Känns som en skänk från ovan
Ja, det är ingen underdrift att det faktiskt känns som en skänk från ovan att Leonie nu börjar må bättre. Dagen har flutit på fint och hon äter som bara den. Ibland tycker jag nästan att hon äter oroväckande mycket. Nästan som om flickan inte har någon botten. Man skulle vilja portionera ut maten lite mer, men det är lättare sagt än gjort. Samtidigt är det himla kul att se vilken aptit hon har när hon väl äter. Sålänge det är mestadels bra mat hon äter så får hon såklart äta hur mycket hon vill. Glädjande är också att jag inte tycker hon verkar tappa i vare sig vikt eller vätska, åtminstone inte nämnvärt, när hon är sjuk. Det tyder på att hon har en del reserver att ta av ändå när det väl händer något.