Första smutten på sprattelvatten

Chokladcroissant, muffin eller wienerbröd, det är den verkliga frågan varje morgon. Oftast blir det alla tre. Sen står man framför spegeln och undrar va f-n som hände! Ärligt talat har frukostarna sett mer eller mindre likadana ut. Förvisso har det funnit klart mer att välja bland på Lebua, men oftast slutar det ju med att man går och väljer samma saker i alla fall.

Lebua har verkligen varit något alldeles extra. Förvisso tycks det ligga i thailändarnas natur att gulla med barn, men på Lebua har det varit extremt. Inte nog med att servitriserna gullar med henne, de ska hålla henne, krama henne, pussa på henne, den personliga tränaren på gymmet har till och med haft gå-övningar med henne. Till på köpet verkar det som om alla här har lärt sig hennes namn. Det är så överdådigt att jag nog tror att de här människorna har blivit tränade att gulla med gästernas bebisar. ”Gulla med ungarna, föräldrarna älskar det”, var kanske orden från utbildningen, eller kanske andra lektionen om hur man får extra mycket dricks. För visst är det ändå lite charmigt och imponerande när alla kommer ihåg vad hon heter.

Detta är vår sista dag i Bangkok och vi måste checka ut 12:00. Jag har försökt förlänga rummet, men tydligen är det fullbokat varför det in är möjligt. Däremot är vi välkomna att nyttja hotellets alla faciliteter fram till dess att planet går. Eftersom vi egentligen åker i morgon bitti, 01:10, så blir det ju några timmar att slå ihjäl. 

Jag försökte köpa ytterligare en iPhone åt Peter, men när jag kom tillbaka till Central World igår hade ”True” sålt slut alla lurar. Men killen som jag köpt av tidigare och som varit väldigt hjälpsam, berättade att det startar en mobilmässa i morgon (idag) och till den har True lagt undan en massa lurar. Eftersom Peter och Sa varit så bussiga mot oss var det självklart att jag åkte ut dit och ställde mig i en mils lång kö för att eventuellt få köpa en lur. Skämtar bara… när jag kom dit hade dem minst 20 säljare som satt på rad och servade kunderna. Det fanns en ledig stol som jag slog mig ner på och efter lite jidder hit och jidder dit så gick jag därifrån med en ny lur. Att jag inte kunde betala telefonen med mitt MasterCard är ett exempel på ”jidder hit och jidder dit”. Cash is king… ibland.

Trafiken är helt hopplös i Bangkok och ofta lönar det sig att åka Sky Train. Dock går inga Sky Train till mässan varför taxi var enda alternativet. Givet detta var det med nöd och näppe att jag hann tillbaka till hotellet för att packa ihop min väska och checka ut.

Väl utcheckade bestämde vi oss för att shoppa lite. Jag behövde hitta lite presenter och Mia behövde hitta… lite mer kläder och presenter.

Jag hittade ett nikonobjektiv jag verkligen ville köpa till min kamera, ett 80-400 tele, som skulle vara perfekt på safari. Dessutom hade det kostat 5000 kr mindre än billigaste butik i Sverige. Men eftersom vi inte har någon safari inbokad och eftersom 9500 kr fortfarande är väldigt mycket pengar blev det ingen. Däremot hittade jag en perfekt väska. Den kommer från The Northface och kan liknas vid en kabinväska, bara det att den kan göras väldigt mycket större, om så önskas. Dessutom har den rullhjul och ryggsäckssele. Den är grym.

Mia hittade också en massa bra grejor. Både presenter och kläder. Nu känns det som om vi är redo att åka hem. Men först tillbaka till hotellet där vi fräschade upp oss. 

Middagen hade vi tänkt inmundiga på hotellets 52:a våning, men inte heller där är barn välkomna varför vi fastnade vid pool side igen. Men den restaurangen är inte heller fy skam, och sannerligen inte på kvällen när det är fullt av ljus överallt och även ljuset från poolen bidrar med grym mysfaktor. Vi kröp in i samma igloliknande mojäng som vi suttit i första dagen på hotellet. 

Efter att ha petat i oss en Chicken Tikka Masala och en specialpizza beställde vi in två glas champagne. Inte den alkoholfria sorten…

Mia har nu officiellt smakat på alkohol för första gången, och inte ens en äkta champagne framstod som speciellt attraktiv. Mia tyckte det smakade precis som vanligt vin luktar, lite småsurt, och det kan väl kanske stämma. Men det finns mer sprattelvatten att prova och kanske kan hon bli en sann champagnesmakare (kan inte stava till det andra ordet: connesieur). Under hela kvällen har Leonie hållt sig vaken trots att man sett att hon varit precis hur trött som helst. Men förmodligen har hon haft svårt att komma till ro i den ”nya” miljön bredvid poolen och under en stjärnhimmel. 

Champagnen blev vår avslutning på en fantastisk kväll och en ännu mer fantastisk resa genom valda delar av Asien. Sett i backspegeln är det otroligt att vi lyckades ta oss igenom Bangkok, Hongkong, Kualalumpur, Bangkok, Pattaya, Jomtien och åter Bangkok, med lilla Leonie i släptåg. Stackarn har inte haft mycket val än att bara hänga med. Samtidigt verkar det inte som om hon tagit minsta lilla skada av det. Två myggbett och ett och annat märke från att ha slagit i huvudet är väl vad hon råkat ut för under resans gång. Och vi som hade laddat med nässpray, resorb, alvedon, solskydd, after sun, after bite och en jäkla massa andra grejor. Men vem klagar? 

Efter att ha checkat in och satt oss på planet insåg vi att planet var halvtomt. Det gjorde att vi tog varsin tre-säters-rad. Mia och Leonie delade på en medan jag fick en egen. Det dröjde inte lång tid innan Leonie somnade och jag såg genast min chans till några timmars sömn.

~ av Aktievinst på 1 oktober, 2009 @ 23:02.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: