Tävling på Karen

Idag gick vi upp tidigt för att hinna iväg till Karen där vi alla skulle spela en irländsk golftävling. Två av skälen till varför vi måste stiga upp väldigt tidigt var att 1) Trafiken en vanlig vardag i Nairobi är något av det extrema slaget, på ett dåligt sätt. Landet är så fullt av bilar att vägnätet snabbt blivit underdimensionerat. Med en växande medelklass som alla ska ha bilar är det lätt att förstå att det blir på detta vis. Men det gör att boende i Kenya faktiskt undviker att köra från en sida av stan till en annan mitt under rusningstrafik. I princip kommer man fram nästan samma tid även om man åker några timmar senare. 2) De som ännu inte varit på Karen Blixens museum måste få en chans att gå dit innan tävlingen. Inte för att museét är så himla spännande, men nog hör det till att ha sett det om man varit i Kenya, och ännu hellre om man varit i Karen som ju är ett område döpt efter samma danska författarinna.

Jag spelade med en svensk och en sydafrikan som båda hade låga handikapp. Det började dock eländigt. Redan på första hålet satte jag en pangdrive som borde haft längd nog för att nå upp på green på första slaget. Dessvärre hittade vi aldrig bollen och jag misstänker att det berodde på att den låg långt inne i en rhodondendronbuske ca 10m vid sidan om green. Dessa buskar är enormt tjocka och inte lätta att hitta en boll i. Eftersom vi spelade poängbogey var det bara att plocka upp bollen och gå vidare. Men tyvärr blev det en relativt dålig tävling för min del. 29p räckte inte långt. Men det var trevligt, och ett par nätters regn hade gjort banan väldigt mycket grönare än den varit tidigare.

Väl tillbaka på Windsor var klockan rätt mycket och det blev inte så mycket mer gjort. Jag satt och kollade på lite kort på min iPhone och hittade förstås mängder med söta kort på Leonie som gjorde att jag längtade lite extra efter henne. Det är nästan lite lustigt hur mycket man kan längta efter sitt lilla barn. En vecka är ju inte lång tid, och några dagar är ju ännu mindre. Jag undrar om barnen förstår hur mycket man längtar efter dem, ens när de blivit större? Man kanske helt enkelt måste få egna barn för att förstå det. Det är som mycket annat som jag har förstått att man inte kan förstå innan man fått egna barn.

Nu ska jag i alla fall sova. Imorgon blir det mer spel på Windsor. Den banan som jag själv tycker är i särklass bästa banan.

~ av Aktievinst på 7 mars, 2010 @ 20:08.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: