Golf golf golf

Ja, det blir minst sagt mycket golf under denna vecka, precis som det var tänkt. Varje dag spelar vi 18 hål och jag hade gärna gått fler om jag bara kunnat få med mig någon. De flesta på denna resa är nästan pensionärer och verkar inte se någon större tjusning i att spela mer än 18 hål per dag. Men till min stora glädje fick jag i alla fall med mig två äldre tanter ut och spela nio hål till. Även om det inte gick exceptionellt bra dessa nio hål är det i alla fall roligare än att gå ut helt själv.

Spelet de senaste dagarna har legat kring 30p, vilket inte är bra, men samtidigt inte någon katastrof. Jag spelar bra stundtals och vinnar ofta tillbaka mer än jag satsat samtidigt som man då dricker några öl gratis också.

Banan vi spelar på är otroligt fin. Min absoluta favoritbana i Kenya. Jag hade gärna spelat en runda på pappas klubb, Muthaiga, också, men så verkar det inte bli denna gång. Pappa är medlem sedan många år på denna klubb och det är också här som Kenya Open spelas nästan jämnt. Windsor tycker jag ändå är den som är i bäst skick. Dessutom har windsor en massa apor som går på banan och svingar sig i träden jämte fairway. Kan det bli mer tropiskt än så. Det hade varit kul att få visa Leonie dessa apor, men jag tivlar på att hon hade gillat den starka solen och de långa promenaderna. Det blir verkligen hett mitt på dagarna och även om jag smörjer in mig så märker jag att min torra bleka sverige-hy inte riktigt klarar hettan. Så min näsa har redan flagnat en omgång.

Under nio-håls-rundan idag passade jag på att slå ut med drivern på nästan alla hål, allt för att träna upp mig lite extra. Dessutom är det bra att veta vilka riktmärken man behöver ta om man någon gång ska gena över skogen. Det bidrar förstås inte heller till en lysande score, men ack så roligt är det. Allra roligast är att jämföra hur långt man slår sedan man var liten grabb och spelade på samma bana. Jag kommer precis ihåg var jag brukade ligga på banan när jag var yngre. Numer slår jag betydligt längre. De caddies jag haft brukar bli väldigt förvånade när jag drar iväg bollen långt över 300 yards (270 m). Det är tydligt inte många som slår så långt trots att det är tunn luft på denna höga höjd. Nairobi ligger på nästan 1700 meters höjd över havet.

Imorgon ska vi spela på Limuru. Den banan ligger ännu högre, ca 2300m. Det ska bli riktigt roligt att panga iväg drivern på den banan.

Nu börjar jag känna att hemresan närmar sig, och för första gången känns det faktiskt inte ett dugg tråkigt. Snarare ska det bli väldigt roligt att komma hem till Leonie och Mia. Det känns som om jag varit borta länge nu.

~ av Aktievinst på 10 mars, 2010 @ 12:29.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: