En rolig kväll med Nåni – Leonies första kort

Idag har vi haft en helkväll tillsammans, Nåni och jag. Jag hämtade Pluttis från dagis vid 16-tiden och sedan gick vi hem. I vanlig ordning lät jag henne gå så mycket hon orkade själv. Det brukar vara ungefär halva vägen. Därefter är det händerna upp i skyn och ”bäla” som gäller. Alltså ”bära”. Idag var dock lite annorlunda, för idag hade barnen bakat pepparkakshjärtan på dagis, och Nåni hade fått med sig några stycken i en påse hem. Denna påse skulle hon promt bära, och det var sannerligen inte det lättaste med tanke på att hon hade tumvantar på sig. Tumvantar där tummarna INTE satt där de skulle, vilket beror på att varje hämtning från dagis är en kamp. Nåni flänger omkring överallt och vägrar klä på sig. Så det blir till att köra de enkla metoderna, dvs de snabba, och där ingår inte att se till att tummen sitter rätt. Det hela resulterade alltså i att Nåni pressade händerna mot varandra med plastpåsen emellan och knatade iväg. Hur gulligt som helst. Då och då tappade hon den, och efter att jag räckt den till henne sa hon resolut, ”tack”, och fortsatte gå. Det är riktigt gulligt när hon säger ”tack” precis där det passar, men där man som minst förväntar sig att hon ska säga det.

Väl hemma tittade vi lite på Disney Playhouse till att börja med, därefter tyckte jag det räckte med TV och vi började sparka boll. Massor av boll. Nåni älskar att sparka boll fram och tillbak och hon har ett riktigt fint vänsterskott. Det förvånar mig lite att hon är vänsterfotad, men det är helt tydligt att så är fallet. Rätt som det var tröttnade hon och vill cykla. Jag tog fram cykeln och tänkte att jag får knuffa runt henne i lägenheten, men det behövdes aldrig. Istället började Nåni trampa, först frammåt, sedan bakåt. Otroligt att hon lärt sig detta redan. Nu fattas bara några centimetrar på benlängden för att hon ska kunna få riktigt bra koll. Även styrningen behöver vi träna på.

När vi ätit middag frågade jag om Leonie ville gå ner i studion och ta lite kort, och det ville hon. Så vi gick ner. Dock ville hon inte stå framför kameran, utan snarare bakom. Men vem skulle då stå framför frågade jag? Då svarade hon, ”pappa stå där”, samtidigt som hon pekade mot mitten av studiogolvet. Hmmm… vågar jag sätta min fina kamera i händerna på denna flicka…? Nej! Jag släpade fram ett stativ, satte fast kameran, ställde in självutlösaren och sa åt Nåni att trycka på knappen och snabbt springa och sätta sig i mitt knä. Gissa om jag var lite förvånad över att hon förstod precis allt detta. Det hela slutade i en kavalkad av kort på Nåni och Pappa, signerade Leonie Sjöholm. Alltså, Leonie’s första kort. Hon tyckte rent utsagt att det var skitkul att ta kort. Hon tryckte igång kameran, satte sig hos mig och direkt efter blixten rusade hon upp för att se bilden i displayen. Och så fortsatte det säkerligen 20 vändor till utan att hon tröttnade.

När jag sedan ville gå från studion vägrade Leonie. Jag fick bokstavligen bära henne ut ur studion. ”Nåni vill trycka, Nåni trycka…”

Som ni märker på citaten börjar Leonie säga ett par ord åt gången nu.

Medan jag stod och diskade vällingflaskan hörde jag hur det sa ”poff” om spisen. Jag vände mig snabbt om och såg att Pluttis ryckt ut den röda lampan på spisen. Tydligen så hade det skapats någon kortslutning vilket också fick alla taklampor att bli betydligt svagare, för att till slut slockna helt. Jösses tänkte jag. Nu gick en säkring. Fram med ficklampan, till Nånis stora förtjusning. ”Nåni lysa, Nåni lysa”. Var sjutton har hon lärt sig ”lysa”? Mer förvånande var kanske att hon höll ficklampan och lyste den precis dit jag pekade så att jag kunde jobba ostörst. Det var lite bråttom visade det sig, för säkringen hade tydligen slagit av bergvärmen också, och med tanke på att det var minus 17 grader så skulle huset snabbt bli kallt.

Säkringarna var påslagna, men inte hade vi ljus för det. Det måste vara en huvudsäkring som gått, men var sjutton satt proppskåpet? Förmodligen utomhus. Skulle jag ta på Leonie alla kläder och ge mig ut och leta efter proppskåpet? Jag kunde inte heller natta henne först eftersom jag ville att hon skulle få sin välling innan hon somnade. Just då öppnades dörren och Mia kom hem. En timme senare fick jag igång bergvärmen och alla lampor.

Det blev minst sagt en händelserik kväll med Nåni. Nu på kvällen har jag också lyckats fixa ett julkort med Nåni som motiv. Jag använde ett av de tidigare korten vi tagit på Leonie i tomtedräkt. Även om det inte är det bästa kortet jag tagit på Leonie så är det ett av de gulligaste i alla fall.

~ av Aktievinst på 21 december, 2010 @ 23:56.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: