Leonie på akuten

 Precis som vanligt gick jag omrking med Leonie, hon höll i mina fingrar, då hon plötsligt släppte taget och föll mot golvet. Dock föll för nära en golvmöbel, som förvisso hade en plan yta, men som Leonie dessvärre slog ögonbrynet i. Som ögonbryn tenderar att göra då de träffas av smällar sprack skinnet. Leonie blev förstås jätteledsen även om jag tror att det såg betydligt värre ut än vad det var. Som tur var blödde det i alla fall inte så mycket. Vi försökte göra rent såret, som såg ganska brett ut, innan vi bestämde oss för om vi skulle åka in till sjukhuset med henne. Men då det förmodligen gjorde väldigt ont då vi tvättade såret gallskrek hon mest hela tiden. Därför bestämde vi oss för att ta det säkra före det osäkra och åka till akuten med Leonie. Det vore ju hemskt om det skulle bli ett ärr, hur litet det än må vara, som följd av att vi inte åkt in.

Väl inne på akuten gick det fort då det bara fanns en person i väntrummet, som dessutom redan fått hjälp. Vi fick komma till både en sjukskötare och en läkare. Först till sjukskötaren som direkt kunde konstatera att det inte var någon som helst fara på taket. Såret var mycket ytligt och skulle definitivt inte behöva sys, inte ens tejpas, utan enbart ”limmas”. När detta var konstaterat fick vi träffa en läkare som också tog initiativ till både tvättning av såret och limning av detsamma. Limmningsprocessen var en snabb historia som gick på under 30 sekunder. Dock gjorde förarbetet, tvättningen, säkert väldigt ont liksom själva limningen då de tryckte ihop ögonbrynet under en halv minut. Leonie skrek extremt mycket och det var nog tur att hon åtminstone fick sitta i mammas famn under hela processen även om det inte lät som om det gjorde någon skillnad.

Som plåster på såret fick Leonie en glass av sjukskötaren. Det förvånade mig på mer än ett sätt. Dels att de har glassar att dela ut till traumatiserade barn och dels att hon fick Piggelinen uppkörd i munnen utan att mamma och pappa ens blev tillfrågade om det var okej. Mia och jag tänkte ju vänta med att introducera sötsaker så långt det är möjligt. Som tur var verkade inte Leonie tycka glassen var så god och det gick därför rätt lätt för mig att avleda hennes uppmärksamhet medan Mia slängde glassen.

Allt som allt tog äventyret inte mer än en timme, inklusive transporten till och från akuten. Mia var självklart ganska uppjagad initialt men lyckade lugna sig något under resan in till akuten. På det stora hela får man nog säga att äventyret fick ett lyckligt slut som med största sannolikhet inte kommer att lämna några ärr efter sig.

~ av Aktievinst på 24 december, 2009 @ 14:57.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: