You have snake in room?

Idag åker vi till en paradisresort på Koh Samet som heter Ao Prao Resort. Vad jag har lyckats få reda på så är det en lite avskiljd resort med både rum, bungalows och sviter. Självklart har vi bokat sviten för tre nätter, he he.

Taxin kom i tid och efter att ha sagt adjö till Peter och Sa åkte vi mot Koh Samet. Resan med bil tar ca 1 timme, sedan är det båt (färja) i 45 minuter som gäller. Dock har jag bokat en speed boats om jag hoppas att Leonie ska klara av att åka på även om det blir lite slagigt. Med den tar det bara 15 minuter till ön.

När vi kom fram till piren verkade det vara en hel del folk som skulle med samma båt. Vissa skulle till samma resort, men de flesta åkte till någon annan av de många hotell som finns på ön. Det verkar som om japanerna är överrepresenterade bland turisterna. Mer än halva båten bestod av japaner medan resten var danskar, tre stycken, och vi. Eftersom det var lite halvvilt sjöväder skulle vi få åka speed boat till en annan pir. Därifrån skulle vi sedan åka med taxibilar till hotellet.

Själva båtresan gick långt över förväntan med Leonie. Hon tyckte snarare att alla gupp var extremt roliga. Hon skrattade så högt att alla andra på båten började skratta med henne. Det var ett sådant där ”superlyckligt” tjut som bara hon kan ge ifrån sig. Även Mia började skratta väldigt mycket. Jag försökte ta några kort, men de blev väl lite si och så.

Väl framme vid bryggan pekade en av besättningsmännen på några hus, uppbyggda på pålar, ute till havs och förklarade att det var skaldjursrestauranger som han sannerligen kunde rekommendera. Vi får väl se, men det är inte helt omöjligt att vi letar oss dit en av dagarna.

Vi hoppade upp på flakbilarna som redan var packade med alla våra väskor. Därför blev det rätt trångt också. Mia och Leonie fick dock sitta i framsätet. Resan gick på mycket små gator genom ännu mindre ”byar”. Efter ett tag kom vi in i nationalparken Koh Samet (jag tror hela ön är en nationalpark i och för sig) och där upphörde också de asfalterade vägarna. Istället var det små grusvägar, som i det närmaste liknade leråkrar efter de senaste regnen, som vi snirklade oss fram på. Vegetationen var klart mer av regnskogskaraktär än vi tidigare sett och det kändes precis som om vi var på väg in i den djupaste av djunglar. Efter ca 15 minuters bilresa kom vi så fram till en underbar vit strand med turkosablått havsvatten. En egen liten bukt där stranden är vigd endast åt hotellets gäster. Eftersom jag aldrig sett så vit sand i Thailand så måste det vara härifrån alla kort är tagna. Resorten såg förvisso både nyare och något finare ut på bilderna, men det går inte att komma ifrån den paradisliknande känslan som direkt infann sig.

Vi behövde inte röra vår packning utan blev istället guidade till några mjuka soffor där vi fick en välkomstdrink och hälsningar av personalen. Efter att ha skrivit under några papper fick vi reda på att sviten skulle vara klar om någon timme. Klockan var nu bara 11.45, alltså lagom för lunch istället, vilket också passade perfekt i väntan på rummet.

Mia beställde kyckling med gröncurry medan jag passade på att ta en blandad skaldjursröra med ris, extra stark (pet mak mak). Mias var inte stark (mai pet). Dessa ord är bra att ha lärt sig. Chilli heter för övrigt ”pik”.

Strax bredvid lobbyn ligger lunchrestaurangen. Där kan man välja om man vill sitta under tak eller på en gigantisk altan alldeles invid stranden och havet. Stranden är ca 5 meter bred, så det känns nästan som om man äter ute till havs. Helt underbart är det i alla fall. Även om det är ruskigt varmt fläktar det väldigt mycket vilket gör tillvaron lite drägligare. Dessutom håller vinden de flesta myggen borta. Mia har blivit stucken på ett par ställen och likaså Leonie. Men alla verkar ha klarat sig från den kliiga typen av bett.

Att detta ställe har klass inser man när kyparna, välklädda och eleganta tjejer, kommer ut med maten på brickor burna i axelhöjd. Det är de små detaljerna som gör at det hela känns lite flottare och lyxigare. Maten var fantastisk god även om vi fick äta den något sval då Leonie knorrade lite. Jag tror inte den slog ”hål i väggen haket”, men nära på. Till maten beställde vi varsin fruktsmoothie. Mia tog en mix medan jag tog vattenmelon, och det var ruskigt goda smoothies även om de inte tycktes innehålla yoghurt.

Efter maten blev vi installerade i vår svit. Förvisso var sviten mindre än vi förväntat oss, och var dessutom bara ett rum istället för två som vi hade trott, men samtidigt var den väldigt fint dekorerad. Taket var fint designat och tavlorna matchade de många kuddarna på sängen. Vi fick inget badkar och har heller inte tillgång till internet här. Det är okej, men det var däremot inte det faktum att vi fick ett fönster mot gården framför de övriga rum och sviter som verkade ha fönster mot havet. Så lite besvikna blev vi. Faktum är att vi till och med frågade personalen om vi verkligen fått sviten. Vilket vi också fått. Fast jag nöjde mig inte. Jag gick och pratade med receptionen och fick då skriva ett brev till managerna där jag förklarade att vi ville ha något bättre än det vi fått och att vi var lite besvikna efter att ha förväntat oss betydligt mer, i synnerhet då pengarna vi betalat borde motivera ett betydligt bättre boende. Det dröjde inte länge innan managern sökte upp mig och bedyrade att vi skulle få ett mycket bättre rum i morgon. Just nu är stället fullbokat, men det finns en beachfront cottage som vi kan få istället, som dessutom har mycket större rum även om det inte är lika fint dekorerat. Dessutom ligger i det på själva stranden med hela långsidan full med fönster mot havet. Eftersom detta cottage är billigare än det vi betalar för sviten ska vi också få hela morgondagens middag gratis också. Det kallar jag för service. Så vi blev genast lite nöjdare.

Eftersom det varit lite ansträngande att packa sent, stiga upp tidigt och resa hit så var vi alla lite trötta, varför vi sov en stund på eftermiddagen. Den lilla stunden blev dock några timmar. Även Leonie måste ha varit trött som en liten bebisflicka då vi i vanliga fall vaknar av att hon hoppar på oss. Nu hade klockan hunnit bli över 17 och det var dags att skynda om vi skulle hinna med att bada alls. Mia var inte så badsugen, så jag tog med mig Leonie ut till det salta havet för första gången. Till en början stortjöt hon av lycka när vi gick ut i vattnet, men efter att ha fått en våg av havet på och nästan över sig tyckte hon det räckte med detta ”brummande” hav. Istället hoppade vi ner i poolen som hon stormtrivs i. Hennes glädje och skratt smittar snabbt av sig på alla som är runt omkring och det är lätt att börja prata med folk.

Efter badandet styrde vi upp oss för middag. Förutom à la carte erbjöds man idag en grillad skaldjursbuffé på kilot. Alltså, man väljer ut allt man vill äta och detta vägs sedan så att de vet vad de ska ta betalt av oss. Krabban, räkorna och hummrarna (rock lobsters) jag åt sprattlade alla när jag valde ut dem. Mia hoppade skaldjuren och åt istället enorma grillspett med blandat kött, både kyckling och nöt. När väl maten kom hade Leonie tröttnat lite och ville bli omkringkörd i vagnen snarare än att sitta still. Därför fick en av oss köra medan den andra åt. Det dröjde då inte länge innan personalen kom fram och erbjöd sig att köra. Snacka om lyxig känsla att få äta en skaldjursbuffé invid stranden och havet med en god Chang i handen medan personalen kör runt vår lilla dotter. Alla nöjda och glada, bättre kan man bara inte ha det.

När mörkret kommer och lampor och lyktor tänds kommer också den extremt romantiska känslan i Ao Prao fram. Resorten framstår som en liten stugby där alla stugor ligger i etapper med suturängskänsla. Otroligt vackert och tyvärr omöjligt att fånga på bild med vår kamera. Att få äta middag på ett sådant här ställe känns som en förmån och jag är verkligen glad över att vi fått möjlighet att göra sådana här saker på vår bröllopsresa. Jag är också glad att lilla Leonie, även om hon är för lite för att uppskatta allt, är med och upplever allt med oss.

Efter middagen kröntes den lyxiga tillvaron av en cigarr och en whisky i lobbyns stora fina soffor där Leonie också kunde krypa omkring mer fritt. Cigarröken blåste åt andra hållet vilket gjorde att vi ändå kunde sitta rätt nära varandra. På samma sätt som i KL kom servitören fram med min utvalda whisky, en Chivas Regal, och cigarr, en Romeo Y Julieta No. 1, på ett fat med både snoppare och blåslampa och gjorde alla förberedelser åt mig. Men till skillnad från i KL fick jag här lukta på den, rulla den mellan fingrarna, samt lyssna på ljudet av rullningarna innan den slutligen tändes av kyparen. Magiskt!!!

När vi senare skulle lägga oss fick Mia syn på en större insekt som surrade omkring i rummet. Livrädd för den ringde hon efter hotellpersonal som skulle kunna få bort den. Det dröjde inte många sekunder innan vi hade en springpojke på stege i rummet med allehanda lockelser för att locka fram insekten, som dock lyste med sin frånvaro. Mia var så rädd att denna insekt skulle flyga ner igen och fastna i hennes hår att hon var tvungen att gömma sig i min Houdini. Jag satt mest och njöt av showen, för lite roligt var det. Springpojken kunde inte få fram insekten och gick därför från rummet efter en halvtimme. Så fort han ringt dök den upp och ”attackerade Mia”. Mia slängde sig på luren igen men kunde knappt prata med personalen då hon tjöt varje gång insekten närmade sig. Leonie blev förstås jätterädd och började stortjuta även hon. Det slutade med att Mia slängde på luren och försökte trösta Leonie, som dock inte var lättröstad längre. Personalen kom sedan rusandes igen och erbjöd oss att byta rum. Efter att ha inspekterat rummet blev Mia superglad. Det var ett beachfront cottage som var mycket större än det vi hade. Lite sparsammare inrett, men med en sänghimmel och myggnät som ”kändes tryggt”. Dessutom har vi som sagt en fantastisk vy mot havet och bor så gott som på stranden. Från vår lilla altan har vi en trappa rätt ner på stranden, nästan rakt ner i havet. Livet är gott igen.

Men innan man kunde njuta skulle alla väskor och grejor packas och förflyttas. På väg till rummet och då vi gick förbi lobbyn och restaurangen frågade cigarrkyparen varför vi skulle byta rum, sekunden senare började han vifta och gestikulera med armen i en z-formation på ett sätt som symboliserade en stegrad och uppretad kobra med hela skölden uppspärrad samtidigt som han sa, ”you have snake in room”? Fy f-n!!

Men rummet är i alla fall jättefint och kanske är det precis ett sådan här rum vi skulle fått i morgon också. Vi får väl se. Hur som helst känns det toppen att ha fått ett så fantastiskt läge på rummet.

Det har varit en lång dag, men nu ska vi äntligen sova i lugn och ro, utan några drömmar om ”you have snake in room”?

~ av Aktievinst på 26 september, 2009 @ 22:47.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: