Lugn dag i Pattaya

Idag spelade Peter golf med en svenskfirma inte långt härifrån och därför har vi haft lite mer ”egen” tid att slå hål på just idag. Den har vi fördrivit främst genom att gå bland shoppingstånden och leta tyg till en kjol som Mia vill sy upp. Här vimlar bokstavligen av skräddare, men väldigt, väldigt få av dem har rätt tyg. Kjolen som Mia vill sy upp skulle jag gissa är något av en ”singoallaliknande” kjol: lite kortare fram än bak och svänger rätt kraftigt när hon går, i stretch-material. Det är just detta stretchmaterial, i kombination med priset som skräddarna vill ha, som gör att det blir lite av en utmaning. Till slut hittade vi dock en skräddare som hade rätt tyg, men inte hemma. Därför ska vi komma tillbaka till kvällen och känna på tyget innan vi lägger någon beställning.

Vi har även hunnit gå bland de mindre stånden där jag köpt några pikétskjortor. Det är sånt som alltid går åt. På Central Festival, där vi också varit, fanns det förstås mängder av saker, men så är priserna genast mer svenska också. Alldeles intill Central Festival hittade vi en brasiliansk restaurang där de hade både sambashower och sambaskolor på kvällarna. Detta ville Mia självklart se på kvällen.

På kvällen, när Peter kommit hem från golfen, for vi iväg till en koreansk restaurang som var minst sagt speciell. Man gick och hämtade all sin mat själv, mestadels skaldjursmat, och grillade den sedan själv på en liten platta som stod på bordet. Högst upp på plattan placerades lite animaliskt fett som sedan låg och rann ner över resten av ytan så att sakerna inte skulle brännas fast. I botten av plattan fanns en vallgravsliknande konstruktion som fylldes med vatten. Tanken är att man ska kunna steka kött och koka grönsaker, eller räkor etc. Även om det blev väldigt pyssligt med en så liten platta på tre personer så var det väldigt kul och en minst sagt rolig upplevelse. Det enda som var lite jobbigt var att all mat stod utskriven på thai, varför man inte kunde vara helt säker på vad det var man åt. Mia åt därför mest kyckling som vi kunde se vad det var. Själv åt jag mest räkor och grönsaker.

Efter middagen tog vi en taxi till det brasilianska stället. Det hade börjat regna lite och eftersom taxibilarna här är ”öppna” flakbilar med bara ett tak (utan sidor alltså) blev vi lite blöta. Man märkte också att det började regna rätt kraftigt, mer och mer. Väl framme vid Central Festival blev vi avsläppta på fel sida varför vi måste gå igenom hela shoppingcentret. När vi kom fram till andra sidan hade det börjat regna något alldeles vansinnigt och även om det bara var 100 meter till stället hade det varit omöjligt att komma dit utan att vara fullständigt dyngsur. Istället gick Peter in i shoppingcentret och köpte sig ett golfparaply. Han behövde ändå ett Mizunoparaply som skulle matcha bagen.

Väl framme på stället visade det sig att det var så fullt att man varit tvungna att ställa in showen då det inte fanns plats i lokalen längre. Att det regnade utanför gjorde att folk fick flytta in varför det blivit ännu mindre plats. Något besviken konstaterade Mia att det inte var mycket att göra åt och istället blev det en tidig kväll och vi åkte hem. 

Vägen hem blev även den rätt intressant. Jag har aldrig varit med om det enorma åskandet och blixtrandet som tydligen dyker upp i dessa delar av världen när himlen bokstavligen öppnar sig. Det är helt enormt vad det låter och lyser. Jag försökte filma en liten snutt för att visa och precis efter att jag stängt av kameran small det till så mycket att hälften av folket runtomkring mig höll på att få panik.

Idag har Leonie varit på klart bättre humör än på länge. Det är nog en kombination av att vi försöker ge henne mer mat när hon väl är hungrig samt att hon ligger lite skönare på en frottéhandduk numer. Kanske börjar hon också vänja sig lite mer med värmen, och kanske börjar hon också inse att det är lika bra att äta upp burken med kyckling och ris eftersom den aldrig tycks bytas ut i alla fall.

På tal om Leonie hade vi en fullständigt magiskt kväll igår kväll. Vi kaller det hela för ”shark attack”. Det går till så att Leonie, innan läggdags då hon är jättetrött, helt enkelt är på bushumör. Hon vet att hon inte får bita oss, men gör då och då enorma utfall med öppen mun. Man tror inte att hon ska bita på riktigt, men ”oh my Buddha” vad man blir medveten om att man har fel. Det roliga är att hon skrattar själv långt innan hon nått sitt mål och busögonen lyser lång lång väg. När hon sen inte får bita rasar hon ihop som ett litet torn och skrattar så hon håller på att spricka. Allra roligast blir det om man själv kontrar med att kittla henna på magen med näsan eller om man vänder upp och ner på henne, då skrattar hon så hysteriskt man inte kan annat än att bara smälta.

~ av Aktievinst på 22 september, 2009 @ 22:26.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: