Äpplet och trädet

Leonie är snart ett år gammal och nu börjar man se allt tydligare drag hos henne, både personlighetsmässigt och utseendemässigt. Personlighetsmässigt verkar hon vara extremt envis och bestämd. Hon vet vad hon vill och när hon vill ha det är hon väldigt tydlig och kräver det fort. Andra väl utmärkande drag hos Leonie är att hon kan vara väldigt glad och sprallig i långa stunder. Hon gillar att busa, bli kittlad och kittla själv. Hon gillar dessutom att kramas. Hon kramar så gott som allt och alla som hon tycker om. Något av det roligaste hon vet är att bli skrämd. Initialt blir hon precis så skrämd och ”rädd” som man kan tro att hon ska bli, men millisekunden senare skiner hon upp som solen med världens bredaste flin och ett gapskratt. Det är faktiskt lite komiskt att se. Det ligger nära till hands att tro att hon en dag kommer att gilla att åka berg-och-dalbanor, kanske även spökhuset. Buuuuu!

Utseendemässigt tycker jag att hon har varit ganska lik mig rätt länge (detta sa jag ju, bland andra tillfällen, högt och ljudligt i samma sekund som hon föddes). Men på senare tid måste jag erkänna att hon börjar bli mer lik sig själv än någon annan. Självklart finns det likheter fortfarande, i synnerhet specifika drag, som t.ex. ”rynkan”. Mer lika var vi kanske då Leonie inte hade så mycket hår. Nu är hon på god väg att få en bamsekalufs, förvisso med jättefint svall. Påminner lite om… ja just det, när jag var liten, som ni ser på bilden intill.

Men äpplet faller förstås inte bara från ett träd och är det något som man direkt inser kommer från Mia så är det intresset för musik och dans. Leonie älskar musik, både sin egen skiva som går varm i bilen, men också den som vi spelar hemma ibland. Favoritlåten är Rap Das Armas och då vill hon gärna bli buren samtidigt som hon kräver att vi ska rocka loss rejält. Själv bidrar hon med att klappa händerna. Faktum är att vi ibland spelar ”Rap Das Armas” i bilen när hon gråter och skriker som allra mest. Tvärt upphör hon då att skrika och börjar istället fnittra och skratta. Det är ruskigt gulligt att höra faktiskt. Om jag själv får välja skulle jag önska att Leonie blev både dans- och musikintresserad. Kanske inte att hon försörjer sig på det, hon ska ju bli läkare, civilingenjör eller advokat, men att ha det som intresse. Tänk om hon dessutom lär sig att spela gitarr och sjunga för sina föräldrar på ålderns höst. Det skulle vara mysigt.

Klockan är lite mer än 23:30 just nu och det var i princip denna minut för exakt ett år sedan som vi hoppade in i taxin på väg till Södra BB. Det känns som om det vore igår nästan. Året har gått fort samtidigt som vi har massor av saker att fira imorgon, saker som hänt under det gågna året.

~ av Aktievinst på 19 november, 2009 @ 23:48.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: