Tuff resa – men väl värd mödan

Förkylningarna som drabbade oss båda efter brölloppet har inte givit med sig, snarare förvärrades de både inför och under själva resan, vilket gjorde flygningen till ett väldigt, väldigt, kämpigt äventyr. Lägger man till detta skrålande fulla gubbar och en bebis som helst inte ville somna så förstår ni att både Mia och jag var rejält trötta när vi väl kommit fram. Men det var knappast Leonies P1000045fel. Även om hon inte sov i närheten av vad hon gör en vanligt natt så har hon varit på ett strålande humör rakt igenom hela flygningen. Hon har tjoat, tjimmar, skrattat och charmat upp alla som satt i närheten. Trots det ena och det andra ska man komma ihåg att vi ändå är på väg mot ett mycket spännande äventyr, och visst ser man väl längtan och förväntning i allas ögon?

P1000048Till en början skulle vi få sitta mot en vägg, där det också finns betydligt bättre benutrymme, men strax inför starten kom en flygvärdinna och sa att hon fixat tre lediga platser åt oss om vi hellre ville ha dessa. Självklart var det ett kap att få tre platser då man bara betalt för två. Sedemera, med tanke P1000057på hur Leonie skuttade upp och ner, fram och tillbaka och runt runt på sin lilla plätt så var det nog bra att ingen av oss hade henne i knät under hela resan. När hon till slut tröttnade var det inte dumt att kunna ta till iPhonen som var laddad med bland annat Herr Gurka.

Mia blev dock bara sämre och sämre. Ett tag kändes det nästan som om vi kanske skulle ha stannat hemma. Samtidigt tröstade jag mig med att jag vet att de har starka och betydligt mer effektiva mediciner i Thailand än i t.e.x Sverige, dessutom får man dessa utan recept.

P1000059När vi väl kom fram hade jag sovit ca 2 timmar och Mia knappt 5 minuter. Leonie hade kanske  sovit 2-3 timmar allt som allt. Vi kom fram klockan 05:35, ca 20 minuter före utsatt tid. Efter att ha tagit en taxi (notera att vi lämnade bilstolen hemma och kanske var det lika bra med tanke på att taxibilarna här inte ens har bälten i baksätena) till vårt hotell fick vi reda på att det var alldeles för tidigt för att få checka in. Vi kunde få ett rum till 50% rabatt av ordinarie pris, men då detta ordinarie pris var mer än dubbelt så högt som vårt internetpris avstog vi hellre. Inte heller ingick babysängens om vi båda hade för oss att vi läst om nätet (men möjligen stod det ”babysäng finns”, inte att de skulle vara gratis). För finns gör de, men de kostar 300 bhat per dag. Incheckning skulle i alla fall ha varit 14:00 och efter lite övertalning fick vi ner det till 12:00. Men även de fem timmar som var kvar kändes rätt långa, i synnerhet givet omständigheterna.

P1000062Vi började med att sätta oss på Starbucks. Mia åt en kanelbulle och varm choklad med mycket grädde. Själv åt jag detsamma, fast med en Caramel Machiato Grande, såklart! Efter att ha slagit ihjäl dryga timmen där gick vi till ett P1000067apotek där vi fick bra grejor. I princip sa jag vad jag hade för symptom och avslutade varje mening med att jag ville ha antibiotika för just det, vilket jag också fick. Mia är lite harigare med medicinerna och stod mest i bakgrunden. Jag var så ivrig att jag köpte vatten på fläcken och svalde hälften av allt jag just köpt.

Härnäst gick vi runt lite på stan och kikade in genom skyltfönster i affärer som ännu inte öppnat. Vi åt även en hamburgare på McDonalds i väntan. Efter ett tag öppnade några shopping-malls och vi kunde fördriva tiden fram till 11.00, men då såg Mia så dålig ut att jag kände att vi måste tillbaka till hotellet och vila i lobbyn. På något sätt var vi i alla fall i behov av vila och svalka. Det visade sig vara riktigt varmt här, i synnerhet i solen. Vi som var klädda i jeans fick snabbt klart för oss varför det är fel plagg här nere.

Väl tillbaka på hotellet var de mycket tillmötesgående och gav oss ett rum på en gång. Rummen, och hotellet i övrigt, är jättefint, även om det inte är fullt så flådigt som jag hade hoppats på. Väl på rummet kom tröttheten som en slägga i fejjan. Mia såg bedrövlig ut och jag tvingade henne att ta en av tabletterna jag köpt för hennes skull, trots att hon själv inte ville köpa några. Det var en tablett som skulle hjälpa mot rinnande näsa och lätta lite på trycket i bihålorna.

Jag erbjöd Mia att sova först medan jag kunde ta hand om Pluttis, men av någon anledning, för mig okånd, deckade jag bara ihop varpå Mia matade Pluttis. När det var gjort väckte hon mig och jag tog över. Mia insisterade på att bli väcktä en timme senare, även om jag tyckte det lät på tok för lite, men så ville hon ha det. Jag tog med mig Leonie runt på hotellet och inspekterade den fina poolen, träningslokalen och lekrummet för småbarn som de hade. Det är en minst sagt imponerande anläggning de har.

Efter 40 min hade Leonie somnat och jag såg min chans att krypa upp i sängen där Mia sov medan Leonie fick ligga kvar i vagnen. Efter ytterligare 30 minuter vaknade Leonie och vi med henne. Jag frågade Mia om hon verkligen skulle stiga upp nu, men visst hade hon ändrat sig. Istället såg vi till att Leonie somnade om mellan oss, och sedan vi själva. Vi lyckades alla sova två timmar till utan problem. När vi vaknade mådde vi alla mycket, mycket bättre. Även Mia mådde klart bättre och blev själv imponerad över tabletten hon fått tidigare. Även om tre timmar sömn hjälper till så tar det knappast bort kraftig bihålevärk, så visst fanns det nog viss effekt i denna tablett som enligt apotekaren var så starkt att man bara fick ta en om dagen.

P1000071P1000072Vi studsade i alla fall upp och gick ner till Poolen. Något kul måste ju Leonie få göra på sin första dag som Globe Trotter. Och visst tyckte hon att det var kul, barnsligt kul minst sagt. Det är otroligt så hon flaxar och sprattlar vid blotta åsynen av vatten. Till en början hade vi klätt Leonie i en UV-dräkt, men vi insåg snabbt att det knappast skulle behövas.

Efter badet skulle vi bege oss ut på stan för att äta. I ett försök att göra det enkelt för oss bad jag portiern rekommendera ställe. Dock glömde jag bort att vi ju bor på ett fint ställe varför rekommendationen blir lika passande. När vi kom fram till skaldjursrestaurangen, som vi inte alls var sugna på, insåg vi P1000077att det var bättre att vända om än att äta något vi inte kände för. På vägen tillbaka hittade vi ett ställe som kändes både bättre och billigare, men det visade sig vara minst lika dyrt. Men vi måste ju ändå äta, så varför inte. 1600 bhat senare, vilket jag tolkar som ocker i detta land, var vi väldigt mätta, nöjda och belåtna. För även om det var dyrt så fick vi äta den godaste kycklingen i grön curry vi någonsin ätit.

Lägger man till denna gröna curry att både Mia och jag redan mår mycket bättre så har även denna dag inkommit klart över förväntan. En tidig kväll ikväll (för de andra två som redan sover) och morgondagen ser genast mycket ljusare ut. Förmodligen ska jag försöka visa Mia Chao Praya River, åka lite båt på den, besöka den 18 m långa buddhastatyn samt spankulera i några shopping malls. På kvällen ska vi hitta en bättre restaurang där maten smakar minst lika bra, men för en femtdel av priset.

~ av Aktievinst på 3 september, 2009 @ 22:27.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: