Julafton

Det har varit en kanonjulafton, precis som alla andra julaftnar, men med undantaget att den här var ändå bättre eftersom vi har en liten flicka att fira den med. Den lilla flickan, också känd som Pluttis, sov som en sten när vi andra vaknade i morse. Till och med Sammy vaknade före Leonie för en gångs skull. Men ingen var ledsen för det. Snarare tacksamma. Nu fick jag en chans att stiga upp, duscha och stryka min skjorta innan Leonie vaknade.

Som jag berättat tidigare åkte vi alla hem till mormor först. Leonie har varit snäll som ett ljus hela morgonen och visade inga tendenser på att ändra den inställningen då vi begav oss till Mormor Inga. Väl på plats var Leonie lite blyg, men skrattade samtidigt åt de båda hundarna som var med. Daisy är minst sagt en energisk liten valp och vi har inte låtit Leonie klappa eller ens träffa henne.

Mamma och syster med familj var också hos mormor denna morgon. Alla var glada och pigga förutom mormor som kände sig lite hängig sa hon. Som tur var stannade vi inte så länge så mormor fick nog tid att vila upp sig under dagen. Först skulle hon dock äta jullunch på servicehemmet.

Efter mormor åkte vi hem till Pappa där vi även träffade Göran, Annelie och mina kusiner Johan och Sofia. Tanken var att vi skulle äta lunch där och öppna de paket vi hade åt varandra. Medan Mia var i badrummet gick jag runt med Leonie som höll mig i fingrarna. Plötsligt släppte hon taget och föll på knä på golvet. Oturligt nog föll hon mot en golvmöbel och slog i ögonbrynet så illa att det blev ett ganska brett sår. Det hela blev ganska dramatsikt och vi åkte in till akuten med Leonie. Men jag skriver mer om detta i ett separat inlägg lite senare.

Väl tillbaka från akuten var klockan över 14:00 och det började dra ihop sig då vi både skulle hinna äta, dela ut paketen och vara hos Hans och Ingela till Kalle Anka som börjar 15:00. Det blev minst sagt lite jäktigt och vi insåg rätt snart att vi skulle få missa lite av Kalle Anka.

Leonie fick bland annat en röd brandbil av farfar som är jättestor och som jag tror hon kommer att tycka är superkul att leka med vad det lider. Framförallt tycker jag att den är enort stilig i sin aningen retro design.

Väl hemma hos Hans och Ingela kändes det som om vi äntligen kunde pusta ut lite. Det har varit en minst sagt kämpig förmiddag och begynnande eftermiddag och det kändes skönt att få varva ner lite.

I normala fall brukar tomten hälsa på direkt efter Kalle Anka, men den här gången fick han lite dispens med tanke på att vi behövde varva ner lite. Istället öppnade vi paketen under granen först, och det var inte lite paket. Leonie fick enorma mängder paket av både mormor och morfar, moster och morbror och kusinerna. Av alla presenter Pluttis fick minns jag en alldeles särskilt tydligt. Det var en liten ankfamilj bestående av mamma anka och hennes två barn. Vi kan kalla dem ”Kajsa”, ”Knatte” och ”Fnatte” för enkelhetens skull. Skälet till att jag minns dem alldeles särskilt tydligt är för att de har fantastisk tjatterramsa i sig som går igång av att man drar i det lilla snöret längst fram på anktåget. Det går något i stil med, ”Kwack kwack kwack kwack kwack kwack kwack,  kwack kwack kwack kwack kwack kwack kwack”. Efter ett par dagar med denna lilla ankfamilj och mellan 20-30 fnattanfall undrar jag om det är Hans och Ingelas sätt att ge igen för de berömda illrarna som de ständigt kommer hotandes med… !?? Skämt åsido, ankorna är gulliga att titta på om än högljudda och enervrerande. Leonie gillar dem och då gillar jag dem. Någon gång måste ju batterierna dessutom ta slut. Å andra sidan har jag själv köpt en ännu jobbigare snigel till Leonie och dem batterierna verkar vara de enda som faktiskt skulle få duracellkaninen att framstå som en junioratlet bland superstjärnor. Vem vet, om mormor och morfar ska vara barnvakter någon natt framöver kanske det slinker med en liten häftig leksak i Leonies övernattningsväska…. He he he he ….

Efter paketöppning var det dags för middag och det var efter denna middag som barnen äntligen fick träffa tomten. För Leonie’s del var det första gången hon träffade Tomten och precis som pappa lärt henne gallskrek hon så fort den främmande fula gubben närmade sig henne. Bra gjort Pluttis !! Även Kevin blev jätteglad då han fick träffa Tomten. Han blev så glad att han hoppade av glädje på Tomtens uppmaning. Ingen av  barnen verkade störa sig på att Tomten bröt på svenska. De hade nog förståelse för att Tomten är en internationell person som måste passa in i många olika språk och kulturer och omöjligen kan lära sig alla dessa utantill. Något säger mig att Leonie kommer att få träffa denna ”Internationella Tomte” många år framöver.

När väl Tomten lämnat byggnaden spelades det både hockey-spel och pingis. Tim hade satt ihop en pingisturnering som jag självklart förlorade. Mest irriterande var inte att jag förlorade, utan snarare att det inte gjorde mig något att förlora. Jag håller på att bli gammal, hjälp!

Nåväl nåväl, vad är väl en bal på slottet…. Tiden gick och det var snart dags för Leonie att nattas. Mia ville gärna natta Leonie och jag ville gärna träffa Pappa igen eftersom jag dels inte fick träffa honom så mycket och dels brukar åka tillbaka på julkvällen. Allt som oftast hamnar vi hos Göran och Annelie och den här julen var inget undantag.

~ av Aktievinst på 24 december, 2009 @ 12:13.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: