Dagen L – för Lugn

P1000263Det har varit en lugn dag idag. Eftersom Mia inte får gå några längre sträckor har jag sjutsat runt henne i en lånad rullstol. Hotellet har, tro det eller ej, rullstolar som man kan få låna vid behov. När vi gick runt i köpcentrumet såg det nog rätt kul ut då jag hade Leonie och hennes vagn i ena handen och Mia i rullstol i andra handen.

Väl där inne var det mest mina ärenden som vi sprang efter. Jag var på jakt efter ett par snygga byxor, ett snyggt bälte och ett par finskor. Hittade grymma byxor från Jaspal med bootcut, kändes riktigt fint. Kanske måste jag köpa ett par till inför vintern hemma.

Leonie har börjat äta de kex vi hittade i affären. Vad bättre är, är att hon äter burkmaten vi köpte med stor förtjusning. Åtminstone den ena av sorterna. Det såg ut som om bitarna i den andra var lite för stora för att hon skulle uppskatta den burken. Faktum är att bitarna var gigantiska, och då var ändå burken ”från 6 månader”.

Leonie kryper inte bara omkring numer, hon rusar omkring på golvet. Man har inte en chans att hänga med i svängarna om man inte fokuserar på enbart henne till 100%. Hon reser sig själv och kan stå väldigt många sekunder utan att ens hålla i sig i något. Hon har inte rikgit börjat gå utmed bords- och sängkanter, men det kommer nog väldigt snart.

Det har bara regnat en kväll sedan vi kom, men igår var det dags igen. Långt efter mörkrets inbrott började det blixtra utav bara helsicke. Jag har aldrig varit med om att det blixtrat så mycket. Det är faktiskt ganska mysigt att sitta i en svit med panoramafönster när det blixtrar, åskar och hällregnar utanför. När det dessutom är på kvällen gör det förstås ännu mindre.

P1000279-1Innan vi åkte från Sverige köpte jag en av de bättre kompaktkamerorna som finns på marknaden. Tanken var att ha en okej kamera som i gengäld är mycket, mycket liten och bekväm att ta med sig på resan. Det har visat sig vara ett genidrag. Jag har nämligen svårt att tänka mig att jag hade tagit med mig D200:an så mycket som jag haft med mig denna lilla ”minneskamera”. Jag kallar den så då det är minnen jag fotograferar med den framför ”bilder”. Självklart blir man kräsen när man är van vid D200:an vad gäller bildkvalitén, men den största skillnaden, med råge, är effekten av min fina blixt till Nikon-kameran jämfört med Panasonic:ens inbyggda. Det är natt och dag. Men likväl, igår kväll blixtrade det utan bara helsicke och efter mängder med försök lyckades jag till slut få ett kort på vår utsikt från sovrummet just då himlen lystes upp av en blixt.

Dagen har varit bra och även om det varit lite lugnare idag så har det känts skönt att inte behöva hetsa eller jäkta. Mia mår bättre och bättre för varje dag som går och jag tror hon kommer att vara så gott som helt återställd om bara någon vecka. Det tycks i alla fall så med tanke på hur snabbt återhämtningen hittills har gått.

Nej, nu är det tack och godnatt. Imorgon är det överraskningens dag och ända sedan Mia läste mitt blogginlägg har hon haft svårt för att somna! Man kan säga att Mia älskar överraskningar. Men det är som sagt imorrn, samma dag som ett visst lurv fyller jämt, hela 5 år.

~ av Aktievinst på 10 september, 2009 @ 22:20.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: