Julafton

Så blev det äntligen julafton igen. Leonie är förstås så liten att hon förmodligen inte har längtat så vansinnigt mycket till just julen, men nu när den väl är här tycker jag nog att ögonen tindrar aningen mer än vanligt, i synnerhet vid åsynen av alla paket som ligger under granen. Det blev förstås en smärre överraskning för henne att vakna upp och se både granen och paketen. Men till skillnad från mina förväntningar sprang hon inte genast fram och började slita och dra i paketen. Tvärtom verkade hon helt obesvärad av att inte få öppna något paket.

Medan Mia och jag gjorde oss i ordning för julaftonsfirande satt Leonie i vanlig ordning och tittade på Playhouse Disney på TV. Jag hade dagen till ära köpt en ny slips, näsduk och manchettknappar, allt i julens fina röda färg.

Dagen var lång för oss. Först skulle vi svänga förbi mamma, alltså Leonies farmor, säga hej till henne och sedan åka vidare till min mormor, alltså mormor Inga. Därefter skulle vi förbi farfar för att avsluta hos mormor och morfar. Vi blev så stressade att vi bara hann öppna ett par paket innan vi var tvugna att fara. Bland annat öppnade vi ett par svarta lackskor som Leonie fick av mormor, ett par skor som Mia tänkte att hon skulle ha på sig under dagen också.

Hemma hos farmor stannade vi inte jättelänge på grund av det pressade schemat, men tillräckligt länge för att hinna överräcka en present. Leonie hade sedan tidigare fått två julklappar av farmor eftersom vi inte trodde att vi skulle hinna ses på julafton. När vi nu sågs tog jag istället med mig paketen så att farmor själv fick räcka över dem. Leonie fick en jättefin (barnkammarbok) bok och en fin julklänning.

Efter farmor åkte vi till mormor Inga som inte heller ville ha besök i egentlig mening. Men när vi nu var där tyckte hon nog att det var rätt skoj trots allt. Inte minst uppskattar hon att få se lilla Nåni som hon tycker har blivit sååå stor. Leonie fick en stor docka av Inga. Inga fick själv en ask fin choklad av Leonie.

När vi väl kom hem till farfar hade klockan slagit lunchdags, men det dröjde en aning tills lunchen kom fram på bordet. Leonie var inte ledsen för det, utan hittade en massa roliga bilar att leka med istället. Till pappa kom även Göran, Johan och Sofia. Både Mimmie och Micke var på strålande humör.

Väl efter lunchen blev det en hastig julklappsutdelning där Leonie fick presenter av i princip allihop. När det var dags för Mia att öppna sitt paket från farfar var Leonie snabbt framme och hjälpte till att öppna. Nu såg man verkligen hur glad hon blev för varje paket hon fick öppna. Inte sällan tjöt hon ”låda, låda” samtidigt som hon rev bort pappret och insåg att paketet låg i en låda. Leonie fick en hel del leksaksbilar av farfar men även ett guldarmband av Mimmie, bland många andra presenter vill säga.

När vi väl kom till mormor och morfar var Kalle Anka nästan slut. Så jag klädde nästan genast om till tomte och knackade på hos de små barnen. Även denna jul blev Leonie rädd för tomten och ville vare sig sitta i tomtens knä eller bli fotograferad med tomten.

När tomten gått satte julklappsutdelningen fart på allvar. Hos mormor och morfar fanns det stora berget med presenter. Själva utdelningen gick så fort att det i princip är omöjligt att veta vem hon fått alla saker av, men man får gissa att det mesta ändå kom från mormor och morfar. Självklart fick hon också av Anders och Beata som aldrig tycks missa en högtid för barnen. Linda med familj hade också köpt en hel del presenter.

När vi var i London köpte Mia en stort lila-svart mupp som man kunde sätta på armen och få fram roliga ljud ur. Den blev Leonie livrädd för, tvärtemot vad Mia hade förväntat sig. Lustigt nog sa jag till Mia redan i affären i London att Leonie skulle bli rädd för den. Men kanske går det över om några dagar.

Vi blev kvar hos mormor och morfar till strax efter 22 innan vi begav oss hemåt. Väl hemma var Leonie fortfarande så pigg att hon ville öppna alla paket som fanns kvar. Bland paketen fanns en hjälm och en ryggsäck som jag köpt åt henne, och av någon anledning blev hon så förtjust i dessa att hon vägrade ta dem av sig. Istället tog hon med sig dem in till vår säng när vi skulle sova och ville i princip sova med allting på sig. Gulligt att se! Otroligt gulligt och charmigt. Jag minns nästan tillbaka på en julafton i Tanzania då jag själv kanske var 9-10 år och just hade fått ett par tennisskor av farmor och farfar i julklapp, signerade Stefan Edberg. Dessa vägrade jag ta av mig och det slutade istället med att jag sov med dem på.

~ av Aktievinst på 24 december, 2010 @ 22:38.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: