En lekfull dag

Eftersom Mia’s tenta ska vara inlämnad imorgon jobbade jag lite kortare idag så att jag kunde ta hand om Leonie på eftermiddagen. Och eftersom det fina vädret från igår har hållt i sig tänkte jag att vi måste hitta på något kul i parken. Som ni ser på filmen ovan började dagen mycket bra. Vi gungade väldigt länge innan jag föreslog att vi skulle gå bort till rutschkanorna som hon stormgillar också. På lekplatsen finns två rutschkanor, en gigantisk och en lite mindre. Den stora har vi åkt tillsammans i och därför tänkte jag testa om hon kunde åka lite i den lilla utan att jag också åkte. Det gick fint. Jag följde henne förvisso från toppen till botten varje gång. Efter varje åk tjöt hon tills jag lyfte upp henne ytterligare en gång, och ytterligare en gång, och så vidare. Efter ett tag började jag hålla om henne mindre och mindre. Efter kanske ytterligare tio svängar då jag knappt hållt om henne alls tänkte jag att jag skulle låta henne åka helt själv en gång och samtidigt filma det hela så vi kunde visa mamma hur duktig hon var. Givetvis tappade Leonie balansen lite grann just den gången och resultatet blev som nedan visar.

Jag vill passa på att varna för otäcka scener!

Det skall dock tilläggas att det hela fick ett mycket lyckligt slut. Jag rusade fram för att plocka upp Leonie och väntade mig ett dödstjut av något slag. Men tjutet uteblev helt. Om något såg Leonie mest förvånad ut, reste sig nästan själv upp och bankade åter på rutschkanan. Jag blev minst sagt förvånad. Efter ytterligare några åk, nu med mig hållandes runt henne, ville hon åka i den stora rutschkanan. Den fick jag förstås åka själv i också. Jag tror vi åkte 10 gånger. Det kanske inte låter så mycket, men med tanke på att den är rätt hög blir promenaden dit rätt jobbig efter några varv, och det var det nog bara jag som tyckte. För Leonie fick minsann gå upp för backen själv, vilket hon också gjorde utan att klaga. Eller jo, första gången upp för backen ville hon bli buren, men jag lyckades övertala henne och efter det gick hon så snällt själv. Det måste ju ha varit ett enormt fyspass för denna lilla tjej att gå så många gånger upp för den branta backen. Men det visar också på vad mycket mer de små barnen klarar än vad man som förälder kanske tror.

Efter den hemska och ansvarslösa olyckan tyckte jag lite synd om Leonie, så på vägen hem gick vi förbi affären och köpte några Marie-kex som hon glatt glufsade i sig. Men jag slutade inte tycka synd om henne för det, utan när glassbilen kom förbi och tutade med sin barnvänliga signal fick jag helt plötsligt för mig att ta med mig Leonie på armen i bara t-shirts ut till glassbilen för att köpa några glasspinnar.

Efter middagen fick Leonie så en glasspinne. Det är första glasspinnen hon fått och trots att jag givit henne en mycket grundlig demonstration i hur man håller en glasspinne valde hon att göra på sitt eget vis.

~ av Aktievinst på 13 april, 2010 @ 19:18.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: