Leksand dag 1

Igår körde vi alltså upp till Saga’s föräldrars stuga/hus uppe i Leksand. Varken Mia eller jag har varit i Leksand tidigare och såg båda fram emot att få en hel helg i goda vänners lag, men också på en ny ort som säkerligen har både lugn och äventyr att erbjuda.

För att resan upp skulle gå så smidigt som möjligt bestämde sig Mia och Saga för att köra upp med barnen redan vid lunchtid så att de båda småttingarna förhoppningsvis kunde sova större delen av resan, samt för att de skulle komma fram i tid för att både varva ner och hinna lägga barnen i tid. Men tji fick dem, för de fick varken sovande barn eller lagt dem i tid. Av vad jag har förstått har det varit en resa som får vilken djungeltur i Afrika som helst, inklusive några punkteringar, att framstå som en enkel match. Leonie tjöt, Ivar blev ledsen, Saga tröstade, Mia körde, barnen skrek högre, Saga hoppade in i baksätet mellan barnen, Leonie blev rädd, Ivar ännu räddare för Leonie, Mia stressad, Saga mutar med russin, barnen skriker, Saga kör bilen, Mia hoppar in i baksätet, Ivar tjuter, Leonie blir rädd, Leonie tjuter, Mia stressad… Ja, ungefär så tycks hela resan ha gått.

Efter jobbet kom Christian förbi och hämtade upp mig. Vi hade också en jobbig resa då Christians GPS visade oss fel väg, vilket resulterade i att vi missade några bra middagsrestauranger och fick nöja oss med MacDonalds utanför Gävle strax före klockan åtta. Då var jag vrålhungrig minst sagt. Men det gick helt okej ändå. Vi överlevde och kom fram ca kvart i tio. Då fick vi höra att Leonie somnat i hyfsad tid medan Ivar gjorde ett litet vaket gästspel för oss allihop.

Eftersom alla var trötta gick vi och lade oss i hyfsad tid, alla utom Leonie som hade väldigt svårt att komma till ro och snarast vaknade väldigt frekvent och störttjöt. Mia blev stressad, Nils blev stressad, Leonie blev mer upprörd, och så var cirkusen igång igen. Natten blev ganska jobbig.

Morgonen därpå var Leonie, Mia och jag alldeles slut, så även Saga som jag inte tror fick många timmars sömn mellan tjuten heller. Christan och Ivar verkar däremot ha fått en ganska god nattsömn och var relativt pigga. Att Leonie inte fått sova nämnvärt satte sina tydliga spår på morgonhumöret och det var i och för sig inte svårt att förstå.

Till slut lyckades i alla fall Saga få iväg oss alla ut i det fina vintersolsvädret som faktiskt lyste upp Leksands allra bästa sidor. Stan var betydligt mindre än jag trott och dessutom väldigt mycket mer pitoresk. Jag hade fått för mig att Leksand var en ganska stor stad. Saga’s föräldrars hus påminde om en miljö som skulle kunnat vara väldigt mycket mer lantlig än den faktiskt var. För mitt bland alla moderna byggnader och lägenhetskomplex låg ett område med lite äldre men ack så charmiga stugor. Flera av dem var faluröda med vita knutar även om inte just deras hus var det. En mysig kontrast till storstaden var det i alla fall.

Inte långt från stadskärnan hittade vi ett vattendrag som var tillräckligt strömt för att inte helt frysa till is, men ändå så pass varmt att man tydligt kunde se den exoterma reaktion som sker när varmt vatten avger värme till en betydligt kallare omgivning. Ca -13 grader var det i luften och då hjälpte det inte hur underbart landskapet än var. Tårna frös, och det gick rätt fort för dem att bli som små spretiga istappar. Likväl hann vi med en kortare promenad, förbi MS Gustaf Wasa och utmed vattnet en bit. Både Christian och jag passade på attt fota för glatta livet då motivet och miljöerna framstod som väldigt häftiga med den tjocka dimman (ångan) i bakgrunden.

Efter den något förkortade promenaden letade vi oss slutligen in på ett fik där vi åt ett par semlor medan barnen sov i barnvagnarna.

Väl hemma passade Sjöholmarna på att sova middag med Leonie. Hela 2.5 timmars sömn, välbehövlig sömn, blev det.

Till middag kockade Christan ihop en otroligt god potatisgratäng och stekte upp nyskivat entrecoté-kött som vi sköljde ner med väldigt gott rött vin. Mums! Trots att vi hade mängder av efterrätt i form av ost, godis, chips och semlor var det knappt att jag orkade stoppa i mig något mer alls efter middagen. Samtidigt med middagen slängde vi då och då ett getöga på tv:n som visade andra delfinalen av melodifestivalen. Såhär i efterhand kommer jag nästan inte ihåg något alls av sändningen mer än att Andreas Jonsson hade en låt som verkade kunna fastna rätt snabbt om man bara gav den en chans. Men detta säger kanske mer om hur trevligt det var att få njuta av god mat och att få konversera med goda vänner. Få prata till punkt och bara ta det lugnt. Ända tills Leonie bestämde sig för att inte sova så bra längre vill säga. I sedvanlig ordning gick Mia in de första tjugoåttahundra gångerna. Därefter gjorde jag ett desperat försök som verkade lyckas, men bara för 5 minuter, om ens så länge. Därefter gav Mia upp och kastade in handduken för kvällen. Vi andra satt uppe till 02:00 (!!) och surrade om både det ena och det andra.

Att åka iväg på detta sätt med goda vänner och njuta lite av livet måste ändå vara bland det bästa som finns. Att Saga och Christian dessutom har Ivar som bara är ett par månader yngre än Leonie underlättar förstås väldigt mycket när det kommer till förståelsen för den fas Leonie är i, liksom vice versa. Allt går ju inte som på räls och det är kanske tur det på ett sätt. I vilket fall som helst har vi haft en otroligt trevlig dag i Leksand och ser fram mot morgondagen då det har ryktats om ett trevligt litet fik som serverar väldigt goda våfflor.

~ av Aktievinst på 13 februari, 2010 @ 22:59.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: