.

~ av Aktievinst på 15 juni, 2009 @ 12:27.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: