Vilken dag

P1000243Även denna dag har visat sig mer händelserik än vi hade behövt, på vissa sätt. På andra sätt har den fallit ut till det bättre. För att göra en lång historia kort, mycket mycket kort, så har en av läkarna på sjukhuset sagt saker om en röntgenplåt som togs i samband med blindtarmsoperationen som inte borde vara möjliga att se. Självklart vet jag detta eftersom jag är att betraktas som specialist på medicinskt bildgivande system, i synnerhet de som involverar gammastrålar och fotoner. Jag insisterade på att man måste göra en riktig CT-bild för att kunna se detaljerna, medan läkaren hävdade att det inte var någon brådska och att det säkert ändå inte skulle täckas av försäkringsbolaget. Vid det laget var jag lite irriterad och sa att jag självklart betalar det själv i så fall, men att vi måste få adekvat vård om vi ska kunna njuta av resten av vår resa.  Så efter att ha slitit upp kortet fick vi i alla fall gjort en CT-undersökning som dessutom visade sig fri från obehagliga överraskningar.

P1000257Med CT-bilden avklarad var också det sista hindret för att Mia skulle kunna komma till hotellet undanröjt. Även om vi under dagen åter varit på promenad i trädgården, ätit McDonalds i food courten och rejsat i rullstol och barnvagn i korridoren tycket Mia att det var otroligt skönt att få komma iväg från sjukhuset. Klockan var ca 18 när vi lämnade sjukhuset och då vi kom till hotellet gick vi raka vägen till restaurangen och åt middag. Mia har helt klart fått tillbaka sin aptit igen. Nu även för annat än pommes. Vi åt varsin Tom Yum. Mia åt med kyckling (Gai) och jag åt med räkor (Kung), alltså Tom Yum Gai och Tom Yum Kung. Av sjukdomar och nedstämdhet syntes intet spår. Faktum är att vi var lite på ”fira-humör” varför vi beställde både cola-light till Mia och Singha till mig. Otroligt nog min första Singha.

P1000261Medan vi åt ringde försäkringsbolaget upp mig. De hade satt sig in i våra senaste turer kring CT-bilden och tydligen har försäkringsbolagets egna läkare helt gått på min linje varför de därför också tar hela den kostnaden. Det känns otroligt skönt måste jag säga. Det kändes i ögonblicket nästan som att vinna på lotto, faktiskt. Så det fick bli en cappucino på maten också!

Väl uppe på rummet igen var det varmt. AC:n kyler, men långt ifrån den nivån man vill ha. Själv var jag dock tvungen att ge mig ut på stan för att försöka hitta lite barnmat och kex åt Leonie. Det vi tog med oss håller på att gå åt och i vilket fall som helst är det bra om vi rekar marknaden innan maten är helt slut. I värsta fall får vi väl ge Leonie banan till både frukost, lunch och middag. Jag hittade lite saker som vi ska testa imorrn. På vägen tillbaka från affären började det regna. Medan jag gick i regnet med tre tunga kassar, traskandes rätt snabbt för att inte bli så blöt, körde en bil förbi mig och stänkte upp en jättevåg med vatten över hela mig. Jag blev förbannad, men vad hjälpte det? Bara att fortsätta traska och se glad ut. Väl uppe på rummet igen kunde jag konstatera att det var varmt, väldigt varmt. Leonie sov men var sjöblöt i både ansikte och på pyjamasen.

Ner till receptionen, klaga på AC:n, upp kom tekniker, tekniker lever om, Leonie vaknar nästan, tekniker bytte gastub, tekniker gick, AC:n funkade fortfarande inte bra, ner till receptionen, klaga på AC:n, flera tekniker uppe på rummet, flera tekniker lever om mycket mer än en tekniker, Leonie vaknar nästan, teknikerna hittar inte felet, Leonie skruvar sig, managern kommer upp, managern tittar på när teknikerna jobbar, managern tar av sig kavajen, managern får svettdroppar i pannan, managern erbjuder oss ett annat rum, vi får sviten.

JAPP!! SVITEN!!  Vi har fått en liten lägenhet med kök, tvättmaskiner, ett sovrum som är lika stort som hela vårt förra rum och ett vardagsrum med en fantastisk utsikt och balkong. Nu på natten släckte Mia och jag ner hela lägenheten för att betraka Bangkok’s Skyline. Det är faktiskt inte illa med alla dessa skyskrapor, snarare otroligt vackert. Av någon anledning känns skyskrapor otroligt kontinentalt, modernt och allmänt pampigt. Staden lyser upp och upplevs helt plötsligt som en lite viktigare stad än alla andra städer. Märkligt hur man resonerar. Av någon anledning känns det som om Mia faktiskt har förtjänat detta. Som hon själv säger kunde det inte komma lägligare eftersom det nu visar sig att hon måste ta det lite lugnt de närmaste dagarna och kanske spendera mer tid på rummet.

Så slutsatsen är att inget ont som inte för med sig något gott. Den här dagen har slutat extremt bra på alla sätt och vis. Mia ska tillbaka till läkaren på fredag för att lägga om bandaget och för att göra en sista koll. På lördag har vi fått tillåtelse att flyga var vi vill. Jag väntar dock till imorrn med att köpa några biljetter. Om Mias utveckling går som den gjort hittills kommer det inte vara några problem alls att flyga på lördag, tvärtom.

~ av Aktievinst på 10 september, 2009 @ 00:34.

2 svar to “Vilken dag”

  1. Hej! vad skönt att se att Mia är på fötter igen!!! ta han om er allesammans. Nu skall jag sova!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: