Nytt dagis – för framtiden

Idag har vi tittat på Ellen Key, det dagis där Leonie blivit erbjuden en plats och som dessutom ligger mycket närmare huset och t-banan. Det betyder att det blir mycket enklare för mig att hämta/lämna Leonie i framtiden eftersom jag med största sannolikhet kommer att åka kommunalt till mitt nya jobb.

När vi kom fram fick vi träffa hon som är föreståndare på förskolan. Hon heter Tuula och kommer från Finland, vilket man lätt hade kunnat gissa då hon både ser ut och pratar som ett Mumintroll. Jaha, ni tycker det var taskigt skrivet kanske? Om det är till någon tröst kan jag tillägga att hon dessutom var lika sympatisk som ett mumintroll. Både Mia och jag gillar henne och tror att förskolan kommer bli perfekt för Leonie.

På Ellen Key har de massor av mindre rum för barnen att vistas i. Varje rum har en egen funktion, t.ex. läshörna, rithörtna, bygghörna, målarhörna, mathörna etc etc… Dessutom tycker jag nog att lokalen som helhet var nästan lika stor som på Eken. Bättre än eken är dock att de aldrig kommer att vara fler än femton barn, vilket var ett av de största skälen till att Mia ville byta dagis. Det borgar för lägre ljudvolym och lite mer lugn och ro, säger Mia. Jag förbehåller mig rätten att vara tveksam. Vad låter värst, 18 ungar eller 15 snorungar? Men även Mumintrollet höll på att baxna då hon hörde att Eken hade 18 småbarn i gruppen, så något ligger det väl i det hela även om jag är den enda som inte ritkigt förstår det.

Nåväl, på Ellen Key finns även en undervåning av huset där de äldre barnen håller till. De är 18 stycken till antalet. Samtliga barn verkar vara ute på gården så ofta vädret tillåter, dvs varje dag eftersom det inte finns några dåliga väder, bara dåliga kläder. En gång i veckan går de iväg till ”skogen”, vilket i praktiken innebär Långbroparken. Jag tycker det är väldigt lite och hade gärna sett att man gjorde minst två utflykter i veckan. Men man kan ju inte få allt.

En yttelrigare sak som Mia uppskattade var att de lagar valda delar av maten själva. Det mesta är halvfabrikat även om Mumintrollet upprepade gånger belyste att Anna i köket bakar allt bröd själv. Så på matfronten är jag inte helt övertygad om att det blir mycket bättre. Halvfabrikat är ju inte per definition bättre än helt tillagad mat från ett storkök.

De övriga fröknarna träffade vi inte då de var ute på gården vid tillfället för vårt besök. Mia verkade dock nöjd med att enbart ha träffat Mumintrollet och jag hade väl inga större synpunkter på just det. De flesta fröknar, eller pedagoger, verkar trots allt vara rätt hyggliga. Men tills bättre pedagoger än Anne, Sofia och Cissi dyker upp lär de få tålas att bli jämförda med just dem. För samtliga tre har jag verkligen varit supernöjd med och jag tycker faktiskt att det är lite synd att vi ska byta dagis. Men det kommer förstås att bli jättebra även på Ellen Key, det är jag övertygad om. Men det är ju alltid så att man vet vad man har, men inte vad man kommer att få.

Efter att ha besökt Ellen Key åkte vi till Globen där Mia skulle möta upp en studiekompis för att gå över en del pluggsaker. Leonie hade somnat i vagnen vilket gjorde att jag fick en mycket behaglig fika och lässtund med min kära iPhone. Jag vet faktiskt inte vad jag skulle ta mig till utan den.

När väl Mia var klar ringde Saga och ville hitta på något. Så vi åkte hem till oss och mötte upp med Saga och Ivar. Alla gick vi iväg till parken där barnen fick leka av sig. Leonie uppskattade förstås inte att sitta stilla i vagnen, men hade inga stora alternativ, så att säga.

Efter att ha varit i parken ett tag åkte jag iväg med Peter och spelade golf. Under tiden gick barnen och mammorna tillbaka till huset och lekte lite till. Av vad Mia har berättat förstod jag att Leonie var på Ivar ganska mycket. Inte lika kärleksfullt som det ibland kan vara, utan snarare ganska hårdhänt. Det är lite olustigt att hon ibland får för sig att bara gå fram och lappa till andra barn, och hon gör det även på Mia och mig ibland. Jag vet inte varifrån det kommer, men jag hoppas det går över snart. Förhoppningsvis är det bara en av alla faser hon ska gå igenom. Det är väl när hon gör så som hon förr eller senare kommer att få en snyting tillbaka av någon annan och kanske inse att det faktiskt gör ont när man slår andra. Ännu har vi i alla fall inga skäl till att vara oroliga mer än att det är lite pinsamt gentemot både Ivar och Saga som fullt förståeligt inte tycks uppskatta den omilda behandlingen. Men det blir nog bättre med tiden. Det mesta blir ju faktiskt bättre med tiden. Förhoppningsvis börjar hon också sova mycket bättre om nätterna, med tiden…

~ av Aktievinst på 10 maj, 2010 @ 21:23.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: