Mammas köttbullar

Idag har mamma gjort köttbullar och makaroner till Leonie. Som ni ser på bilden (köttbullarna rullade direkt ur förpackningen) så är det ”a-la naturelle” som gäller för Leonie. Och gissa om hon blev glad när hon fick se sin överfulla skål med makaroner och köttbullar. Ja, ni ser ju på bilden hur glad hon blev. Tyvärr var visst bitarna från köttbullarna lite för stora för att hon skulle tycka det var gott att äta . Så jag fick plocka fram en liten burk ur kylen med spaghetti och köttfärssås istället. Men annars är förstås både Leonie och jag glada över att Mia lagar mat åt oss. Mums!

~ av Aktievinst på 13 oktober, 2009 @ 20:54.

2 svar to “Mammas köttbullar”

  1. Hej
    Jag följer med stor glädje Leonies utveckling, och tack för alla underbara bilder. Det är nästan så det går att vara med på riktigt. Ibland blir det lite flash-backs från vår föräldratid för 20-25 år sedan, särskilt glädjen över de ”stora” milstolparna. Första smilet, första tanden, första natten utan mat och naturligtvis de första stapplande stegen. Det är ganska skönt att småbarn är sig lika och ändå så olika, varje individ är unik. Det finns bara en Leoni och hon finns här och nu!
    Kram från
    Agneta

    • Hej Agneta, det är verkligen roligt att du följer vår blogg och särskilt att du skriver så mycket. Det är kul att både få feedback och att få höra hur du reflekterar över saker och ting. Som nybliven förälder blir det helt plötsligt så uppenbart hur alla andra föräldrar måste ha upplevt sin växande bebis en gång i tiden. Samtidigt som man inser att man inte är unik har man svårt att förstå att alla andra verkligen kunnat vara riktigt lika glada över sina barn som man själv är, även om man förstås inser att det är så. Det är bara det att kärleken och lyckan över ens barn är så fullkomlig att det är svårt att tro att det finns något annat. När jag tänker på det, på det viset, känner jag mig också väldigt, väldigt glad över att jag faktiskt kan se det hela på just det sättet. Barn är uppenbarligen bland det mest fantastiska man kan vara med om. Nu inser jag också vad ens egna föräldrar måste ha gått igenom en gång i tiden…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: