Lebua At State Tower

Idag lämnade vi Ao Prao Resort för att åter åka till Bangkok. Att lämna denna paradisö gör oss påminda om att denna resa närmar sig sitt slut. Ao Prao har i mina ögon varit ett ställe där vi faktiskt hade kunnat spendera ett par dagar till. En vecka hade nog blivit för mycket, men ett par dagar hade varit helt okej. Visserligen tycker jag det är dyrt på ett sätt. För samma pengar får man faktiskt mycket bättre hotell och boende i Bangkok, å andra sidan betalar man säkert en hel del för att bara vistas i den här typen av miljö. Eftersom Koh Samet ändå är relativt avskiljd från mycket annat kan jag tänka mig att det är många som kommer hit som vill ha just lugn.

Varje dag har jag frågat om möjligheten att dyka, men varje dag har det varit lite för dåligt väder för att sikten i vattnet ska vara bra. Enligt dive mastern på hotellet kunde det vara så lite som 1-2 m sikt nu när det varit relativt vågigt på havet i flera dagars tid. Samtidigt verkar det inte finnas hajar att se här. Vi har funderat på att åka lite para-sailing (para-gliding), men det har inte heller blivit av. På något sätt har det varit extremt skönt att bara ligga och lata sig med Leonie vid poolkanten.

Speed boaten kom idag och hämtade oss alldeles invid hotellstranden. Detta var möjligt idag eftersom vågorna ännu inte blivit tillräckligt stora. Nu kunde man lasta väskor och folk på ett traktorflak som sedan backades ut till båten. Efter bara en kvart var vi på fastlandet igen. Där fixade jag en taxi åt oss till Bangkok. Jag var inställd på att det skulle kosta 2500 baht, men det blev bara 2000 baht. Då fick vi dessutom en alldeles egen minibuss som var otroligt fräsch. Leonie hade svårt att somna men var väldigt trött. Till slut somnade hon i alla fall sittandes i mitt knä.

När vi väl kom fram till Lebua At State Tower möttes vi av precis den service vi hade hoppats på. För en gångs skull verkar det som om mina föräntningar inte skulle göra mig besviken. Personalen kom direkt fram och mötte oss. Vi fick slå oss ner i mjuka och sköna fotöljer medan de skötte incheckningen åt oss. Sedan fick vi en personlig eskort till sviten. Jag måste säga att denna svit är det överlägset finaste hotellrummet jag bott på. Visserligen kommer minisviten på Hilton Waikikii Beach rätt nära, men rumsmässigt vinnder ändå Lebua. Kanske var utsikten något vassare på Hawaii, men denna kommer, som ni ser, inte långt efter. Förutom ett fantastiskt vardagsrum och badrum är sovrummet otroligt stort, för att inte tala om vår säng. En babysäng ingår free of charge och den har placerats närmast balkongen. Vi har en ”River View Suite” vilket betyder att vi ser Chao Praya Floden från vårt rum. Just det, höll på att glömma att nämna att vi bor på 53 våningen. Av säkerhetsskäl får vi tyvärr inte öppna dörrarna till balkongen. Den dörren är permanent låst tydligen. Utsikten är minst sagt magisk även om det är både nya, fina och fräscha hus, blandat med mycket slitna höghus, som syns utanför fönstret. Leonie tycks i alla fall gilla rummet, hon far omkring så det är rent utsagt omöjligt att passa henne hela tiden.

Då vi kommit fram till hotellet vid 13-tiden och rummet höll på att göras klart började vi med lunch vid ”pool side”. Det märktes på priserna att vi nu var på ett lite bättre av de bättre femstjärniga hotellen. I pattaya betalade vi 30 baht för en Coca-Cola på hotellet, här kostade samma burk 260 baht. Men då plockar servitriserna självklart ut burken efter sig, och eftersom burken sällan är tom så hälls resterande innehåll över till små minikaraffer. Jojo, stil är det här minsann. Lunchen slutade på ungefär samma som hela vår skaldjursmiddagsbuffé första kvällen på Ao Prao. Men vi ska väl inte äta allt här på hotellet, även om just middagen kommer att bli här på taket. Mer om detta senare.

Efter lunchen och efter att ha dumpat väskorna på rummet begav vi oss ut på stan för lite shopping. Eftersom vi nu inte bor lika nära galleriorna är det bäst att ta sky train. Taxi skulle ta en alldeles evighet, förmodligen. Vi var dock bara på stan i ett par timmar innan det var dags att möta upp barnvakten och göra sig i ordning till middagen.

~ av Aktievinst på 29 september, 2009 @ 22:50.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: