Julafton – Barnens högtid

Morgonen, för min del, började med att mina söta lilla dotter kom inrusande i sovrummet och skrek, ”pappa, pappa, pappa… Tomten har varit här”. Jag frågade ivrigt hur hon kunde veta att tomten hade varit här. ”Det ligger paket under granen, och julstrumpan”… Say no more. Någon har i alla fall förstått hur man vet att tomten varit på besök. Det som däremot förbryllade mig var att hon nämnt julstrumpan… Det visade sig vara ett litet påhitt som Mia så ambitiöst företagit sig. Nyinförskaffade strumpor var fyllda med en liten överraskning till alla familjemedlemmar, utom Mia själv då. Fy på mig. Nästa år får det bli ändring på den saken. Förutom att tomten kommit med ett par fantastiskt fina manchettknappar till mig, i form av XC90 orginalfälgar, hade Mia dessutom dukat fram en ståndmässig julfrukost på bordet.

Det som sedan utspelade sig, fram till ca 10:00 var en enda lång plåga där Leonie gång på gång undrade om det inte var dags att öppna julklappar… Nåväl, eftersom det blir så många julklappar: hos oss, hos syrran och sedan hos Hans och Ingela, tänkte vi att det var bäst att sprätta upp kalaset med en gång.

Viggo fick lite hjälp att öppna sin paket av Leonie medan hon själv givetvis kunde slita upp i princip alla sina julklappar själv. Det var verkligen en härlig syn att få se Leonie så medveten och så glad för alla sina nya fina grejor. Givetvis ville hon börja leka med allt på en gång, men det satte vi stopp för. Skulle vi hinna hem till syrran till 11:00 så fanns inte den lyxen. Så mutad av vetskapen att vi skulle åka till ännu fler presenter fick vi in både Leonie och Viggo i bilen.

Ett stopp på vägen: numer traditionsenligt stopp hos familjen Englunds där vi också krånglade oss in på en kaffe. Hos Englunds fick barnen chansen att utbyta lite julklappar med varandra. Leonie hade med sig ett paket var till Ivar och Axel och det visade sig också att både hon och Viggo fick var sitt paket av Ivar och Axel tillbaka. Leonie fick en superfin klänning som hon skall ha på sig under morgondagen. Viggo fick en jättefin bil, en sådandär som man drar bakåt, släpper och som sedan far framåt av sig själv.

Efter en kopp kaffe ilade vi i hast till syrran, som visade sig ha planerat sittplatserna något illa. Vi fick sprida ut oss i lägenheten och förtära julmaten där det fanns plats. Dit kom också pappa, Eva och Micke.

Det visade sig att där fanns så mycket presenter till oss alla att vi till och med glömde kvar ett par oöppnade paket som vi fick hämta dagen efter. Leonie fick enormt mycket presenter och det är till och med svårt att komma ihåg i efterhand allt hon fick. Viggo fick i princip lika många presenter även han. Nu tror jag att Leonie uppskattar sina paket mest eftersom hon är mest medveten, men det skall inte gå osagt att hon tycker det är ganska kul att hjälpa Viggo öppna sina också.

Strax innan Kalle Anka åkte jag upp till Mamma med ett par paket, samt lite julmat som syrran fixat i ordning. Därefter bar det av mot Hans och Ingela.

Väl framme var klockan nästan 16 och det var inte många minuter kvar innan den ”internationella tomten” skulle dyka upp. Jag hade på förhand trott att Viggo detta år skulle bli väldigt rädd för tomten och kanske även Leonie. Men jag fick väldigt fel. Förvisso var Viggo lite smårädd, men inte som Leonie var när hon var liten. Han började grymta lite när Ingela, som höll honom, kom lite för nära tomten, men slutade så snart avståndet blev något bekvämare. Leonie, å andra sidan, visade inte minsta tecken till rädsla. Tvärtom. Först visade tomten hur hon numer kunde dansa, något hon inte kunde när hon var mindre, sen pratade hon gladeligen med tomten och det gick till och med så långt att hon, utan minsta tvekan, vågade sig fram och ge tomten en stor kram (på tomtens uppmaning).

Därefter började den stora julklappsöppningen. Tanken var att vi i år endast skulle öppna ett paket i taget, men det spårade snabbt ur givet hur roligt både Alice och Leonie tyckte det var att öppna julklappar.

Både Leonie och Alice fick varsin kundvagn att köra omkring med, vilka visade sig vara en riktig hit.

Efter julmaten tittade vi på några kortare filmer med Mia och Linda, som små, och strax därefter var det dags att åka hem.

Jag skriver detta på annandag jul och jag har faktiskt svårt att komma ihåg om Leonie somnade i bilen eller ej. Det kan dock tilläggas att det faktiskt blivit mycket vanligare att Leonie somnar i bilen. Så vanligt att vi faktiskt titt som tätt byter om till pyjamas innan vi åker mot hemmet. Detta då det faktiskt går att bära in Leonie och få henne att fortsätta sova i sin egen säng, utan att vakna till under tiden. Morgondagen får bli dagen då alla julklapparna packas upp och leks med. Jag har lovat Mia sovmorgon, så jag får gissa at

t det är jag som får vara första lekfarbror på morgonen.

På det stora hela har det varit en fantastisk julafton. Att få se Leonie i sitt esse, tindrandes med ögonen hela dagen och dessutom njuta så fullständigt av det faktum att vi nu har haft julafton, att hon fått se jultomten och dessutom fått en massa paket var fantastiskt, och det belyser verkligen för vem julen egentligen är till för. Jag älskar mina barn så innerligt och kan knappt bärga mig till att även få se Viggo lite mer intresserad och medveten av julen.

Mia och jag är minst sagt lyckligt lottade som fått två så fina barn. Det är två enormt stora skäl till att se fram emot varje jul framöver.

~ av Aktievinst på 24 december, 2011 @ 20:26.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
<span>%d</span> bloggare gillar detta: